Nu är vi alla hamburgare

Kära Amerika, efter åttio fina år har det blivit dags att gå vidare. Eftersom Sverige ogärna talar klarspråk i utrikespolitiken hänvisar vi till en av era världsberömda ekonomer. Jeffrey Sachs har tyvärr rätt: USA är i dag en skurkstat med Musse Pigg-politik. Vi ber Musse om ursäkt för jämförelsen och tackar för det som varit. So long!

Denna diplomatiska note kommer inte att gå i väg till amerikanska ambassaden, även om fingrarna kliar på svenska tjänstemän. Sista steget från tragedi till fars togs med USA:s krav att lokala leverantörer ska skrota mångfald, inkludering och rättvisa.

Varsågoda att hämta ambassadörens rörmokare i Ryssland då.

Grönland, Köpenhamn och Berlin

Om situationen blivit ett skämt i Stockholm är den allvarligare i Köpenhamn och Berlin. Donald Trumps fixering vid Grönland visar inga tecken på att avta. Presidenten har också ett ont öga till EU:s tyska tungviktare – Ursula von der Leyen i Bryssel och Friedrich Merz i Berlin – eftersom de beter sig som vuxna.

EU-kommissionens ordförande är tydlig om Vita husets tullhot och attacker mot universitet. Europa försvarar sina handelsintressen smart och ger så gärna forskare från Harvard en fristad.

Förbundskanslern avböjer lika tydligt främmande inblandning i tysk politik.

Vladimir Putins propagandister utmålar Friedrich Merz som en Joseph Goebbels, och Donald Trumps amatörer hjälper till. När tysk säkerhetstjänst nyligen stämplade partiet AFD som högerextremt gick amerikanerna i taket.

Det är en historisk scenförändring. Åttio år efter andra världskriget står USA och Ryssland återigen mot Tyskland, fast rollerna är omvända i relation till extremismen.

Skuldtak, stimulanser och granater

Då är det bråttom att väcka nytt liv i tysk ekonomi, bråttom att rusta upp. Friedrich Merz uträttade ett stordåd redan innan han tillträdde, genom att bryta sitt vallöfte och få majoritet för höjt skuldtak. Hundratals miljarder euro till eftersatt infrastruktur och försvar.

Det är makabert att stimulanserna mest går till granater, men med ett aggressivt Ryssland har Europa inget val. Fredsprojektet EU befinner sig i kulturkrig, handelskrig och militärt krig som andra har tvingat på oss.

Nya frontlinjer ger nya politiska förutsättningar. De som tänkt sig AFD-liknande partier i andra länders regeringar måste nog tänka en gång till. Litar ni på de friska fläktarna Trump, Vance och Musk, eller på det tyska författningsskyddet?

Alla får välja sina egna sanningsvittnen, men lagar är lagar. Amerikanska diplomater har lika lite att göra med svenska diskrimineringsparagrafer som Kreml och Vita huset har att göra med tysk demokrati.

Sverige måste bli mer tyskt

Nu finns miljarder anledningar att knyta Sverige närmare Tyskland, vår viktigaste handelspartner. Mer tyska i skolan, fler tyska program i public service, övergång till euron.

Tyskland gav upp D-marken för att fransmän och britter skulle acceptera återföreningen.

Det minsta vi kan göra för Europa är att ge upp kronan. Till skillnad från tyskarna har vi bara en skvalpvaluta att förlora.

”Ich bin ein Berliner”, intygade John F. Kennedy i sitt legendariska tal 1963. Tre decennier senare skämtade hans matglade lärjunge Bill Clinton: ”Ich bin ein Hamburger.”

Ytterligare tre decennier senare är det allvar för oss. Hamburg är trots allt Nordens viktigaste stad.