Låt oss vara ärliga – Sverige är långt före

Chefen hoppar till av överraskning och tittar upp på mig där han sitter precis innanför dörren till mötesrummet. Ingen reaktion. Han granskar mig från topp till tå. Till slut lyfter han sin hand och hälsar på mig. Anthony.

På darriga ben hittar jag en plats i soffan som går längst med väggen i mötesrummet. Morgonmötet börjar. ”Yesterday US closed down… ” Min blick vandrar ut över Themsen och Londons gator. Jag önskar inget hellre än att jag kunde smälta in i väggen bakom mig.

Jag tänker ofta tillbaka på det här ögonblicket. Jag som skulle vara artig hade istället gjort något långt utanför ramarna av kulturella normen för multinationella företag; adresserat och tagit tid av en överordnad.

Hur kommer det sig att jag handlade på ett annat sätt än de andra europeiska praktikanterna i rummet? Man kan naturligtvis hävda det är individuella personlighetsdrag. Men nej, något mycket större låg bakom de olika agerandena; nämligen skillnaderna i företagskultur mellan de olika nationaliteterna representerade i mötet. En företagskultur som för Sveriges del givit landet smeknamnet ”Europas Silicon Valley”; för dess entreprenörsanda inom tech, platt organisationsstruktur och decentraliserade beslutsvägar.

Det är inte konstigt att många internationella företag sneglar norrut, implementerar en liknande organisationsstruktur och försöker efterlikna den svenska företagskulturen. Internationella bolag beskriver sig gärna med ord som ”flat organisational structure” eller ”innovative culture”. Men låt oss vara ärliga, i praktiken ligger många europeiska och globala bolag ofta långt efter våra svenska när det kommer till platt kultur och innovation. Detta trots de bästa försöken från ledningsgrupper att skapa en innovativ kultur.

Varför?

Vad hindrar innovation och initiativtagande inom vissa bolag? Kan det vara så att företagskulturen inte skapas i bolagen utan i större utsträckning är ett resultat av samhällskulturen och institutionerna vi fostras inom? Att individer inom en organisation är bärare av sin samhällskultur och inte företagskultur.

Det finns ett historiskt element kring vår samhällskultur i Sverige som möjliggör innovation och platta organisationer. Välfärdsmodellen som växte fram under 1900-talet betonade jämlikhet, solidaritet och samarbete mellan arbetare, företag och staten.

I dagens Sverige får vi från förskoleåldern lära oss ta ansvar. På förskolan uppmuntras alla barn att så tidigt som möjligt själva ta på sig ytterkläderna innan de går ut och hjälpa kompisarna som inte kan.

Individuellt kompetensbyggande och kollektivt ansvarstagande.

Senare i skolåldern präglas undervisningen av elevstyrt lärande; en instruktionsstrategi där eleverna får befogenhet att fatta egna beslut om viktiga aspekter av sin utbildning. Tidigt uppmuntras vi komma med egna initiativ och arbeta självständigt, ständigt påhejade av en pedagog. En trygg ledare, som kan vägleda och ge råd om vi inte klarar av uppgiften.

I andra samhällskulturer där strukturella hierarkier lever kvar - i form av ni:andet i språk eller fyrkantiga skolsystem där treåringar kan alfabetet men inte sätta på sig skorna - kuvas individer till att passa in i systemet. Tidigt hämmas innovation och nytänkande.

Om individer inom företag är bärare av sin samhällskultur och inte sin företagskultur, innebär det att många utländska bolag - som med den bästa av välvilja försöker implementera en platt, innovativ företagskultur - arbetar i uppförsbacke. Innan samhällskulturen ändras för att jämställa individer kommer sannolikt internationella företag fortsätta snegla norr ut för inspiration kring organisationsstrukturen.

Så hur gick det på mitt första morgonmöte på praktiken?

Jag sitter kvar på min plats efter att mötet avslutats, bävar för att gå ut ur rummet och behöva passera avdelningens chef. Jag ser hur de andra praktikanterna reser sig och börjar gå ut. Jag sitter kvar. Då, när första praktikanten passerar avdelningschefen, händer det. Praktikanten sträcker fram handen och säger ”Adam. Intern multi-asset team”. En efter en ser jag hur de andra praktikanterna hälsar på avdelningens chef. Jag andas ut, ovetande hade jag precis bidragit till att skapa en plattare organisationskultur.