Kraftwerk, robotar, lögner och förnekelse

För två och ett halvt år sedan fick Wolfgang Flür, på 70- och 80-talet medlem i Kraftwerk, en hälsning på sociala medier från Thomas Bangalter, tidigare ena halvan av Daft Punk. Den franske houselegendaren frågade den tyske syntpionjären om det gick att ordna ett signerat exemplar av hans soloalbum Magazine 1. ”Vi älskar er”, skrev Thomas Bangalter. ”Utan Kraftwerk skulle vi aldrig ha kommit på idén att uppträda som robotar med hjälmar på scen.”

Wolfgang Flür blev smickrad och föreslog att de skulle samarbeta på hans kommande album Times. Thomas Bangalter skickade över några ljudfiler som Wolfgang Flür använde på albumet som också kom att inkludera gästspel av Peter Hook från New Order, eurodiscoduon U96 och technostjärnan Juan Atkins.

Kraftwerks stolta isolering

Wolgang Flür gillar att jobba med andra artister. Ett av skälen till att han lämnade Kraftwerk 1987 var att de satte en ära i att inte göra det. När den berömde tyske regissören Rainer Werner Fassbinder och den italienske skräckmästaren Dario Argento bad om filmsoundtrack fick de nej – eller rättare sagt inget svar alls. Det fick inte heller David Bowie som ville att de skulle turnera och göra musik tillsammans (han nöjde sig med att inspireras av Kraftwerk och döpa låten V2-Schneider efter medlemmen Florian Schneider). Michael Jackson hade inte mer tur när han frågade Kraftwerk om de kunde hjälpa till att producera albumet Bad.

Kraftwerks ledare Ralf Hütter och Florian Schneider ville vara oberoende och unika. Att bjuda in andra i den kreativa processen var otänkbart. Ibland låtsades de som att Kraftwerk inte hade inspirerats av någon annan. När Ralf Hütter fick en fråga om sitt första musikaliska minne svarade han: ”Ingenting ... tystnad.” De talade hellre om sig själva som robotar eller arbetare än som musiker. ”Vi spelar på maskinerna och maskinerna spelar på oss”, lyder ett berömt Ralf Hütter-citat.

År 2025 turnerar Kraftwerk med Ralf Hütter som enda originalmedlem (Florian Schneider hoppade av 2008 och dog i cancer tolv år senare). Den 13 juni spelar de på Rosendal Garden Party där publiken kommer att sjunga med i refrängen ”we are the robots” och fundera på om robotromantiken är lika attraktiv nu när våra liv till stor del präglas av AI och algoritmer. För två år sedan intervjuades Thomas Bangalter av BBC och sade att hans oro över teknologins utveckling var ett av skälen till att Daft Punk splittrades: ”Hur mycket jag än älskade våra karaktärer så är det sista jag vill vara i världen 2023 en robot.”

Att Thomas Bangalter samma år skrev till Wolfgang Flür och tackade honom för att ha inspirerat Daft Punks robotlook är udda. Det är också märkligt att han på Wolfgang Flürs nya album Times presenteras som Thomas Vangarde (en referens till hans far som använde artistnamnet Daniel Vangarde när han producerade fransk 70-talsdisco), liksom att Über_all och Monday to the moon, de två låtarna där han medverkar, inte bär minsta spår av vare sig hans housiga sound eller den klassiska orkestermusik han sysslat med på senare tid.

När bluffen avslöjas

Strax efter att albumet släppts avslöjade bloggen The Daft Punk Historian att Wolfgang Flür blivit lurad. Den som skrev till honom och bad om en signerad skiva var inte Thomas Bangalter. Det är inte heller Daft Punk-stjärnan som medverkar på albumet utan en okänd bedragare.

Även efter att bluffen blev känd har den 77-årige Wolfgang Flür förnekat att hans gästartist skulle vara någon annan än Thomas Bangalter. Hans reaktion påminner om många äldres ovilja att anmäla nätbedrägerier eftersom de skäms över att ha blivit blåsta. Det hela är mycket sorgligt (och den riktige Thomas Bangalter borde erbjuda Wolfgang Flür sina tjänster som plåster på såren). Men jag kan inte låta bli att fascineras av att en popstjärna som låtsas vara en robot blir lurad av någon som låtsas vara en annan popstjärna som också låtsas vara en robot. Det låter som en bra film – förslagsvis helt AI-genererad med manus av Chat GPT.