Mitt handelskrig mot USA – så gick det

Bojkott av USA är på modet. Det ligger något tilltalande i att vi alla ger den radikaliserade USA-regeringen en känga. Om det görs på bred basis kan det faktiskt bli kännbart och en källa till oro för Donald Trump och hans lojala följe av företagsledare.

USA exporterade för hela 800 miljarder dollar till Europa under det senaste året, vilket gör EU till den största exportmarknaden för USA. Av exporten till EU utgjorde 46 procent varor och 54 procent tjänster. De amerikanska företagen är med andra ord beroende av dig och mig.

Men hur är det egentligen att bojkotta världens största ekonomi? Jag testade.

Första dagen på min Amerikadetox började mindre bra. Det är svårt att leva utan sin iPhone, och morgonläsningen av nyheter är ett måste. Jag kollar med (amerikanska) Chat GPT om det finns några europeiska producenter av smartphones och inser snabbt att de är få. Om jag skulle gå över till sydkoreanska Samsung så blir jag ändå med det amerikanska operativsystemet Android som i sin tur ägs av Google.

Redan tandborstningen skapar utmaningar. Sensodynetandkrämen är numera amerikansk. Morgonkaffet är enklare. Det serveras av schweiziska Nestlé.

På EFN har vi morgonmöten via Google Meet, en videotjänst. Mötet var jag ju tvungen att hoppa över. Ska man bojkotta så får man göra det ordentligt. Jag kunde via mitt svenska telekombolag ringa till kollegan Gabriel Mellqvist för att förhöra mig om vad som hade avhandlats. Han lät skeptisk till min nya livsstil.

Sedan var det dags att mejla. Det funkar fint med min mejlklient som jag har via ett danskt bolag. Tur det. Skrivandet blir svårare. Jag kan nog ganska smärtfritt säga upp mitt Wordabonnemang och i stället använda Apple Pages. Det är gratis för ägare av Appleprylar, så jag levererar inga direkta pengaströmmar – för just denna tjänst – över Atlanten. Jag googlar ordbehandlingsprogram i Europa. Tydligen finns det ett tyskt. Hoppas att det kan svenska.

Lunchen utgör inga problem. Jag tror inte att mat- eller dryckesbojkotten kommer att bli något större bekymmer, inte heller klädköpen. Vi gör bra grejor här i Europa.

Det blixtrar till i skärmen av Slackmeddelanden. Inom EFN är ”slacken” ett viktigt verktyg för kommunikation mellan medarbetare i olika grupper. Oturligt nog är det Kalifornienägt, men kom ursprungligen från Kanada, om det kan vara någon tröst i min nu inte så hundraprocentiga USA-bojkott.

Jag tänker på vad som händer när mina glasögon går sönder. De är från ett familjeägt Brooklynföretag som med all sannolikhet inte uppskattar den radikaliserade Trump 2.0. Ska de få lida för hans galenskap och bli föremål för min bojkott?

Med viktiga undantag för Appleprodukterna och mjukvara fortsätter dagens bojkott. Och sedan var det lämning av en text till redaktören via Google Docs. Det blir svårt att leva utan Google, kommer jag snabbt fram till. På EFN har vi dessutom Gmail som leverantör av företagets mejl.

En timme tennis på eftermiddagen fungerar bra, även om jag oroades över min racket av märket Head, men det var falskt larm. Företaget grundades visserligen i USA av Howard Head, en flygplansingenjör, utbildad på Harvard, men bolaget flyttade sedan sitt huvudkontor till Österrike där det ligger än i dag. Klartecken där alltså.

Kvällen förlöper utan några större missöden, men suget efter Netflix, Youtube, Apple TV och Max är stort. Jag får nöja mig med den svenska statliga televisionen. Stenbeckserien, där det slås fast att teknik slår politik, passar extra bra. Därefter blir det en e-bok på svenska Storytel som jag visserligen läser på min iPad, men ändå. Jag klämmer ut det sista ur den amerikanska tandkrämstuben och tänker att jag i morgon ska köpa en europeisk.

Vad kan man då lära sig av detta?

Jag gillar konsumentmakt. Vi röstar med fötterna. Jag kommer att försöka undvika amerikanska varor så länge som Donald Trump är lierad med sin polare Putin, och dessutom beter sig illa mot oss civiliserade européer. Det är mitt handelskrig. Alla gör sina val.

En annan reflektion är hur extremt beroende vi är av amerikansk it, framför allt mjukvara/tjänster från Google, Microsoft, Apple och alla AI-kranar, för att inte tala om sociala medier. Utan Youtube och Linkedin skulle EFN knappast slå rekord varje vecka. Men kanske kan vi undvika att skicka alltför mycket pengar i västlig riktning för mjukvaran. Och prylarna kan vi fixa själva. Lycka till med ditt krig!