Laxsektorns kräftgång öppnar för bottenfiske

Den norska laxindustrin är världens största. Chile är klar tvåa på listan och därefter är det en fragmenterad bild världen över. För de norska uppfödarna går exporten primärt till Europa, medan de mindre asiatiska marknaderna växer snabbast.

Laxpriset är förstås centralt för industrin och där har utvecklingen varit positiv, om än volatil, de senaste tio åren. Den sista tiden har priset kommit ned och i förra veckan gick analyshuset Kepler Cheuvreux ut med en rad nedgraderingar på laxbolagen. Motiveringen är att ett ökat utbud i kombination med Donald Trumps tullar och svagare efterfrågan kommer pressa priset.

Så kan det förstås bli, men kanske är den analysen lite kortsiktig. De långsiktiga drivkrafterna för ökad efterfrågan på mat och lax tror jag inte behöver bli lidande.

Klimatsmart protein i medvind

Lax är en populär källa till protein med låga koldioxidutsläpp jämfört med andra animaliska protein såsom nötkreatur och gris. Samtidigt är köttmängden per ton högre där laxen ger mer ätbar föda. Det är bara kyckling som har en lika låg, eller i vissa fall lägre, klimatpåverkan som laxen. Laxen innehåller dessutom omega-3, vitamin A och D samt B12 samt antioxidanter som är hälsosamma för oss människor.

Priset har som sagt ökat över tid och att det åtminstone håller jämna steg med inflationen över tid är nog någon form av botten. I en rapport från mars räknade analystjänsten Cognitive Market Research med att marknaden kommer växa med 8 procent per år fram till 2031. Det är alltid svårt med långa prognoser, men med en befolkning som växer världen över och ett ökat välstånd så lär också efterfrågan följa med.

Men även om man tror på de långsiktigt goda utsikterna så är branschen inte utan problem.

Historiskt så har laxodlingarna drabbats av olika typer av sjukdomar, vilket har lett till produktionsstörningar. Storskaligheten, med produktion på ett ställe, kan lätt bli en negativ faktor i sammanhanget där det kan ta upp till tre år att odla en fullvuxen lax. Över tid så har därför många laxbolag satt upp verksamheter i flera länder för att på så sätt sprida riskerna.

Historiskt så har antibiotika använts i industrin men används i dag i ytterst begränsad omfattning. Däremot vaccineras småfiskarna och forskningen för en mer hållbar uppfödning med landbaserade anläggningar med återvunnet vatten samt havsodlingar går snabbt framåt.

Den största biologiska risken är fisksjukdomar som laxlöss i odlingarna vilket kräver förebyggande åtgärder. Många laxar dör också i uppfödningsprocessen och även algblomning är ett bekymmer. Övergödning av de norska fjordarna och laxar som flyr och hotar vildlaxen är också återkommande kritik. Klimatrisker som exempelvis varmare hav är ett annat, något som bedöms orsakat ett högre inslag av sjukdomar på senare år.

Politiska risker och skattebörda

Den politiska risken är också ständigt närvarande i Norge där högre skatter och ökad reglering pressat sektorn i omgångar. Skatten för laxbolagen är nu 25 procentenheter högre än bolagsskatten, vilket betyder 47 procent totalt, om än att vissa avdrag medges.

På den norska börsen har vi flera laxbolag att välja på, dock klart färre i dag än tidigare då branschen konsoliderats år för år. Mowi och Salmar är två bolag som gjort betydande förvärv och dessutom finns ett visst korsägande. Salmar och Lerøy äger tillsammans Scottish Sea Farms och Austevoll är största ägare i Lerøy bland annat.

Störst på alla sätt och vis är Mowi som är en helt integrerad uppfödare med hela värdekedjan från genetisk utveckling av ägg, fodertillverkning, slakt, förpackningsanläggningar och försäljningsorganisation. Uppfödningen sker till 60 procent i Norge, 30 procent i Chile och Skottland och återstoden mest i Kanada. Fodret tillverkas i Norge och Skottland. Genom investeringar och storskaligheten är effektiviteten hög och rörelseresultatet per kilo, som är ett viktigt mått i branschen, är överlag bäst eller näst bäst över bolagets geografier.

Näst störst är Salmar med rötterna i Nordnorge. Genom åren har expansionen gått söderut i Norges centrala delar men också till Island och Storbritannien. Salmar satsar dessutom på uppfödning i fiskfarmar långt från kusten. Ocean Farm 1 var världens första havsfarm och bortsett från foderproduktion är Salmar, precis som Mowi, helt integrerat i värdekedjan. Under 2024 hade Salmar högst effektivitet i branschmåttet ebit/kg på 23,4 norska kronor.

Därefter finns anrika Lerøy Seafood med anor från 1899 som är lax och öringuppfödare i Norge, men också har en fiskeriverksamhet av vitfisk och hela värdekedjan förutom foderproduktion.

Sedan har vi ett par udda fåglar i form av Bakkafrost som primärt har uppfödning på Färöarna men även i Skottland, men väsentligt lägre produktion än de norska bolagen. Hela värdekedjan finns på Färöarna och generellt verkar laxen må bäst här. Ledningen lyfter fram att de kan ta en prispremie tack vare hållbarhetsaspekten och att varumärket Bakkafrost är som starkast i USA och Kina, inte minst för premiumsushi. Sedan finns flera mindre laxbolag inom inte minst utveckling. Av de mindre uppfödarna bör det hårt skuldsatta Grieg Seafood med verksamhet i Norge och Kanada nämnas. För den riskvilliga blir hävstången som högst här om Grieg lyckas vända på skutan efter några tuffa år.

Slutligen finns Austevoll som snarast är ett investmentbolag inom industrin. Lerøy är största innehavet där ägandet uppgår till 52 procent. De övriga verksamheterna återfinns i Storbritannien, Peru och Chile inom primärt fiskeriverksamhet men också uppfödning.

Så värderas laxbolagen

Köp vid rätt läge – Mowi sticker ut

I veckan har rapporterna för årets första kvartal börjat presenteras och nästa vecka kommer Salmar och Bakkafrost. Det kommer förstås att föranleda kursrörelser och laxbolagen är volatila mellan kvartalen. Överlag anser jag att det är en intressant sektor och att köpa bolagen när kurserna kommit ned på lägre priser bör vara bra på sikt. Vilken aktie man väljer är smak och tycke, men alla rör sig med påtaglig korrelation till laxpriset.

Mowi med dess storlek, fullt integrerade värdekedja, diversifiering och lång historik är sannolikt ett bra val i sektorn.