Martin Blomgren: Alleima är stålsatt för återhämtning – köp

Häromveckan var det precis tre år sedan den långdragna separationen från Sandvik till slut fullbordades med att affärsområdet SMT, nu under namnet Alleima, börsnoterades i Stockholm. Knappt 43 kronor stängde aktien på i premiärhandeln, men sedan pressades kursen markant några dagar vilket sannolikt berodde på att många investerare som ägde Sandvik inte ville sitta kvar med en liten skvätt aktier i ett stålbolag.

För det var ju i första hand de höglönsamma skärverktygen och den strukturellt växande gruvverksamheten som var anledningen till att äga Sandvik, medan SMT hade både lägre och svajigare lönsamhet. Men som vi har sett flera exempel på så kan den utknuffade delen ofta blomma upp på börsen när bolaget väl har delats ut och det initiala säljtrycket på aktiemarknaden lättar.

Som kursutvecklingen sedan noteringen visar så var det länge Alleima som presterade bättre än Sandvik, även om den forna modern i år har krympt avståndet.

Svackan lockar

Medan många bolag som tog stryk i tulloron i våras har hämtat igen fallet så har Alleima dock haft det tuffare och från toppen i början av året har kursen tappat nästan 30 procent.

Halvårsrapporten i mitten av juli var en utlösande faktor, där vd Göran Björkman konstaterade att även om bolaget framgångsrikt för vidare kostnader för ståltullarna så har många kunder intagit en mer avvaktande hållning kring stora investeringsbeslut. Lägre försäljning och ett lägre resultat än väntat, ytterligare nedtryckt av valutaeffekter, fick aktien att backa kraftigt på rapportdagen och där ligger den kvar.

Det är lätt att förstå att aktiemarknaden är avvaktande just nu, för allt talar för att även tredje kvartalet blir motigt. Försiktigare efterfrågan kombinerat med säsongsmönster, valutapåverkan och aviseringen av ett längre underhållsstopp än vanligt i produktionen i Sandviken borgar för en svag marginal.

Men svackor och kortsiktigt dåliga saker måste ibland inträffa för att långsiktigt bra köplägen ska uppstå i en aktie, och så kan det mycket väl vara här. Åtminstone finns det ett antal argument för det som är värda att lyfta fram:

• Nischstrategin. Medan den totala stålmarknaden är enorm, motsvarande ungefär 1 900 miljoner ton per år, så håller Alleima till i nischen för rostfritt stål som bara uppgår till 50 miljoner ton – och i den nischen utgör i sin tur avancerade produkter bara 2–4 miljoner ton. Motsvarande inriktning på väl valda nischer gäller för andra segment där Alleima verkar, som elektriska värmesystem, speciallegeringar och medicinska komponenter.

• Tullvana. Alleima fick ordentlig träning 2018 när Trumpadministrationen avlossade det första tullskottet mot stålsektorn. Då som nu påverkas Alleima främst via tullar på det lågförädlade material man tar in i USA från Europa, men eftersom stålet sedan förädlas till färdiga produkter i USA blir prispåslaget för kunden betydligt lägre än de 50 procent som tullarna ligger på. En del undantag går också att få igenom.

• Bättre mix. Alleima har successivt förflyttat sig mot segment som är mer lönsamma och som är mindre cykliskt exponerade. Det är hit kapitalet allokeras, och ju starkare position Alleima har i en nisch, desto större möjlighet att vara prisledande och kunna hålla en bra marginal även när den allmänna konjunkturen är tuff. De höga rörelsemarginalerna i Kanthaldivisionen och på spjutspetsprodukter som navelsträngsrör inom Tube är konkreta exempel.

• Försiktig värdering. Sett till årets förväntade vinst ter sig Alleima inte som något fynd, särskilt inte i en sektor som ofta är lågt värderad. Men det är som nämnts många faktorer som pressar ned vinsten i år och vågar man tro på en återgång till rörelsemarginaler nästa år runt 10 procent – där man låg både 2023 och 2024 – så är bilden ljusare.

Krävs lätta nerver av stål

Ett p/e-tal på 11 nästa år som faller till 10 år 2027 är vad som ligger i konsensusprognoserna. I försiktigaste laget kan jag tycka, givet att Alleima självt bedömer att deras marknader kan växa med omkring 6 procent per år den kommande femårsperioden och givet att bolaget står på en stabil finansiell grund med en liten nettokassa.

Köper man aktien nu så måste man dock förbereda sig för en rapport för tredje kvartalet som är svag och även om det är känt redan så finns alltid risken för en ny kurskyss på rapportdagen. Men förutsatt att inte några omvälvande negativa nyheter framkommer i rapporten så skulle det snarast bli ett bra tillfälle att komma in i aktien, med ambitionen att vara med på en återhämtningsfärd in i 2026.

Nervöst lagda placerare väntar in rapporten och kanske även kapitalmarknadsdagen i början av november, men har man bara lite nerver av stål så köper man redan nu.