Köp en ryggrad, Europa

Höj försvarsanslagen eller lär er ryska, säger Natos generalsekreterare Mark Rutte till européerna. Klarspråket är inte fel i sak men har fel adress.

Ytterst få vill plugga ryska dessa dagar. Desto fler pratar amerikanska, eftersom det är enda språket världens mäktigaste sjuåring förstår.

Mark Rutte kallar Donald Trump ”daddy”. Smart diplomati för att rädda västalliansen med lite billigt smicker, tycker vissa. Farligt fjäsk, tycker andra.

Storbritanniens Keir Starmer och EU:s Ursula von der Leyen har båda valt Mark Rutte-rutten.

Det finns ett fint amerikanskt ord för denna metod att hantera översittare: Appeasement.

Grannländerna prövade den på Hitlers Tyskland, och Tyskland prövade den på Vladimir Putins Ryssland. Det gick åt helvete med marschmusik.

Somliga ledare triggas av svaghet. Detta är lika svårt för normala människor att greppa som patologiskt ljugande. Till vardags besvarar vi ju nästan alltid vänlighet med vänlighet, och ingen gillar en lögnare.

Historiens mest tragikomiska möte mellan normalitet och patologi hände för precis 80 år sedan, i slutet av andra världskriget. USA:s president Harry S. Truman skakade hand med Stalin i Berlin – väl medveten om hur många miljoner Sovjetledaren hade mördat – och misstog charm för uppriktighet.

”I liked the little son-of-a-bitch”, sade Harry S. Truman efteråt.

Troskyldigheten dömde länder som Polen till 40 års miserabel diktatur. Men då som nu gäller det att placera skulden där den hör hemma, undvika vad amerikaner kallar victim blaming.

EU-kommissionens ordförande har fått befogad kritik för sin förhandlingstaktik. Ett robustare svar på Donald Trumps handelsutspel i april – i linje med Kinas – kunde ha skickat bollen åter till avsändaren. Vielleicht. Kanske.

USA:s handelskrig mot allierade är ekonomiskt och strategiskt vansinne. Men 0,2 procents kapad global tillväxt, som osäkra prognoser säger, är inte största kostnaden i sammanhanget.

Vita huset vaskar de legala principer som gjort USA stort och världen (relativt) fredlig och förutsägbar.

Många av tidernas värsta idéer har kommit från Europa, som kommunism, fascism och kolonialism. Men de bästa idéerna är också europeiska: demokrati, frihandel, lagstyrning.

Inget är viktigare än det sistnämnda. Lagen har haft en lång och krokig väg att vandra. Avståndet tillbaka till kaos är alltid kortare.

Romersk rätt från de första århundradena efter Kristus, Magna Charta från 1215, Code Napoléon från 1804 … Grunden för hur hela världen gör affärer och åtminstone i teorin ser på mänskliga rättigheter är europeisk.

Samma sak med den moderna folkrätten, manifesterad i städer som Genève, Haag och Nürnberg. Det mest centrala – och kanske mest bortglömda – dokumentet skrevs under i Paris 1928. Kellogg-Briand-pakten förbjöd anfallskrig, som dessförinnan varit det accepterade sättet att lösa internationella konflikter.

Trots sina brister och svagheter är EU världens starkaste symbol för dessa principer. De flesta människor vill ha frihet och fred om de får välja, och alla vill styras av rättvis lag.

Underskatta inte den mjuka makten. Glöm inte heller att den måste backas upp, även om det kostar.