När lavendellogik får forma säkerhetspolitik

Intrigen är som hämtad ur en John le Carré-roman: högkompetent diplomat-ess rekryteras efter strålande karriär till den relativt nyuppfunna tjänsten som säkerhetsrådgivare, men avgår omgående efter att någon läckt bilder ”av känslig karaktär” från HBTQ+-dejtingappen Grindr. Indignationen över den bristande säkerhetskollen av diplomatens digitala trackrecord sträcker sig över hela den politiska färgskalan, och statsministern själv klandrar nyrekryteringens underlåtenhet att berätta om sin livsstil online. Då det snart visar sig att läckan är misstänkt välorkestrerad – inom loppet av en halvtimme efter tillkännagivandet har inte bara Regeringskansliet, utan också ett antal större svenska dagstidningar, några intima skildringar av diplomaten ifråga – tolkar man det hela som en påverkansoperation från främmande makt, och mystiken tätnar. Hela historien har nämligen ett påtagligt skav över sig, och det beror på att vi har med två konkurrerande värderingslogiker att göra.

Enkla offer för utpressning

Den första kan vi kalla lavendellogiken, efter den ”lavender scare” som ledde till att homosexuella avskedades en masse från amerikanska myndigheter under mitten av 1900-talet. Motiveringen var att deras sexuella läggning var så skamfylld att de utgjorde en säkerhetsrisk: enkla offer för utpressning, eftersom man utgick från att de hellre svek sitt moderland än såg sitt gayskap bli allmänt känt. Helt utan hänsyn till personernas karaktär i övrigt, alltså. Det spelade ingen roll hur hederliga, samvetsgranna, patriotiska och rediga de än var. Var man gay så antogs man helt enkelt vara lättare att utpressa enligt denna logik, som också den ”främmande makt” som ögonblickligen fick sin vilja igenom häromdagen resonerar i linje med. De ville inte se Tobias Thyberg som säkerhetsrådgivare, och det behöver de nu inte heller göra. Tjänsten är åter vakant.

Det finns inget pinsamt med att vara gay

Det är bara det att det offentliga Sverige normalt sett inte följer denna lavendellogik, utan snarare en likavärdeslogik. I januari presenterade exempelvis regeringen sin nya handlingsplan för att ytterligare stärka HBTQ+-personers rättigheter och möjligheter. Här i Sverige ser vi nämligen annorlunda på saken. Det finns inget pinsamt med att vara gay, och därför inte heller något att dölja. Så varför förväntar man sig då att Tobias Thyberg självmant ska berätta om något som med denna logik inte är ”känsligt”? Under säkerhetsprövningen verkar man inte ha frågat honom om hans aktiviteter online. Ska han då själv förväntas ta upp ett beteende som är gängse inom en viss kontext, och som det enligt svenska värderingar inte finns några konstigheter med? Och, viktigast av allt: varför skulle ett icke skamligt beteende göra honom till ett tänkbart offer för utpressning?

Helt vanlig dubbelmoral

Man skulle kunna kalla denna logiska krock för helt vanlig dubbelmoral. Men det är egentligen inte det som är det stora problemet. Det är att den svenska regeringen gör inte bara ett utan två felskär: dels låter de en högst kvalificerad person under stor förnedring lämna en tjänst där han hade kunnat bidra till Sveriges säkerhet. Och detta baserat på antagandet att han hellre skulle försätta riket i fara än att låta bildmaterial, som han redan självmant har publicerat online, bli allmängods. Och dels låter de sig styras av främmande makt, går dess ärenden och anpassar sig efter dess moralsystem. I dessa kulturkrigstider är det viktigare än på länge att stå upp för svenska värderingar. Det är lätt att få intrycket att regeringens övertygelse inte sträckte sig så mycket längre än till att vifta med Prideflaggor och ta fram handlingsplaner. När värderingarna prövas på riktigt, riskerar den att framstå som en samling syltryggar.

Det är möjligt att den här löken har fler skikt än vad som hittills har kommit allmänheten till kännedom. Men hur man än letar mellan tolkningslagren, är det ofrånkomligt att det från lökens innersta kärna sprider sig en omisskännlig doft av lavendel.