Kjell-Olof Feldt var en politisk brygga
Den före detta finansministern Kjell-Olof Feldt (S) har gått bort, 93 år gammal, efter ett långt och produktivt liv. För yngre generationer är han kanske mest känd som författare, av böcker om allt ifrån klassresor till alkoholism. Men sitt stora avtryck gjorde han som statsråd under 1970- och 80-talet, när välfärdsstaten blev marknadsliberal.
Detta är en kommenterande artikel. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Sverige har genomgått hisnande förändringar sedan Feldts tid i politiken. Vi har vant oss vid maktskiften i ett land där Socialdemokraterna regerade 44 år i rad. Vant oss vid valfrihet, ekonomisk tillväxt och stabila statsfinanser sedan tre decennier tillbaka.
Grunderna lades av reformerna efter 90-talskrisen. Ofta glöms det bort vad som hände dessförinnan. Då hade ”Feldts pojkar”, eller den så kallade ”kanslihushögern”, det politiska initiativet. Särskilt långt till höger stod väl inte Kjell-Olof Feldt, Klas Eklund och Erik Åsbrink med dagens mått, men de var i takt med en tidsanda av ökade marknadsinslag och new public management.
Sverige blev ett land som alla andra i västvärlden. Skillnaden var att en Ronald Reagan och en Margaret Thatcher frontade frihetsvågen i USA och Storbritannien, medan det svenska systemskiftet skedde mera i smyg, inifrån socialdemokratin.
I efterhand framstår det som något av en bragd av Moderaterna att förlora riksdagsvalen 1985 och 1988. Mycket hängde på tunga S-politiker som Olof Palme, Ingvar Carlsson och Kjell-Olof Feldt.
'Alla dessa dagar' blev politisk dynamit och en bästsäljare.
Feldt blev en politisk brygga mellan det gamla och nya Sverige. Han gjorde för partiet i valet 1991 vad Astrid Lindgren hade gjort i valet 1976 med sin saga om Pomperipossa som betalade 102 procents skatt. Det enda som kunde sänka Socialdemokraterna var en socialdemokrat.
Sedan Feldt avgått vintern 1990 under dramatiska omständigheter, efter nästan ett decennium som finansminister, satte han sig och skrev en bok. ”Alla dessa dagar” blev politisk dynamit och en bästsäljare. När valet 1991 närmade sig var Sverige på väg in i ekonomisk kris. Feldts interiörer från regeringskansliet blev droppen.
Men hur hamnade Sverige i denna legendariska 90-talskris? Efter 1970-talets inflation och stagnation hade man skaffat sig ovanan att devalvera. Balansproblemen i ekonomin löstes, tillfälligt, genom en allmän rakning som återställde exportindustrins konkurrenskraft.
Kjell-Olof Feldt hade också ordets gåva
Detta var före den oberoende riksbankens tid. När Socialdemokraterna återkom till makten 1982 efter två mandatperioder i opposition började de med en monsterdevalvering.
Kronans nedskrivning med 16 procent satte fart på hjulen. Men 80-talet blev ett decennium av ekonomisk medvind ändå, men liberaliseringar i viktiga länder, ökad internationell handel, utdragen högkonjunktur och rusande tillgångspriser.
För Sveriges del slutade det, föga överraskande, med alla överhettningars moder. Det unika med Kjell-Olof Feldts bok ”Alla dessa dagar” var den öppna beskrivningen av politiska misstag. Socialdemokraterna mäktade helt enkelt inte med ”eftervården” av den stora devalveringen.
Idag hyllas Feldt unisont av ledande socialdemokrater som en av partiets främsta genom tiderna. Efter valförlusten 1991 lät det annorlunda. Det påminner om ex-presidenten Jimmy Carter som idag förs till sista vilan i USA; ibland tar det decennier att värdera avtrycket efter en politiker som verkligen gjort skillnad.
Kjell-Olof Feldt hade också ordets gåva, som han visade i sina många böcker. Formuleringen som går till historien blir förstås den i riksdagens bänk 1983, fångad av en påpasslig fotograf:
”Löntagarfonder är ett jävla skit / Men nu har vi baxat dem ända hit.”
