Nya ”krafttaget” kommer inte stävja rovdriften
Finansmarknadsministern säger sig ha lagt fram radikala åtgärder för att stärka konsumentskyddet kring lån och krediter, däribland nu senast ett krav på banklicens för marknadens olika aktörer. EFN:s Magdalena Kowalczyk ifrågasätter huruvida detta kommer ha någon vidare effekt.
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.
I EFN:s podcastserie "Generation Skuldsatt" rapporterade vi om hur det under många år varit i princip fritt fram att låna ut pengar till privatpersoner till ockerräntor – och att konsumenten, som ofta haft ett kraftigt informationsunderläge, varit hett villebråd. Samtidigt som man från politikens håll annonserat krafttag och åtgärder har svenskarnas samlade förfallna skuld hos Kronofogden slagit nya rekord varje år.
Men nu skulle det bli ändring. Nyligen höll nämligen finansmarknadsminister Niklas Wykman (M) en presskonferens, där han utlovade nya förslag för att stärka upp konsumentskyddet på kreditmarknaden.
Det började lovande:
– ”Otillräcklig reglering", konstaterade statsrådet. Så långt är de flesta överens, regleringen har varit långt från tillräcklig.
– Snabblåneföretag gör mindre omfattande kreditprövning än banker. Det är problematiskt. Vi är eniga där också.
– Snabblåneföretag ger i större utsträckning lån till konsumenter som inte har tillräcklig betalningsförmåga. Det är verkligen inte bra, det måste vi göra något åt.
– Snabblåneföretagen sticker ut gällande andelen låntagare som får krav från Inkasso och KFM. Inte bra det heller.
Och där var premissen för det nya förslaget satt. Så långt inga konstigheter.
Därefter kom huvudnumret.
Finansmarknadsministern meddelade att Lagen om viss verksamhet med konsumentkrediter ska upphävas och att endast banker och kreditmarknadsbolag fortsättningsvis kommer få lämna eller förmedla konsumentkrediter.
Detta, tillsammans med det sedan tidigare föreslagna kostnadstaket på 100% av kapitalskulden, avskaffande av avdragsrätt för blancolån samt ett uppdrag åt Kronofogdemyndigheten att jobba förebyggande, utgör summan av de ”radikala åtgärder” (Wykmans egen formulering) som regeringen nu föreslår för att stärka konsumentskyddet på
kreditmarknaden.
Som icke-politiker kan man kanske tänka att det mest effektiva vore att hårdare reglera själva affärsvillkoren på lånen och krediterna som ges ut.
Men så har man alltså inte gått till väga här.
Det senast annonserade ”krafttaget" innebär istället att man framöver tvingar snabblånebolagen och låneförmedlarna att söka nya tillstånd och i viss mån ändra bolagsordning.
Vad innebär dessa nya tillståndskrav i praktiken? Dels kostar tillståndet från Finansinspektionen 1,5 miljoner kronor, i stället för tidigare 1 400 kronor. Det är ju besvärligt förstås. Det påför också utgivare av lån och krediter andra kapitaltäckningskrav i förhållande till den egna utlåningen (på minst 1 miljon EUR) och en – åtminstone på pappret – mer robust organisation med vissa nyckelfunktioner.
Den stora uppsidan är att möjligheten till inlåning från allmänheten öppnar upp sig, varpå man snabbt kan hyfsa marginalen på sina utlåningsräntor. Den en och en halv miljonen och alla mantimmar man lagt ner på pappersexercis vid ansökningsprocessen är snabbt intjänade.
Vad blir då de troliga konsekvenserna av detta? Tillåt mig att spekulera:
Några av de mindre låneförmedlarna lär försvinna och konkurrensen på förmedlingssidan minska en aning, men för lån- och kreditgivare finns det definitivt utrymme för lite kreativa lösningar. Exempelvis kan man köpa “banking as a service” (en så kallad white label-lösning av finansiella tjänster såsom lån och krediter) av väletablerade aktörer på marknaden som erbjuder denna tjänst och som har banktillstånd. Det gör det enkelt och smidigt att svida om till en lite nyare kostym och fortsätta bedriva sin verksamhet precis som vanligt, bara ”powered by bolag X" (som har ett relevant tillstånd).
Eller så kan man tänka sig att någon av de utländska bankaktörer som bedriver så kallad gränsöverskridande verksamhet upplåter användningen av sitt svenska banktillstånd. Totalt ska det finnas 896 banker registrerade på Finansinspektionens hemsida – även om den listan temporärt är nedplockad för underhåll sedan ett par veckor tillbaka. Det möjliggör i så fall att en befintlig kreditgivare driver sin låda vidare precis som vanligt, bara ”powered by bolag Y" (utländsk bank med tillstånd i Sverige).
Hur brådskande är det då? När ska vi äntligen börja få bukt med rovdriften på konsumenter på allvar? Förslaget ska drivas igenom i juni i år. Därefter har alla aktörer fram till november 2026 på sig att skicka in en ansökan till FI och därefter ytterligare ett år på sig att verka under den gamla licensen. Särskilt bråttom verkar det inte vara.
Vidare är det heller inte definierat vad ett eventuellt lagbrott får för eventuella konsekvenser. Blir det några sanktioner om man efter november 2027 lånar ut eller förmedlar krediter utan kreditmarknadstillstånd? Vad kommer Finansinspektionen ha för resurser för att sköta tillsynen?
Summa summarum, allt är precis som det brukar. Man paketerar föreslagna insatser som krafttag, men de innebär i praktiken oförändrade förutsättningar för stora delar av branschen.
Några av låneförmedlarna – och det råder ingen brist på sådana – lär försvinna, men med lite innovations- och handlingskraft kan större delen av låne- och kreditgivningen löpa på som innan. Det blir "business as usual", bara under lite förändrade bolagsformer – och det finns ingen anledning att tro att den totala förmedlade lånevolymen skulle minska. Jag har inte sett någon sådan kalkyl eller analys i alla fall.
Vad som hände med det förstärkta konsumentskyddet är det ingen som vet.
