Henrik Mitelman: Konstdiss och börshiss

Om den är rund och kan studsa är det sannolikt en boll.

Om ett spel går ut på att få fler att deltaga och investera, alldeles oavsett fundamenta, så är det troligen något som liknar ett pyramidspel. Om det dessutom görs på en skärm så är det nog ett tv-spel. Det kan också vara en börs.

Under den senaste veckan har kryptobolaget med det fascinerande namnet Bullish noterats på den amerikanska börsen. Bullish lyfte med 84 procent under företagets första handelsdag när alla ville klättra upp i kryptopyramiden. Och på makrofronten jublas det när inflationen i USA stiger, men där priserna inte lyfter fullt lika mycket som befarat.

Det är något skumt här och ännu ett tecken på att det är unga gamers som styr alla börsens äventyr när marknaden ses som ett kul spel med sköna kickar och snabba cash.

Vad händer om tullarna i USA rent faktiskt höjer konsumentpriserna ännu mer? Då blir det svårt att sänka räntor. Hur ska börsen då få syre? Billigare deg är ju livselixiret för både pizzabagare och börsspekulanter – katalysatorn för uppdrivna värderingar. Fast strunt i det. Den tiden den sorgen. Yolo rules tills det inte gör det.

Och på den geopolitiska fronten är det intet nytt. Presidenterna sågs i Alaska och åkte därifrån. Den ene rullade ut en röd matta, den andre ställde krav. På östfronten krigas det fortfarande. Och i Washington har den allsmäktige kallat in soldater.

Ni hör, denne annars så optimistiske krönikör är bekymrad. Man får hoppas på det bästa, men kanske planera för något annat.

Konstmarknaden verkar passa mitt stämningsläge bättre just i dag. För där lever galleristerna och framför allt köparna efter en idé om att ekonomin är risig när konsumenterna är på dekis, bankerna skeptiska och handeln går kräftgång i spåren av tullosäkerhet. Därför faller konstpriserna rejält och gallerier stänger ner på löpande band.

Jag pratar med Isabelle Graw, en välkänd tysk professor i konsthistoria och redaktör för det anrika konstmagasinet Texte Zur Kunst. Hon ringer för att fråga hur det kommer sig att börsen kan trotsa verkligheten när hennes värld drunknar i den. För allt hon läser om är kriser, både ekonomiska och mänskliga.

Jag försöker – lite ihåligt märker jag – resonera att aktiemarknaden styrs av förväntningar om framtida vinster och att – vem vet – år 2026 kanske blir toppen när AI frälser världen, finanspolitiken görs expansiv och konsumenterna äntligen får vind i sina segel. I hennes bransch ser man ingen lättnad. Kunderna tvekar och enligt henne finns det flera gallerier i Berlin som inte har sålt en enda tavla hittills i år. Annat var det under pandemin.

Generellt har aktie- och konstmarknaden gått hand i hand genom goda och sämre tider. Det glada 1980-talet gjorde att allt glimmade, och finanskrisen 2008–2010 satte sina spår överallt.

I dag är den ena branschen i kris, medan den andra slår nya rekord. Tänk om konsten skickar varningssignaler till börsen. Eller kanske är det precis tvärtom, att ”tech bros” ska flyga till Berlin och fyndköpa verk som dessutom ger en subtil ränta varje dag, om än inte på samma sätt som en bitcoinkick. En sak är säker – världarna är sällsynt skilda i dessa tider.

Tiden är ur led och ungdomen är som bekant förtappad, framför allt när de handlar aktier. Det enda hoppfulla är att det inte är alltför ovanligt med en urspårad tid och en förtappad ungdom. Allt ligger ju ändå i betraktarens öga.