Konsten att missförstå van Gogh, och andra genier
Vincent van Gogh, Roger Federer och Michelangelo – är bredd verkligen vägen till storhet, eller bara en berättelse vi gillar att tro på?

Finns det något livsöde som felaktigt återberättats lika ofta som Vincent van Goghs? Tanken slår mig när jag halvvägs igenom David Epsteins Bredd läser ännu en upphetsad skildring av den nederländske målarens liv, där storheten i hans konst är (enligt David Epstein) en följd av att han provade på massa saker under sitt liv.
Vincent van Goghs storhet är dock mycket mindre en konsekvens av att han var ett missförstått geni utan främst av att hans bror Theo van Gogh var en väldigt inflytelserik konsthandlare och att berättelsen om hans liv (”Han sålde endast en tavla under sin livstid!”, ”Han skar örat av sig under ett gräl med Gauguin!”) lämpar sig för viss mytologisering.

David Epsteins bok är fylld med liknande illustrerande berättelser som inte riktigt håller måttet: Var Roger Federers storhet en följd av att hans föräldrar lät honom hålla på med annat innan han bestämde sig för tennisen eller var det en följd av att han var ”en sällsynt, närmast övernaturlig idrottare som var undantagen, åtminstone delvis, från vissa naturlagar” som David Foster Wallace en gång skrev? Låg Michelangelos geni verkligen i att ”han prövade sig fram”?
David Epsteins grundtes är i och för sig sund: han tar sig an specialiseringsvurmen som uppstod till följd av Malcolm Gladwells populariserande av 10 000-timmarsregeln och visar värdet av att ha en bred kunskapsbas. Till skillnad från många författare i genren är David Epstein dessutom en skicklig stilist som nästan – men bara nästan – lyckas övertala läsaren om att Yo-Yo Ma är en fantastisk cellist för att han spelade andra instrument som barn. Bredd är skriven med respekt för läsarens intelligens, och även om jag inte håller med om allt så är det den första boken i genren på länge som inte får mig att önska mig en lobotomi i födelsedagspresent.
Men det som vare sig Malcolm Gladwell eller David Epstein lyckas med är att skapa en förklaringsmodell som även inkluderar alla världens medelmåttor. Alla vi som inte skulle kunna sparka en boll i mål om så hela vår familjs överlevnad stod på spel. Att låta ett barn träna en sport innan hen har lärt sig prata – som med Tiger Woods – eller låta hen testa sig fram i livet à la Roger Federer är väl en rimlig diskussion att ha gällande barn med vissa färdigheter till att börja med. Men alla vi andra då?
Framgångsfaktorn som skapar vinnarna
Malcolm Gladwell
NORSTEDTS
Även känd som Outliers på engelska är detta boken som populariserade och förvrängde K. Anders Ericssons idé om att vem som helst kan bli expert inom ett område med 10 000 timmars övning, och använder Beatles giggande i Hamburg som huvudargument för detta.
Tigermammans stridsrop
Amy Chua
BROMBERGS
En bok om att uppfostra sina barn så pass hårt att de inte kan bli annat än musikaliska genier som betalar tusentals kronor i terapi varje vecka för att prata om hur mycket de hatar sina föräldrar. (Givetvis slutade Amy Chuas dotter spela fiol sekunden hon blev vuxen.)
Följ taggar
