Litauen vänder ryggen åt Putin
Litauen tar emot 80 000 ukrainska flyktingar, varav de allra flesta fått jobb. Med låga skatter attraheras även utländska företag. Putin avskys och Xi avfärdas av det lilla landet som toppat Europas tillväxtlistor.
Det ryska kriget i Ukraina är ständigt närvarande. Konstigt vore det annars när 80 000 ukrainska flyktingar, framför allt kvinnor så klart, sökt sig till det närliggande landet med de rätta värderingarna. Även från Belarus, en halvtimme härifrån Vilnius, söker sig människor som vill bort från Putins domäner.
Till skillnad från i Sverige har de allra flesta ukrainare inlemmats i samhället, trots att språken inte är särskilt lika (ukrainska är ett slaviskt språk, medan litauiska är ett baltiskt). Skillnaden består sannolikt i att Litauen redan från början gav arbetstillstånd och välkomnade ukrainarna att stanna länge eftersom man befarade att kriget skulle pågå i flera år, en förutsägelse som visade sig korrekt. Alla flyktingar ska lära sig språket, de vuxna ska in i arbetslivet och barnen till skolan. Ju mer integration, desto bättre. Men än återstår mycket att göra. Det tar tid att överbrygga de språkliga barriärerna och många har så klart inte mer än temporära arbeten.
Litauen har en lång tradition av folkförflyttningar åt båda hållen. Under finanskrisen 2008-2010, när den baltiska skuldbubblan brast i spåren av alla andra globala finansiella kriser, lämnade ett stort antal unga människor Litauen. Många återvände några år senare med nya språkkunskaper och andra utbildningar, till gagn för landet. Ett ständigt lockrop bestod i låga skatter. Med det kommer man långt, både med landsmän i förskingringen och med utländska företag som man vill ha in i värmen.
Ofta toppar Litauen listor över länder med största utländska direktinvesteringar per capita. På Invest Lithuania, en statlig marketingbyrå, säger de att vi är ”open for business”. Välkomna hit! 20 procent i platt inkomstskatt för nästan alla arbetsinkomster uppskattas av många. Även företagsskatterna är förmånliga. I vissa så kallade frizoner är det helt skattebefriat. Smart. Och när detta kombineras med snabbhet och begränsad byråkrati så händer det grejor. Sedan millennieskiftet har landet varit på topplistorna över snabbast BNP-tillväxt i EU.
Många svenska företag
Många svenska företag har stor verksamhet här. Bankerna SEB och Swedbank dominerar den sektorn, men även på tillverkningssidan är Sverige stort. Ikea både säljer och producerar på plats. Nära staden Panevėžysz, mellan Lettlands huvudstad Riga och Litauens Vilnius, besöker vi AQ-gruppen, en svensk kontraktstillverkare av prylar till industrin, exempelvis kablar.
Sedan är 2012 är denna moderna fabrik en del av AQ. I dag har de 1229 anställda på plats, varav 200 är ukrainska flyktingar. Ansvarig för denna del av AQ, fabrikschef och affärsområdeschef för kablageenheten, är Nerijus Olsauskas. När han började här i fabriken år 1997, innan det blev en del av AQ-gruppen, var de 14 anställda. Utvecklingen är fascinerande och säger något om Litauen i stort. Från det lilla till det stora, från det lokala till det globala. Nerijus Olsauskas återspeglar den framgångsresan för sig själv, för sitt företag och för sitt land. Själv skulle han nog inte hålla med om det, men en krönikör får göra sina egna tolkningar av en ödmjuk företagsledare.
Staden Panevėžysz är lite som Norrköping med en stolt industriell tradition. Litauen är för övrigt bara dubbelt så stort som Småland i yta. Även vägen mellan Vilnius och Panevėžysz påminner om den mellan Jönköping och Norrköping. Men inne i fabriken är det high-tech. Inte heller det skulle Nerijus Olsauskas hålla med om.
Han visar oss runt i de olika stationerna bland robotar och flinka fingrar, från den delen där orderna kommer in till slutdelen med alla kontroller (varenda sladd kollas), och sedan ner i paket till kunden och vips iväg på en lastbil. Jag frågar om han kan alla delar av fabriken. Han uttrycker vänligt att han inte riktigt förstår vad jag menar. Självklart har han koll på allt.
Jag slås av hur otroligt effektiv fabriken är. Inget produceras för lager. Om efterfrågan viker, som i dag, drar man snabbt ner på produktionen och försöker att behålla sina marginaler. Det finns inte en pryl på lagerhyllan. För industrikunniga EFN-läsare är det säkert ingen nyhet att moderna fabriker ser ut så här i dag, men det är häpnadsväckande att se i verkligheten. Det är också hoppingivande nu när lite sämre omsättningssiffror kablas ut från en rad industribolag, däribland AQ. Tänk vad som komma skall i nästa högkonjunktur, både för AQ och andra.
