Katrine Kielos: Kriget kan ta ifrån Trump hans viktigaste löfte

Aktier och obligationer ska röra sig åt olika håll. När det ena går ner ska det andra gå upp (enligt skolboken). Investerare som säljer på börsen ska istället söka skydd på den säkrare obligationsmarknaden.

Men det är inte vad vi har sett de senaste dagarna. Det nya kriget i Mellanöstern har skakat många av världens börser och fått priset på guld och dollar att stiga. Priset på amerikanska statsobligationer däremot har gått ner. Och räntorna därmed upp.

Högre räntor på amerikanska statspapper är inte vad som ”borde” hända i det här läget. Men marknaden har gjort ett av sina tvära kast: från att för bara en vecka sedan fundera på hur AI skulle göra allt i hela världen billigare till att nu oroa sig för att allt ska bli dyrare igen.

Eller åtminstone inte lika billigt.

Det brinner i Mellanöstern och tankerfartygen kan inte ta sig genom Hormuzsundet: den trånga flaskhalsen mellan Iran och Oman där en betydande del av världens olja skeppas på sin väg ut i världsekonomin. Priset på olja är ett av dessa ”systemiskt viktiga priser”. Det är ett begrepp som kommer från ekonomen Isabella Weber. Hon beskriver hur vissa varor, när de blir dyrare, inte bara själva blir dyrare – de gör nästan allt annat dyrare också. Energi är ett klassiskt exempel: när oljan stiger blir transporter dyrare, produktion dyrare och i slutänden också maten i affären.

Marknaden minns den senaste energiprischocken 2022 efter den ryska invasionen av Ukraina och tror nu inte att världens centralbanker kommer att kunna sänka räntan lika mycket som innan missilerna började avfyras.

Ordet som hörs igen är ”stagflation”, alltså den otrevliga kombinationen av låg tillväxt och hög inflation som karaktäriserade stora delar av 1970-talet. Stagflation är en av dessa otrevligheter som en centralbank i princip inte har vapen att hantera. För vad gör man egentligen mot ett tvåhövdat penningpolitiskt monster? Hugger du mot inflationshuvudet med högre räntor riskerar du att kväva tillväxten ytterligare. Sänker du istället räntan för att stötta ekonomin växer inflationen sig starkare.

Ingen centralbankschef i världen vill slåss mot en sådan här best. Det enda man skulle kunna tänka sig vore värre är att försöka slåss mot en sådan best samtidigt som du har en president i Vita huset som skriker åt dig att sänka räntan.

Å andra sidan slår oljeprischocker annorlunda mot dagens USA än vad som var fallet på 1970-talet när Richard Nixon bråkade med den dåvarande centralbankschefen Arthur Burns. Då var USA starkt beroende av importerad olja. När oljepriset steg blev nästan alla i den amerikanska ekonomin fattigare. Hushåll fick betala mer för bensin och uppvärmning, företag fick högre kostnader och pengarna gick till oljeproducerande länder utanför USA.

Men under 2010-talet förändrades detta när ny teknik gjorde det möjligt att utvinna stora mängder olja och gas ur amerikansk skifferberggrund. USA gick från att vara en stor oljeimportör till att bli en av världens största producenter av olja.

Det gör att ett högre oljepris i dag har två effekter samtidigt. Bensinen blir dyrare, vilket gör amerikanska konsumenter fattigare, men samtidigt tjänar amerikanska olje- och gasbolag förstås mer på de högre priserna. Pengarna stannar alltså i den amerikanska ekonomin.

Fast vad Donald Trump har lovat amerikanerna mer än kanske något annat är ju lägre priser. Och då kan en oljeprischock bli ett stort politiskt problem. Det skulle dessutom kunna få Trump att ge sig på centralbanken igen (eller åtminstone öka spänningarna mellan Vita huset och Fed igen).

När räntan på amerikanska statsobligationer steg förra våren backade Donald Trump från flera av sina tullhot. Det gav upphov till det så kallade TACO-begreppet – Trump Always Chickens Out. Mönstret var ungefär som följer: Trump annonserar en ny politik, marknaden reagerar och räntorna stiger. Finansminister Scott Bessent påminner då presidenten på skarpen om de jättejobbiga ekonomiska konsekvenserna av detta. Trump backar. Räntorna faller igen.

Problemet är att ett krig i Mellanöstern per definition är något av det svåraste som finns att backa ur. Många har försökt. Det brukar ta tid.