Kom levande från affärsresan

Vår värld har blitt så liten att själva kroppen känns för trång.”

Det fanns en tid när proggarna Hoola Bandoola Band sålde lika många skivor som Abba. Textraden ovan, från albumet Vem kan man lita på? 1972, har snurrat i mitt huvud sedan dess. Först nu begriper jag vad de menade.

Länge verkade ju världen bli större. Länder öppnades, resande blev billigare, handeln exploderade. I dag rör vi oss åt andra hållet. Tullkrig och riktiga krig kapar band mellan nationer. Idén om avkolonisering har fått en radikal spegelbild till höger om att återskapa homogena idyller.

En konkret aspekt av denna krympande värld är att auktoritära stater kidnappar svenska medborgare. Etiopien, Kina, Iran och Turkiet har utmärkt sig på området. Illa nog, men tyvärr lär det inte stanna där.

Alla kan bli måltavlor

Journalister är kanariefåglar i gruvan. Det som hänt en Martin Schibbye eller en Joakim Medin riskerar framöver att hända affärsresenärer, till och med turister.

Internationella normer är i upplösning. Gränser flyter mellan diktatur, kleptokrati och demokrati. När hela länder – tänk Ryssland – styrs enligt maffiaprinciper går ingen besökare säker. Den typen av stater blir allt fler, med intrikata kopplingar mellan sig. Utan större ansträngning kan de se varje spår du lämnat på nätet, eller fejka dem.

Kidnappningsdiplomati lönar sig, som vi sett i massor av uppgörelser. Förutom dessa dealar är fängslanden och mord effektiva sätt att skrämma andra till tystnad. När en journalist som Jamal Khashoggi utan konsekvenser styckas på ett saudiskt konsulat påverkar det informationsmiljön i en hel region.

För det vidöppna Sverige liknar laglösheten en perfekt skitstorm. Svenskar brukade vara välkomna överallt, och har inte riktigt vaknat upp till denna nya verklighet. Allt som skyddat oss – alliansfrihet, gott internationellt rykte, generös flyktingpolitik, globala handelsförbindelser – har vänts till sårbarheter.

Naivitet är en säkerhetsrisk

Vi såg det inte komma, för att citera Stefan Löfven. I dagens digitala och politiska värld måste snart sagt alla resenärer börja resonera som diplomater och korrespondenter. Läs på. Kolla hotbilder. Tänk igenom din historik. Var beredd på att uniformer inte är lika med rättssäkerhet.

Personligen har jag viss vana, efter 40 års tjafs med gränspoliser som FN-anställd och journalist. Det har alltid funnits en glidande skala från milda trakasserier och förhör i passkontroller till rena frihetsberövanden. Även om du inte möter begåvningsreserven i första linjen så kan fel svar på en fråga leda ut i det okända.

Alla som reser utomlands i jobbet borde läsa säkerhetshandboken Kom levande hem från Blankspot. Inte för att vi ska bli paranoida, sluta rapportera och höja våra röster, sluta göra exportaffärer, men för att bli mindre naiva.

Aldrig tidigare har listan varit så lång över länder dit jag inte skulle komma på tanken att åka. Under 90-talet var den i stort sett tom.

Knepigast är att gamla tumregler inte längre gäller. Vilka stater är vänligt och ovänligt sinnade? Vår Natoallierade Turkiet har visat sina färger. Går man säker i EU-länder med nära band till Vladimir Putin? Kan man lita på ett USA där presidenten hotar en kritisk rockstjärna med att han inte är välkommen hem?

Om Trumpadministrationen kan jävlas med Bruce Springsteen så kan den jävlas med dig.