Tuffa mot stormakter
Det är inte bara vad gäller skatterna som Litauen sticker ut. Få länder, om något, har varit tuffare i sin respons mot både Ryssland och Kina. När den kinesiska ledaren blev mer aggressiv mot Taiwan och skrämde en rad länder att aldrig använda det landsnamnet, eftersom han anser att det är en del av Kina, så gjorde Litauen tvärtom. De välkomnade en taiwanesisk ambassad eller representation i Vilnius. Av det följde en diplomatisk kris som resulterade i att det stora landet och det betydligt mindre bröt sina diplomatiska relationer. Den kinesiska ambassaden lämnade Litauen och Litauens ambassadpersonal flög hem till Vilnius. Civilkurage kallas det av många. Färre visar det.
På presidentpalatset vajar den litauiska flaggan. Därinne sitter presidenten Gitanas Nausėda som tidigare var ekonom på SEB, samtidigt som jag själv jobbade där. Det är en liten värld. Flaggan är gul, grön och röd. Det gula anses representera sol och välstånd, det gröna landets natur och hopp, och det röda mod, men också det blod som spillts för landets frihet. Mod och blod, hopp och välstånd. Det är en berättelse om landet som inte tar något för givet, varken under den sovjetiska ockupationen fram till år 1990 eller nu när grannlandet Ryssland skramlar med vapen på ett skepp utanför den litauiska kusten.
Självklart är många oroade. Men lika självklart verkar det vara att gå på i de litauiska ullstrumporna och säkerställa att man är ett attraktivt land för AQ-gruppen och inte minst för bioteknikbolag som landet har en särskild förkärlek för. De omhuldas. Just nu gläds man åt nya investeringar i det ambitiösa Bio City, Europas största bioteknologiska center med fyra planerade fabriker och plats för olika forskningsinstitutioner. Det ska bli något som påminner om Medicon Village i Lund.
Satsar på bioteknik
Häromveckan öppnades ett nytt genterapicenter av det inhemska företaget Northway, ej att förväxlas med den svenska batteritillverkaren. 50 miljoner euros går investeringen loss på. Och för hela Bio City rör det sig om hissnande 7,6 miljarder euro under det kommande decenniet. 2000 högavlönade jobb skissas det på.
På Invest Lithuania träffar vi Julija Lukaityte. Hon ansvarar för hälso- och sjukvårdsdelen av PR-maskineriet. Regeringen har fastslagit att bioteknik ska utgöra en tjugondel av hela den litauiska ekonomin. Hon förklarar:
”Vi har alltid haft fin kompetens i denna sektor. De har bidragit under lång tid. Vi har den vetenskapliga basen. Som ett litet land och utan råvaror får vi fokusera på smarta människor och på att skapa en kunskapsbaserad ekonomi.”
De är sannolikt på rätt väg. Bioteknikjätten Thermo Fisher är redan största skattebetalaren. Här har de både produktion och research. Under covid visade bolaget att de snabbt kunde få igång vaccinproduktion för Pfizer.
”Det tog dem mindre än sex månader att bygga upp hela produktionen och anställa 500 personer. Efter ett år hade de allt up and running”, säger hon.
Ambitionen är det inget fel på, inte heller på modet, varken bland investerare eller politiker.
FEM SNABBA FRÅGOR TILL NERIJUS OLSAUSKUS
Stämmer allt det som Invest Lithuania säger, att Litauen är ”open for business”?
– De är ibland optimistisk men det är deras jobb. Vi är ett bra team, bra på att attrahera utländska investeringar. De är duktiga. Vi är duktiga.
Är det lätt att göra affärer här?
– Nja, det är svårt att säga. För vissa är det lätt, för andra svårare. Ut ett legalt perspektiv finns det inga hinder, ingen omfattande korruption. Det är ganska enkelt. Vad jag hör och ser är det en bra miljö.
Vilken roll spelar skatterna?
– Visst är skatterna låga, men för andra anses de höga. Alla letar alltid efter länder med låga skatter.
Vilka problem finns här i Litauen?
– Jag tror kanske att det största problemet är att vi inte har några råvaror eller att vi är ledande inom ett speciellt område, som klockor eller vad det nu kan vara. Vi är starka inom vissa segment, som delar av hälso- och sjukvårdssektorn, men basen har varit billig arbetskraft. Den ”edgen” tappar vi eftersom arbetskraftskostnaderna har ökat relativt andra länder. Den är fortfarande lägre, men inte som förr. Nu måste vi konkurrera med kompetens. Vi måste addera värde, mer ingenjörskap.
Vad överraskade dig mest med Sverige?
– Det är inte som när jag första gången kom till Kina eller Indien. Jag inledde min karriär i Norge så det var ingen enorm skillnad. Men Sverige har fantastiska företag.
