”Köp, köp, köp” – massiv efterfrågan chockar
Den europeiska försvarsindustrin står inför en massiv efterfrågechock.
Utan historiskt omfattande EU-reformer kommer den inte att mäkta med, varnar experter.
Donald Trump vill att EU-länderna lägger 5 procent av bnp på försvaret, istället för runt 2 procent som idag.
Ingen vet om han har för avsikt att hedra Natos artikel 5, som i praktiken säger att USA kommer försvara Europa mot ett ryskt angrepp.
Därmed har världsordningen som vi känner den rasat ihop, enligt en ganska samlad expertkår, och Tysklands nästa förbundskansler Friedrich Merz varnar att det inte längre går att lita på USA, varför européerna ”måste göra allt vi kan för att försvara vår kontinent på egen hand”.
Men vad betyder det egentligen i praktiken?
Och är det alls realistiskt givet de motsättningar som finns?
– Det är en stratosfärisk retorik kring det här, men när man kokar ner det till vad medlemsstaterna faktiskt vill så blir det fort väldigt knepigt, säger Martin Lundmark, universitetslektor i försvarssystem vid Försvarshögskolan i Stockholm.
Marknaden har prisat in starkt ökade orderingångar
Pengarna finns, så mycket tycks klart. Europeiska försvarsbudgetar på 5 procent av bnp är osannolikt, skrev tankesmedjorna Bruegel och Kielinstitutet i en gemensam rapport häromveckan, men 4 procent är både möjligt och nödvändigt. Ryssland lägger mer på militären än alla EU-länder ihop, men EU:s samlade bnp är många gånger större och mindre pengar krävs i själva verket än när medlemsländerna kraftsamlade under pandemin.
En fördubbling av Europas samlade försvarsutgifter vore förstås en enorm stimulans för branschen.
EU-kommissionen har samtidigt öppnat för att undanta försvarsinvesteringar från de ganska stränga gemensamma budgetreglerna. Flera länder och Lars Calmfors på DN:s ledarsida driver på för gemensamma lån. En ”no-brainer” säger Spanien, som lägger minst på försvaret i EU (ungefär 1,5 procent) och vars statsskuld överstiger 100 procent av bnp. Tyskland säger inte längre nej. Sverige, som i januari var emot, säger nu kanske och förmodligen snart ja. Marknaden har redan prisat in starkt ökade orderingångar, man ser det tydligt i värderingarna av europeiska försvarsaktier.
– En fördubbling av Europas samlade försvarsutgifter vore förstås en enorm stimulans för branschen, säger Martin Lundmark.
Ökad efterfrågan kommer att leda till problem
Problemen ligger på utbudssidan, både i det korta och lite längre perspektivet.
Vi tar det korta först.
– När Danmarks statsminister säger ”köp! köp! köp!”, till exempel, syftar hon mycket tydligt på materiel som finns tillgängligt här och nu, säger Robert Limmergård, generalsekreterare för Säkerhets- och försvarsföretagen, den svenska försvarsindustrins intresseförening.
– Allt som bidrar till att att bygga upp en militär förmåga så snabbt som möjligt anses ”good enough”.
Vad gäller försvarsindustrin är banden till USA mycket viktiga och kommer att fortsätta att vara det.
Det är bra för Sverige i ekonomiskt hänseende eftersom vi har ett nära samarbete med Danmark och efterfrågan på svenska produkter därför sannolikt kommer att öka. Men ökad efterfrågan kommer också att leda till problem, i varje fall om man vidgar blicken lite. Den europeiska produktionsförmågan är ett ständigt huvudbry. Flaskhalsar är vanliga, inte minst vad gäller insatsvaror och råmaterial som ibland måste importeras från Kina. 2022-2023 gjordes 80 procent av de europeiska inköpen i själva verket utanför Europa, enligt tidigare ECB-chefen Mario Draghis stora konkurrenskraftsrapport som publicerades i höstas. 60 procent kom från USA. Den siffran är troligen mindre idag, men inte mycket.
Den transatlantiska länken går kort sagt mycket djupt.
– Vad gäller försvarsindustrin är banden till USA mycket viktiga och kommer att fortsätta att vara det, säger Robert Limmergård.
Siffrorna säger det mesta
De långsiktiga utmaningarna är ännu större.
Den som vill bygga upp en trovärdig och självständig avskräckningsförmåga, särskilt i förhållande till Ryssland, måste ha en försvarsindustri som ligger i spets internationellt, understryker Martin Lundmark. Det har inte Europa. Våra produktionsvolymer är jämförelsevis små, men framför är vi inte tillräckligt innovativa.
Siffrorna säger det mesta. Enligt beräkningar som Bloomberg gjort spenderade den samlande europeiska försvarsindustrin drygt 10 miljarder euro (eller 110 miljarder kronor) på research and development, forskning och utveckling 2022. Amerikanerna satsade 140 miljarder dollar.
– Vårt kunnande är väldigt starkt kopplat till USA, säger Robert Limmergård.
Eller annorlunda uttryckt: Tänk bort amerikanskt materiel och amerikansk teknik. Det finns då av europeisk försvarsförmåga inte så mycket kvar.
Tröghet i systemet
Grundproblemet är fragmentering, politisk samt därmed i förlängningen ekonomisk. USA tillverkar en typ av stridsvagn, Europa 19, enligt konsultfirman McKinsey. Det ser likadant ut på område efter område, mest för att medlemsländerna håller sina försvarsindustriella komplex om ryggen av inrikespolitiska skäl, inte minst Frankrike.
– Det skapar en tröghet i systemet och en sorts inbyggd osäkerhet, säger Martin Lundmark. Jämför med den amerikanska staten som är en köpare, och där det bara finns en lagstiftning. Det ger helt andra muskler och en helt annan förutsägbarhet.
EU kan komma till rätta med de problemen, men bara om medlemsländerna blir mer samspelta. De skulle kunna slopa exportkontroller för krigsmateriel på den inre marknaden, säger Robert Limmergård. Eller ge Europeiska investeringsbanken, EIB, mandat att investera i försvarsföretag, vilket skulle skicka en tydlig och viktig signal till kapitalmarknaderna att göra likadant.
”Bara gör något!”
Framför allt skulle man kunna upphandla gemensamt och ändra i konkurrenslagstiftningen för att underlätta för sammanslagningar, vilket skulle möjliggöra stordriftsfördelar, pressade produktionskostnader och större investeringar i forskning och utveckling, vilket i praktiken är vad Mario Draghi föreslog i sin stora rapport i fjol.
”Bara gör något!” dundrade för övrigt han inför europeiska politiker häromveckan.
För att ha ett starkt försvar och en trovärdig motståndskraft behöver du ha en ekonomi som skapar tillväxt och innovationer och teknologiska övertag.
Draghi syftade inte specifikt på försvarsfrågan utan EU:s försämrade konkurrenskraft i stort, men tajmingen var talande och det övergripande budskapet mycket tydligt: ekonomi och krig, konkurrenskraft och motståndskraft, EU som inre marknad och EU som geopolitisk aktör, om man vill, går inte längre att hålla isär.
Eller som Robert Limmergård säger:
– I slutändan handlar det inte om att vara bra på just försvarsteknik. För att ha ett starkt försvar och en trovärdig motståndskraft behöver du ha en ekonomi som skapar tillväxt och innovationer och teknologiska övertag. Du kan sedan förlita dig på dessa militärt.
