Mycket att bevisa för Nya Kinnevik

Affärsmodellen i det gamla Kinnevik var kanske inte genial, men den var åtminstone enkel att förstå, oftast välfungerande och många av innehaven hade stor närvaro i Sverige. I korthet gick modellen ut på att ett stort och relativt ocykliskt bolag, som Korsnäs eller Tele2, fungerade som en kassako. En bottenplatta som i sin tur gav utrymme för mer våghalsiga investeringar i nya branscher, utan att riskera hela bygget.

Efter fjolårets försäljning av Tele2 finns inte någon liknande pjäs i portföljen utan nu består Kinnevik nästan uteslutande av onoterade tillväxtbolag, företrädesvis i USA och inom sektorer som hälsovård och mjukvara.

Att lönsamheten på sista raden är obefintlig i många av innehaven är inte så konstigt då de är i en offensiv tillväxtfas, men det innebär också att Kinnevik har blivit mycket mer känsligt för börsens inställning till omogna teknikbolag.

Vad aktiemarknaden tycker om strategin och portföljen behöver man inte gissa på. I ett investmentbolag visar börsens värdering av tillgångarna tydligt hur de betygsätter innehaven och ledningens förmåga att skapa framtida avkastning.

Substansrabatten hade vid årsskiftet stigit till hela 47 procent. Efter årets kurslyft har den förvisso krympt till omkring 37 procent, men givet att Kinnevik har 10 miljarder i kassan så är rabatten på innehaven i praktiken större än så. Betyget från börsen kan inte ses som något annat än ett utbrett misstroende.

Kinneviks strategibyten och nya satsningar har för all del kritiserats hårt förut, minns Zalando, men den stora skillnaden är att Georgi Ganev kör in i framtiden utan att kunna luta sig mot den nämnda bottenplattan. Går det bra och det visar sig att man har satsat på helt rätt hästar i teknikracet så kan det bli fantastiskt, men investerarna behöver fler och hårdare bevis på framgång innan de vågar tro på Nya Kinnevik.