Judith Wolst: Baklänges mot framtiden

En av mina smartaste och roligaste vänner heter Ulrika. Hon har en närmast övermänsklig talang som under årens lopp blivit ett uppskattat partytrick, ofta uppmuntrad (läs: framtvingad) av någon i sällskapet. Ulrika kan nämligen prata baklänges. Hur det egentligen går till är det fortfarande ingen av oss som riktigt förstår. Själv beskriver hon det som att hon, på något nästan magiskt sätt, ser orden framför sig i huvudet och sedan läser dem. Fast baklänges då.

Att prata baklänges kan sätta guldkant på tillvaron. Men att arbeta baklänges håller på att bli en nödvändighet.

För när världen blir alltmer snabbrörlig, komplex och wicked, i betydelsen svårnavigerad och fylld av sammanflätade problem, då krävs nya metoder. En av de viktigaste är just att jobba baklänges: att börja i målbilden och sedan ta stegen tillbaka till nutiden. Även kallat backcasting.

Inom techvärlden är detta inget nytt.

Året är 1997 och Steve Jobs har just återvänt till Apple, företaget han själv varit med och grundat men som han förvisats från tio år tidigare. Nu står han på scen, i sin numera ikoniska outfit: jeans och svart, stickad polotröja. Evenemanget är Apples Worldwide Developers Conference och i publiken sitter framför allt utvecklare. Alla är dock, som det snart ska visa sig, inte imponerade av Steve Jobs.

När det är dags för frågor reser sig en man i blå skjorta upp. Hans inledande mening är positiv, men snart vänder det. ”Mr. Jobs, ni är en briljant och inflytelserik man.” Steve Jobs skrattar till och säger: ”Here it comes.” Sedan kommer det som har kallats ”den berömda förolämpningen”. Mannen i publiken menar att Steve Jobs inte har koll på de tekniska detaljerna kring Java, Opendoc och annat som var aktuellt just då. Och han ifrågasätter därmed hans lämplighet att driva bolaget framåt.

Luften går ur rummet och det dröjer elva sekunder innan Steve Jobs svarar (ja, jag har tagit tid). I sammanhanget känns det som en evighet.

När Steve Jobs väl svarar medger han att mannen i publiken har rätt, i vissa avseenden. Men samtidigt menar Steve Jobs att hans roll inte är att ha koll på varje enskild teknisk detalj, utan att sätta visionen, se helheten och få organisationen att röra sig i samma riktning. För att utveckla de bästa produkterna kan man inte börja med tekniken och sedan försöka lista ut hur man kan sälja den. Man måste börja i andra änden. Med kundupplevelsen och sedan ”arbeta sig bakåt till teknologin”.

Samma sak gäller hur vi adresserar den framtid vi vill ha. När tekniken snart inte längre sätter gränserna, när allt fler saker blir möjliga, måste vi först enas kring vilken framtid det är vi faktiskt vill ha, och sedan arbeta bakåt från den visionen.

För i en tid av wicked problem, komplexa och svårdefinierade utmaningar utan enkla svar, där varje lösning riskerar att skapa nya problem, blir det allt viktigare att ha blicken fäst på mållinjen. Låta framtidsbilden inte vara slutstationen, utan startpunkten. Och steg för steg jobba – baklänges mot framtiden.

En framtid som förblir högteknologisk, men framför allt hållbar och ytterst mänsklig.