"Snabblån dyrare – efter regeringens krafttag"

Ivan kom till Sverige med en dröm om arbete, stabilitet och ett bättre liv. Istället fann han sig fast i ett system där man erbjuds snabbkrediter och högräntelån – och där mattan under fötterna på människor som redan står ostadigt snabbt kan ryckas undan.

Ett blancolån som förvandlas till en skuldfälla 

Efter att traditionella banker nekat Ivan lån för en uppstart av livet i Sverige, hittade han till Lumify och Credifi (bolag som tillhör Luma finanskoncernen). Där beviljades han snabbt det han hoppats på: 140 000 kronor i lån. Pengar till bil, möbler och en chans att bygga sin tillvaro. Men glädjen blev kortvarig. Några minuter efter att han signerat låneavtalet kom betalningsplanen som inte framgått innan. 

Bara räntan låg på över 42 procent. Utöver det tillkom flera olika avgifter. Den totala kostnaden nästan dubbelt så stor som det han lånat och en månadsbetalning nästan lika stor som hela hans nettoinkomst. En klassisk skuldfälla – men i svensk lagreglerad förpackning.

När Ivan försökte ifrågasätta kostnaderna och förhandla med bolaget hamnade han istället i en utdragen konflikt som till slut ledde till domstol. Det som gör hans historia än mer slående är att Konsumentverket under samma period faktiskt granskade just Luma Finans, utan att Ivan visste om det.

Myndigheten hade funnit flera misstänkta lagbrott: vilseledande marknadsföring, olagliga avgifter – alltså låneupplägg som enligt lag inte får generera vinst.

”Det här är orimligt”

För att förstå hur branschen fungerar vänder sig Magdalena Kowalczyk till Sven, expert och utredare för flera myndigheter. Han har sett många fall liknande Ivans, och menar att förklaringen ofta handlar om moral.

“Direktutbetalning kostar förstås ingenting för bolaget. Men här tar man 1 800 kronor extra för det. Det är helt orimligt.”

Han beskriver en marknad där svaga konsumenter pressas av ‘stressmarknadsföring’ och avgifter som saknar rimlig koppling till faktiska underliggande kostnader. När Konsumentverket väl ingriper kan företagen förhala processen genom att begära uppskov, månad efter månad. Under tiden fortsätter räntor att ticka på och vinster att rulla in.

I avsnittet återkommer också Emil, tidigare rådgivare inom digital marknadsföring för kredit- och spelbolag. Han vittnar om en bransch där man medvetet arbetar i gråzonen.

“Som rådgivare följer man regelverket, men snuddar vid kanterna på det. Mycket går via Meta och Google, och där är man inte lika synlig för svensk lagstiftning”, säger han och fortsätter:

“På daglig basis handlar allt om siffror, konvertering och resultat. Men på kvällen kan tvivlet komma smygande. Man undrar: Vad är det vi håller på med? Vi driver ju på mänskliga tragedier.”

Vill inte ställa upp på intervju

Magdalena försöker under flera veckor få till en intervju med Konsumentverket. Trots att myndigheten själva lyfter vikten av öppen kommunikation med press och allmänhet blir det ett tvärt nej. Till slut får hon ett kortfattat skriftligt svar som mest består av en formell redogörelse av deras uppdrag. 

Vad de inte ger svar på är hur svenska konsumenter på kreditmarknaden i praktiken är hjälpta och skyddade av Konsumentverkets arbete, eller vad som händer om de i ett ärende konstaterar att kreditinstitut över en längre tid tagit ut felaktiga avgifter kopplade till långivning. Vad händer utöver att det berörda bolaget ombeds att sluta och vad händer med alla de konsumenter som faktiskt betalat de olagliga avgifterna och räntor på dessa?

Risk som affärsmodell

EFN:s aktieanalytiker Peter Hedlund kompletterar helhetsbilden genom att ge marknadens perspektiv:

“Bolagen räknar med att vissa kunder inte kan betala. Men räntorna är så höga att vinsten finns där ändå.”

Investerare förväntar sig att kreditbolag tar risker. För låga kreditförluster kan ses som ett tecken på att företaget inte är tillräckligt offensivt i sin utlåning, att man inte tagit tillräckligt mycket risk.

I Sverige finns ett skyddsnät som på pappret är starkt. Men i praktiken faller människor igenom varje dag. För många börjar det med ett snabbt lån för att uppfylla en dröm. För andra med ett desperat beslut i en pressad situation.

Karusellen fortsätter

Precis när arbetet med programmet avslutas får Magdalena Kowalczyk veta att Konsumentverket öppnat ett nytt tillsynsärende mot Luma Finans. Efter den föregående nedlagda processen har bolaget börjat ta ut nya avgifter som återigen misstänks bryta mot lagen.

Det åskådliggör hur snabba lånebolagen är på att anpassa sig till ändrade förutsättningar och hur långsamt politiken och lagens ramar  fungerar.

Efter två säsonger av Generation Skuldsatt är Magdalenas slutsats tydligare än någonsin:

De stora förlorarna på kreditmarknaden är många. Vinnarna är få, men extremt lönsamma.

Och tillsynsmyndigheterna är inte rustade för att möta en bransch som ständigt ligger steget före.

I ett land som gärna beskriver sig självt som ordnat, lagstyrt och rättvist visar Ivans historia på motsatsen. Det är en berättelse om bristande skydd, svaga kontrollmekanismer och en marknad som växer tack vare människors utsatthet.