Intervju: Fjolårets Augustprisvinnare Christian Rück

Vad fick dig att vilja skriva Ett liv värt att leva – Varför självmord blev människans följeslagare och varför tror du att boken fick ett så brett genomslag? 

– Jag tänker att frågan om liv och död är så central, och frågan om att avsluta sitt eget liv innehåller många smärtsamma och brännande frågor. Så boken behövde skrivas. Den innehåller många berättelser och är skriven för vem som helst, jag tror faktiskt den är mer av en bladvändare än ämnet skulle få en att tro.

Vad har du fått för reaktioner på boken, som berör ett känsligt och sårbart ämne?

– Om jag för varje gång någon sa att jag skrivit en viktig bok fick en krona…. En tydlig sak är att många inte vågar läsa boken på grund av dess ämne. Men av de rätt många som läst boken har jag fått många personliga reaktioner, många har haft anhöriga som dött i suicid och det känns så klart väldigt bra om någon som mist ett barn på det sättet säger att boken gav dem något.

”Det här är ett ämne som folk är rädda för, även journalister” har du sagt. Vad bottnar beröringsskräcken i?

– Jag tror det bottnar i att ämnet oroar och att vi inte riktigt har ett sätt att prata om det. Det är särskilt svårt att ta upp frågor som varför det är fel eller om det ibland kan vara tillåtet med suicid. Där kommer ju också dödshjälpsfrågan in.

Du belönades med Augustpriset i fjol just med motiveringen att du lyckades ta dig “förbi och igenom alla de tabulager som ligger kring ämnet”. Vad betydde själva priset för dig och blev du överraskad? 

– Jag blev väldigt överraskad att bli nominerad. Boken hade ju inte blivit recenserad av Dagens Nyheter så det var faktiskt väldigt överraskande och kul. Att skriva en bok är ganska ensamt så att få stå på Dramatens scen och ta emot priset var absolut en bekräftelseupplevelse jag skulle rekommendera andra.

Vilka böcker hoppas du får Augustpriset i år?

– Skönlitteratur tror jag står mellan Lydia Sandgrens magnifika Artens överlevnad och Isabel Nilssons roliga Tomhet och Ömhet. Fackbok, där tror jag Karin Petterssons Förbannelsen med Fanny Nilssons Åk till akuten som utmanare.