Lisas idé – tog svenska varmkorven till Alperna

Vi träffar Lisa Wallén med hunden Frank, 8, på ett kafé på mysiga bargatan i hjärtat av den vackra franska alpbyn Chamonix. Att mötet blev rakt över restaurangen Cool Cats är inte så konstigt, för Lisa Walléns baby har – helt medvetet – ”bara” en uteservering och har inte öppnat när vi träffas en torsdagsmorgon.

Cool Cats?

Ja, det är så ett av Lisa Walléns projekt heter. Men vi återkommer till den hajpade ”korvbaren” i Chamonix.

Dagen innan vi träffas dominerar hon en av Matsveriges största tidningar, Buffé. Här bjuds vi på hur man bäst grillar korv, och på massor av olika recept på tillbehör. Dessutom pryder korvarna hela omslaget.

Och, ja.

Just nu handlar nästan allt om korv, för Lisa Wallén. Varför blev det så?

– För jag älskar, och har alltid älskat korv! Korven är en stor del av min barndom. Det första jag gör när jag landar på Landvetter är att beställa en korv med massa räksallad. Jag är uppväxt i en riktig korvstad (Göteborg) och utekvällarna slutade nästan alltid vid 7:ans korvkiosk. Det blev korv med mos, eller räksallad. Men även som barn var vi ofta ut och grillade korv, så den har följt mig hela livet. Men jag ville göra något coolare med korven.

Lisa Wallén är uppväxt i en familj som älskar mat, och med en pappa som hon ofta fick följa med ut på restaurangerna i Göteborg.

– Då satt krögarna och rökte cigarr, och jag såg upp till dem. Jag ville verkligen bli som dem en dag.

Och hon kom till slut in branschen – hade legendariske krögaren Ulf Johansson som chef – och sedan drog studierna henne till Schweiz för att läsa restaurangprogrammet vid universitetet Glion Institute of Higher Education i Schweiz. Efter det redan var hon som 25-åring framme vid sina drömmars mål.

– Jag hade alltid haft ett mål, en dröm, att kunna öppna ett eget ställe. Och när tillfället kom slog jag till direkt och öppnade Lisa’s på Portobello Road i Notting Hill i London. Jag var nog lite naiv, men jag hade sådant driv och en vilja att det bara skulle fungera.

Tiden i London blev intensiv. Lisa Wallén jobbade sju dagar i veckan, hade en lokal på över 100 kvadratmeter och Londonborna älskade den svenska tapasen med livlig livemusik.

– Det var verkligen fest varje kväll. Fullt med folk och jazzmusik som blev mer intensiv för varje timme som gick på kvällen. Men allt blev så stort fort, det var en dyr lokal, mycket personal och dyra räkningar. Det kändes inte så roligt som jag trodde det skulle vara, pressen och stressen var stor. Till slut, efter fem år, sålde jag restaurangen.

Efter de hektiska åren i London flyttade Lisa tillbaka till Schweiz, köpte en Citroën Tube från 1963, som var ombyggd till foodtruck.

– Då kom jag tillbaka till mina rötter, jag satsade på hot dogs men med inspiration från världens alla hörn. Det var väldigt roligt, men jag ville till slut ändå ha en fast punkt.

Men!

Lisa Wallén ville på nytt inte ”bli uppäten” av en ny restaurang, utan hon jobbade fram ett koncept som ”bara” skulle innebära att två personer behövde jobba samtidigt. En kock och en i kassan. Med självservering, platser utomhus (inga inne) och ingen toalett blev det mer avskalat, som ett klassiskt korvhak i närmaste stad.

– Jag ville spara in på allt. Utom det viktigaste, råvarorna. Där ville jag ha det bästa, närproducerat, från leverantörer som tar ansvar. Det skulle vara enkelt att äta, men samtidigt väldigt gott. Korven skulle bli cool.

Om ”korvbaren” – ja det säljs så klart även alkohol – fortfarande drivs av två personer?

– Nej, även om den är byggd och optimerad för två personer så räcker det inte. Vi måste vara fyra som jobbar varje dag, annars skulle väntetiderna bli för långa.

Däremot håller Lisa Wallén ”sitt löfte”, hon blir inte ”uppäten” av restaurangen.

– Jag har två tjejer – 3 och 6 år gamla – och ett barn till på väg. Jag säkerställer att allt går bra, men är inte så ofta på plats under öppettiderna. Jag tyckte själv som anställd att det var kul att få ett stort ansvar och inte alltid ha ägaren på plats. Nu känner de anställda mer att det är ”deras ställe”, och ”deras kunder”. Det tror jag gynnar Cool Cats, och det gynnar mig som värdesätter familjen framför allt.

Lisa Wallén driver inte ”bara” sin restaurang tillsammans med maken Ilia, utan gav under 2024 ut hyllade kokboken ”Cool Cats’ hot dogs – inte en vanlig korv med bröd”. Där bjuder kocken på sina bästa korvrecept, med en massa tillbehör. Den är väldigt personlig, man får följa med på hela resan från barndomen i Göteborg, till Schweiz, till Notting Hill och sedan tillbaka till Alperna igen. Boken kommer i sin andra upplaga under året och är på väg att lanseras till flera språk.

– Min förhoppning är att den kommer ut på en internationell marknad. Det förs samtal, men inget är helt klart. Men jag vill verkligen att den ska översättas till engelska.

Om kokboken är nära en större lansering så är väl kanske en ”export” av restaurangkonceptet Cool Cats lite mer av ett långskott.

– Tanken att öppna fler ställen finns. Jag har dock inte de företagsmässiga kunskaperna, eller musklerna för en satsning. Men skulle någon vara intresserad av att genomföra en sådan sak skulle jag absolut lyssna. För konceptet är intressant, och håller.

Cool Cats hade många besökare när vi var på plats, och de svenska sportlovsveckorna (7, 8, 9) är stora, precis som jul, nyår, och så klart påsken.

Trots det är det inte vintern som är motorn i företaget ...

– Vi har störst omsättning i juli och i augusti. Det är våra bästa månader. Chamonix har blivit en riktig sommarstad, med mycket friluftsliv, vandring, löpning, cykling. I takt med den ökade värmen på Rivieran, samtidigt som folk inte bara vill ligga och sola så har Alperna blivit alltmer populärt som besöksort även på sommaren. Det har vi märkt av, det blir mer och mer folk här för varje år. Det är såklart väldigt kul och gör att staden kan leva gott hela året.

Till sist, hur går Cool Cats?

– Vi är nöjda. Vi lever gott på restaurangen, och vinsten ökar år från år.