Mindre aktörer går under radarn
Det här är blankarnas kryphål – varför blundar myndigheterna?
När du köper aktier i ett bolag så blir ditt namn synligt i bolagets aktiebok två dagar efter ditt köp. Äger du aktier via kapitalförsäkring så syns bankens kapitalförsäkring eller försäkringsbolaget som ägare till aktierna, ”i ägares ställe”. När du köpt aktier via en kapitalförsäkring så lånas dina aktier ut hos de flesta aktörerna, förutsatt att det finns en efterfrågan att låna in dem. Den som lånar ut sina aktier erhåller ränta. De flesta institutioner och fondbolag lånar ut sina långsiktiga aktieinnehav genom aktielån då det är ett sätt att optimera avkastningen. Den som lånat in aktier får betala ränta.
Vid blankning lånas aktier in för att säljas på marknaden, olika aggressivt med ett antagande om att det ska gå att köpa tillbaka aktierna till ett lägre pris vid ett senare tillfälle. Det kan även lånas in och ut aktier bland annat vid skapande av vissa finansiella instrument eller för att kortsiktigt användas för leverans av aktier i samband med en emission eller vid en optionsaffär.
Falsk transparens
Bankerna lyder under Finansinspektionen (FI) som i sin tur lyder under European Securities and Markets Authority (ESMA). Genom ESMA regleras de direktiv och förordningar som syftar till att öka transparensen och som reglerar all rapportering. Syftet är att marknaden ska vara säker och öppen för alla på lika villkor. Kravet för rapportering av en blankningsposition är satt till 0,1 procent av ett bolags utestående aktier medan kravet för publik blankning gäller först vid 0,5 procent. Detta innebär att FI saknar information om all blankning som understiger 0,1 procent av ett bolags utestående aktier per aktör då rapporteringskrav för dessa saknas.
I praktiken innebär det att ett bolags reella blankning kan vara betydligt högre än den aggregerade blankningen som syns publikt. Varför har man satt gränsen för rapportering först vid 0,1 procent? Detta skapar ett kryphål vilket främjar och möjliggör koordinerad blankning där många olika aktörer kan agera i det tysta med positioner som understiger gränsen för rapportering.
Varför kräver inte myndigheterna bättre transparens i frågan så att en blankningsposition synliggörs redan från en aktörs första blankade aktie? Du syns trots allt i aktieboken om du så äger en endaste aktie. För att sätta detta i perspektiv i form av ett exempel för Stockholmsbörsens mest blankade bolag, så är drygt 14 procent av aktierna i Samhällsbyggnadsbolaget i Norden AB (SBB) blankade i dagsläget. Det finns drygt 1,6 miljarder utestående aktier i SBB. Rapportering omfattar därmed endast positioner överstigande 1,6 miljoner aktier baserat på 0,1 procent av bolagets utestående aktier. Det innebär att samtliga positioner som enskilt svarar för mindre än 0,1 procent helt går under radarn. På vilket sätt är detta transparent?
Syns inte – finns inte, eller?