Martin Blomgren: Årets islossning är under hot

Helgens eskalering i Grönlandsfrågan från Donald Trump – med ovanligt kraftfulla svar från EU – är på många sätt en ny nivå i konflikten. Att bråka om tullar är en sak, att hota med att ta någon annans landområde och få en handelsbazooka från EU i retur är förstås en annan.

Visst, det handlar om en aggressiv förhandlingstaktik som vi såg prov på många gånger i fjol. Och visst, det kan hända mycket på kort tid som förändrar situationen. Exempelvis mötena i Davos senare i veckan och den amerikanska Högsta domstolens kommande besked om presidentens tullhantering.

Rätt vikt av stor vikt

Viktiga saker är på spel, men vilken vikt bör man lägga vid de geopolitiska hoten för Stockholmsbörsens del?

Det går som oftast att koka ned till två parametrar – aktiepriserna (p) och vinsterna (e): p/e-talet.

Ökad osäkerhet och oklara omständigheter för ett företag höjer risknivån vilket är negativt för värderingarna. Tryck nedåt på p:et således. Det sker omedelbart. Och det sker från en förhöjd nivå, om än inte utmanande hög, här i Stockholm där p/e-talet för innevarande år ligger kring 18 för storbolagsindexet OMXS30.

Betydligt svårare är det att träffa rätt i analysen av hur bolagsvinsterna, e:et, kan komma att påverkas framöver om det här inte blåser över ganska snabbt. Vi är i ett läge där ett konjunkturlyft för industrin och en islossning för konsumenterna stod på önskelistan för året och mycket har pekat i den riktningen också.

Det räcker med att studera vilka företag som väger tungt i OMXS30 för att förstå varför man inte bara kan vifta bort risken för en amerikansk tullpåverkan även på bolagsvinsterna. Bortsett från Investor som är störst, och som äger andelar i flera av de andra storbolagen i indexet, så är det Volvo, Atlas Copco, Assa Abloy och Sandvik som väger tyngst. Inte långt efter kommer bolag som ABB, Ericsson och Astra Zeneca – med några av storbankerna insprängda däremellan.

Gemensamt för de här sju nämnda bolagen är inte bara att de är indextunga, de har alla betydande exponering mot USA och Nordamerika. Oftast med stor egen närvaro och produktion, men också med export till landet. Tillsammans utgör deras vikt i OMXS30 nästan 40 procent. Det som påverkar dem, det påverkar börsen.

Sansade reaktioner – hittills

Hur Donald Trump har tänkt att strafftullarna på Sverige och andra Grönlandsförsvarare i praktiken ska bli pricksäkra och inte urvattnas genom stora globala bolags egen närvaro i landet, eller kringgås med export via andra EU-länder, kan bli en stökig historia att reda ut. Gissningsvis är han mindre intresserad av detaljerna och mer av att kunna göra entré i Davos med starkast kort på hand.

Den initialt ganska sansade reaktionen på Stockholmsbörsen kan dels förklaras med att få tror att en invasion av Grönland blir verklighet eller att tullarna i den form de nu har presenterats blir av. Trump har backat förr.

Det kan också förklaras av att många börsbolag klarade att hantera tullstormarna i fjol på ett imponerande sätt, och 10 procents pålaga kommer inte att knäcka våra exportjättar. Men många företag vittnade samtidigt om en tydlig vänta-och-se attityd hos sina kunder i fjol när det kom till större köpbeslut, datacenters undantagna.

Det här avvaktande beteendet har varit på väg att övergå till mer framtidstro och mer beslutsföra bolagsledningar och styrelser. Något vi som bäst satt och väntade på att bolagen skulle bekräfta i de kommande boksluten.

Istället ökar nu risken för att vi står inför en förlängd period där mycket visserligen rullar på i okej takt, men där tullbromsen fortsatt ligger på och där större investeringar och offensiva beslut hålls tillbaka av både företag och konsumenter.

Stockholmsbörsens OMXS30 hade inför helgen stigit med över 5 procent på bara två veckor, motsvarande en halv normal årsavkastning. Den islossning i ekonomin som optimismen har byggt på kommer nu att ifrågasättas i väntan på att dimman skingras.