Ny era av djungelns lag – definierar framtidens krig

Hur många krig tål världsekonomin?

Hur mycket ekonomiska påfrestningar tål geopolitiken innan vi får en värre dödsspiral av väpnade konflikter?

Sambandet löper i bägge riktningar, och just nu ser det inte bra ut. Varje traumatiserad ukrainare i en tröstlös skyttegrav är en för mycket, liksom varje svältande barn i Gaza och varje döende israelisk gisslan i en tunnel. Men graden av mänskligt lidande och instabilitet framåt avgörs i hög grad av vad som händer på marknaden.

Israels och USA:s anfall mot Iran kommer att definiera framtidens krig, mixen av nukleära, ballistiska och gränslösa aspekter. De inblandade har länge nonchalerat folkrättsliga normer, trendsättande för en ny era av djungelns lag. Samtidigt följer allt ett välbekant mönster.

Oljepriset stiger. Ett klassiskt resultat av konflikter i Mellanöstern som många gånger fått förödande spridningseffekter. Det ekonomiskt förlorade 1970-talet, präglat av stagflationens spöke, satte dystra spår i USA liksom det gjorde i Sverige.

Den korta beskrivningen brukar vara ”OPEC 1” och ”OPEC 2”. Egyptens och Syriens koordinerade attack mot Israel 1973 respektive den iranska revolutionen 1979. Bäggedera utlöste oljechocker som fördjupade balansproblem och strukturkriser i västliga ekonomier.

Närmare i tiden och än mer relevant för dagens situation är Iraks ockupation av Kuwait sommaren 1990. Ett unikt ögonblick av juridisk klarhet när en koalition med FN-mandat under amerikansk ledning stoppade Saddam Hussein.

Tyvärr lämnades uppdraget halvfärdigt, vilket bäddade för Usama bin Ladin, den olycksaliga invasionen i Irak tolv år senare, rysk revanschism och politisk misstro i väst som bidrog till både Brexit och Trump. Inte minst var den finansiella skadan redan skedd i och med störningarna på energimarknaden.

Sverige fick 90-talskrisen. USA fick en brutal lågkonjunktur som överskuggade triumfen i Sovjetunionens fall. Donald Trump var en av många överbelånade amerikaner som levt högt på 80-talsboomen och nu stirrade ner i konkursens avgrund. Fastighetsmagnatens världsbild mörknade. Han utvecklade en talang för varumärkesbyggande och populistisk manipulation, långt mera framgångsrik än investeringarna i kasinon och Miss Universum-tävlingar.

Utan Kuwaitkrisen 1990 – ingen president Trump. Ödets ironi 2025 är att kaoset i Mellanöstern liksom Ukrainakriget hotar både världsfred och världsekonomi, när ”fredsmäklaren” i Vita huset dragit in USA i ännu en konflikt utan exit.

Dessvärre har Donald Trump endast ett fokus: bra teve med honom själv i huvudrollen. Detta ingångsvärde i världspolitiken är så apart att vad som helst kan hända, inte nödvändigtvis bara på nedsidan.

Netanyahus Israel lyckades till sist övertala USA, med förhoppningen att få till regimskifte i Teheran, slippa det existentiella hotet från iranska kärnvapen. Trump gillar uppenbarligen militärparader och tvekar inte att skicka marinkåren på Kalifornien. Ett riktigt krig var dock inte vad hans väljare beställde.

USA har krigat och förlorat i Mellanöstern i decennier medan Kina inte har krigat och vunnit. Detta kan dock ändras om den kinesiska ekonomin krisar så till den grad att Xi Jinping behöver spela det nationalistiska kortet. Då handlar det om Taiwan.

Fortsättning följer i en marknadsnotering nära dig.