Mitelman: En svensk vänstersosse – i kalifornisk tappning
Politik överskattas ofta av aktieintresserade. I slutändan är det ju vinsten per aktie som styr börsens äventyr. Men det är svårt att hålla huvudet kallt med en oberäknelig Trump. Oreda och chockhöjda tullar kommer inte att uppskattas.
Många tycker illa om Donald Trump för hans personlighet, narcissism, arrogans, lynnighet och beteende i allmänhet. Jag är en av dem som ogillar alla dessa drag. Men som börsbedömare gäller det att försöka blicka bortom detta och fundera krasst ekonomiskt på vad som kan ske om Donald Trump återväljs.
Han är vad kidsen skulle kalla ”random”. Man vet inte var man har honom, och för ett näringsliv som efterfrågar tydliga spelregler är det ett elände. För börsen, som i slutändan är en återspegling av just näringslivet, är han en pina på lång sikt. Visst verkar han vara vänligt inställd till entreprenörer, men det är lite av en chimär. Hans vurm för tullar går inte att förklara bort. Bara en misslyckad entreprenör uppskattar konstlade skydd mot utländsk konkurrens. Alla andra inser att det är genom konkurrens som världen rör sig framåt. Tullar är inget annat än en extra skatt på konsumenterna och ett effektivt hinder för framgång. En enkel företagare vill ha enkla spelregler, inte osäkerhet och tvära kast.
”Tullar är mitt favoritord. Det vackraste ordet i ordlistan”, sa han häromdagen. Men handelskrig och högre tullar är fel väg att gå för oss som vill se ökat välstånd och högre företagsvinster (och därmed stigande börskurser).
Under valkampanjen har han också talat om att detaljstyra den amerikanska centralbanken, vilket vore ett otyg.
Däremot uppskattar jag hans mindre naiva inställning till Kina. Och han är sannolikt en garant för låga skatter. Under hans förra mandatperiod sänkte han både bolagsskatter och personliga inkomstskatter. Dessutom minskade han den statliga byråkratin.
Ett extra lovvärt initiativ var att för varje ny föreskrift eller reglering skulle två försvinna. Genialt. Allt detta står i bjärt kontrast till vad Kamala Harris befaras göra.
De missförstådda Trump-supportrarna skulle nog hävda att han inte menar det han säger. Så kan det vara. Men vi kan inte sätta vårt hopp till att han bara ljuger, även om han säkert också kan missförstås.
På sistone har jag blivit ännu mer oroad över Donald Trumps auktoritära sidor. Media är det stora hotet, upprepar han. Men numera utmålas det diffusa inhemska hotet – ”the enemy within” - som en större fiende än Ryssland och Kina. Det är bara att lyssna på den senaste veckans tal. Konspirationsteorierna tar aldrig slut.
”Han tänker som en diktator, inte som en demokrat” sa Fredrik Reinfeldt i SR:s USA-podden. Klart att Fredrik Reinfeldt har rätt. Och därför finns det också betydande risker för stök om Kamala Harris vinner eftersom Donald Trump aldrig kommer att erkänna sig besegrad. Det gör inte den typen av människor.
Det betyder inte att jag omfamnar Kamala Harris. Hennes ekonomiska program är i flera avseenden till vänster om Magdalena Anderssons. Skatter ska höjas och både arbete och framgång ska bestraffas. Hennes idé om prisreglering på livsmedel är något som inte ens en vänsterpartist skulle kunna omfamna.
Hon är helt enkelt en svensk vänstersosse i kalifornisk tappning. Om det kan man tycka mycket, men hon är - för att återgå till kidsens retorik - mindre ”random”. Det räcker långt. Och med lite tur så styr republikanerna kongressen och därmed avvärjs de mest radikala skattegalenskaperna.
För börsen ska allt vägledas av framtida vinster per aktie. Det är så en aktie värderas. Ofta svänger börskurser lite för mycket av politiska händelser eftersom man i stridens hetta handlar irrationellt istället för att fråga sig hur många färre eller fler servetter Duni kommer att sälja, eller om SkiStars beläggning ändras av vem som sitter i Vita Huset.
Jag försöker att inte förfäras av Donald Trump. Man måste hålla huvudet kallt och som finansanalytiker fundera på de ekonomiska konsekvenserna av olika valutfall. Det går sådär. Men jag gör mitt bästa. Och hur jag än vänder och vrider på det så ser jag möjligheter till fortsatta skattesänkningar, som jag uppskattar, och reella hot om ett globalt handelskrig. Och så har vi de där diktatorsfasonerna. Även ur ett rent börsperspektiv - nej tack!
---
Hiss: Alla verkstadsbolag som nu rapporterar sämre försäljning, men som lyckas hålla uppe marginalen. Det är en fantastisk bedrift som säger något om hur effektiva de har blivit på att snabbt ställa om produktionen.
Diss: Kinneviks kommunikation som påminner om Bagdad-Bobs, den irakiske informationsministern som bara talade om krigsframgångar, trots att alla kunde se vartåt det barkade. Jag hoppas på Kinnevik, men det är ofta bättre att berätta om segrar efter en vinst, inte när man åter skriver ned värden.