Jina Zachrisson: Handlargolvet var fyllt av liv – sen kom indexfonderna

Det fanns till och med en hoot – en mikrofon som var kopplad till högtalare vid varje skrivbord. Hit kallades specialister för att läsa upp nyheter till hela golvet. Nybakade analytiker hade nog fler än en kallsvettig mardröm om den där apparaten.

Tio år senare var samma handlargolv tyst som ett mausoleum.

Det skedde inte under en natt, utan började när kunderna började skicka in ordrar elektroniskt i stället för att ringa in. Sedan kom en strid ström av reglering som förstärkte trenden av digitaliserad kommunikation och handel. Och sedan: explosionen av automatiserad förvaltning. Vare sig det är kvantfonder, robothandel eller indexfonder så har de en sak gemensamt: de vill inte träffa bolagen, ha kontakt med analytiker eller ringa in och prata med mäklare.

Så här i backspegeln mer än tio år senare känns det som att allting skedde ungefär samtidigt. En morgon vände jag upp blicken från skärmen och insåg att det enda som hördes var ett lågt klickande av tangenter och surrandet från datorfläktarna. Kollegan till höger, som var känd för att högljutt rabbla riktkursförändringar i sina morgonsamtal till kunderna, satt tyst med headsetet runt nacken.

Det har varit svindlande att se hur snabbt och brutalt indexfonderna ätit sig in på marknaden. Bilden jag fått som mäklare skiljer sig från den bild man möts av i media. Där framställs ofta de billiga indexfonderna som frälsare – som om Jesus själv återvänt i fondform. Ibland undrar jag om det är därför jag reflexmässigt försvarar aktiv förvaltning. Eller om det är för att indexvågen, mer än något annat, ritade om spelplanen för mitt tidigare yrke.

Som aktiemäklare täckte jag aktivt förvaltade fonder som både imponerade på mig och drev mig till vansinne. Men jag respekterade dem alltid, och tvivlade aldrig på att de var mer kompetenta som förvaltare än jag själv hade varit. 

Till skillnad från indexfonderna, som till exempel ...

1. Vägrar svara i telefonen.

Första gången jag försökte ringa en indexjätte angående ett av deras innehav kände jag mig som en idiot.

”Någon som vet vem på Vanguard jag ska tala med om BASF?” frågade jag.

En äldre mäklare log snett. Han upplyste mig om att ”de där” aldrig svarar i telefonen, då affärsmodellen är att inte bry sig. Någon annan muttrade att ”de där” kommer göra oss alla arbetslösa en vacker dag.

2. Säljer i panik (fast automatiserat).

Indexfonder köper inte mer Atlas Copco för att aktien går ner, trots att de kanske erbjuds en möjlighet att köpa ett kvalitetsbolag på rea. Snarare kommer de sälja mer vid nästa omviktning.

3. Skapar möjligheter ... åt andra.

Det har länge varit en strategi för diverse aktörer på marknaden att positionera sig före indexfondernas ombalanseringar. Om en aktie har fallit tillräckligt i pris så kommer den vid nästa omviktning få lägre vikt i index. Och indexfonderna kommer sälja aktier i samma utsträckning. Det finns aktörer vars enda strategi är att sälja aktien några dagar tidigare och köpa tillbaka den lägre, efter att indexfonderna har sålt. 

4. Bidrar till ökad volatilitet i marknaden ...

Indexfonder köper vinnare och säljer förlorare, vilket bidrar till att förstärka kursrörelser. Och ovanpå det kommer kanske ovan nämnda grupp handla åt samma håll som indexfonderna, fast några dagar innan. Det finns dessutom en mindre industri av analytiker och experter som livnär sig på att förutspå indexomviktningar innan de publiceras av börsen, för att underlätta för dessa investerare. 

5.  ... och till andelen ägarlösa bolag.

Jag hajade till första gången jag hörde en investerare säga att de undviker aktier där index äger en för stor del. Argumenten? Man vill inte vara den enda ägaren som fångar upp aktien vid kursras, köper aktier och behåller dem i eventuella nerförsäljningar och sitter i valberedningar.

Men hur lätt det än är att raljera räcker det inte som argument. Strategierna gör ju det de säger att de ska göra: följa index, billigt. Aktiva förvaltare är i regel inte lika ärliga: de säljer idén om att de ska slå index, och tar betalt för det, ofta utan att lyckas. Provocerande nog tar de ofta dessutom bra betalt. Det finns otaliga exempel på förvaltare som tjänat storkovan, trots år av dålig avkastning.

Mycket kokar ner till avkastning efter avgifter. Precis som att handlargolven digitaliserats och tystats behöver aktiva förvaltare göra mer för att anpassa sig till det nya marknadsklimatet.

Personligen tror jag att det finns utrymme för båda kategorier i en portfölj.

Men skiftet mot index lär fortsätta så länge aktiva fonder inte möter kundernas önskan:

Lägre avgifter.