”Miljardärer ska ta risker som vi andra inte kan ta”

Migrationsströmmar, ett expansivt Ryssland och klimatkris, bland mycket annat. Orosmolnen hopar sig, hur påverkar det den svenska ekonomin?
– Utgångspunkten i boken är att den svenska ekonomin är i ett väldigt bra skick. De sista tio, till och med tjugo, åren och de kommande tio så kommer Sverige ha bland de högsta tillväxttakterna i Europa, tack vare vår kombination av välfärdsstat, hög grad av makroekonomisk stabilitet med starka statsfinanser, en väl fungerande arbetsmarknad och ett dynamiskt näringsliv. Så nästan oavsett vad som händer i världsekonomin så är den svenska ekonomin i rätt gott skick. Sedan finns det förstås saker som kan förbättras. I boken skriver jag att man borde kräva högre kapital hos bankerna så att de blir robustare, att staten ska fortsätta ha starka offentliga finanser, och att man ska jobba med hushållens skuldsättning. Det skulle göra Sverige ännu mer robust.

Du pekar i synnerhet ut en riskfaktor – Kinas konflikt med Taiwan. Varför?
– Kina spelar en stor roll i världsekonomin, landet står för en femtedel av allt som produceras. Grannlandet Taiwan svarar för nästan all världens produktion av avancerade halvledare. Om Kina angriper Taiwan, och väst lägger samma sanktioner på Kina som man gör på Ryssland så skulle Kinas ekonomi krascha, och därmed kraschar världshandeln. Det skulle få väldigt långtgående konsekvenser för Europa och USA. Sverige skulle förstås också påverkas, men till skillnad från USA och resten av Europa har vi möjlighet att använda finanspolitiken, vi har rörlig växelkurs och vi kan sänka räntorna. Även i ett sådant läge – som skulle vara jättebesvärligt, ungefär som en finanskris och covidkris på samma gång – så skulle Sverige vara bättre rustat än de flesta andra länder.

Ju fler svenska miljardärer desto bättre, tycker du. Varför då?
– De svenska miljardärerna spelar en helt annan roll än de franska, tyska och italienska. De europeiska miljardärerna äger fastigheter, eller har förmögenheten i kontanter eller statsobligationer. Våra miljardärer däremot, investerar de mesta av sina pengar in i nya techbolag i Sverige, eller är de huvudägare i viktiga industribolag. Genom att vara aktiva investerare bidrar de till tillväxten, och därmed påminner de svenska miljardärerna om de amerikanska. Miljardärernas samhällsfunktion är ju att de ska ta risker som vi andra inte kan ta. Vanliga pensionssparare ska inte riskera sin framtid genom att investera i olönsamma techbolag, de ska spara i tryggare former. Men miljardärerna kan ge sig in i de mest riskfyllda projekten, de som ger hög avkastning. Men avkastning hänger förstås ihop med risk. Den som investerar i techbolag får räkna med att tre av tio går år pipan, några är mediokra, och att bara ett eller två kommer att gå bra.

Det går inte längre att bara lita på välfärdssystemet, utan man måste också ha ett eget sparande, menar du. Hur mycket då?
– Våra offentliga trygghetssystem är tryggare än vad de är i många sydeuropeiska länder där staten är på ruinens brant. Våra system är hyggligt trygga, man kan lita på vår stat. Med det sagt är det ändå bra att ha ett eget sparande. Svenskarna sparar i genomsnitt var femte lönekrona. Hälften sker automatiskt – via skatten och tjänstepensionen. Utöver det sparar de flesta svenskar mellan fem och tio procent av sin inkomst, antingen genom att amortera på lån eller genom att bygga upp en cashbuffert. Det är en bra riktlinje – det offentliga och arbetsmarknaden säkrar att man sparar tio procent, och så kan man själv spara tio procent av sin lön. Om man inte är egenföretagare förstås, då behöver man spara mer, för då har man ju inte tryggheten i tjänstepensionssystemet.

Trots rådande läge så tecknar du en ljus framtidsbild. Många har nog svårt att förstå att du kan vara så optimistisk?
– På kort sikt är det lätt att vara optimistisk om Sverige. Räntorna går ner, växelkurserna ger stöd för exporten, regeringen sänker skatter och höjer utgifter. Sedan finns det förstås orosmoln som Kina, eurokris och presidentvalet i USA. Men också på lång sikt har Sverige väldigt goda förutsättningar. I boken skriver jag om John Maynard Keynes hundraårsprognos, som han lanserade 1932. Han sa att världen skulle bli sex till åtta gånger rikare, och så blev det. Sverige har blivit åtta gånger rikare, och världen sex gånger rikare. Om vi gör samma prognos framåt i tiden, till 2124, så kommer världens genomsnittliga medborgare ha samma levnadsstandard som dagens Schweiz, eller till och med bättre.