Också detta kommer att gå över

Makroläget har sällan varit enklare att analysera. Varenda indikator som finns i ekonomens verktygslåda blinkar rött efter knappt tre månader med en radikaliserad president.

Konsumentförtroendet faller och företagens pessimism tilltar. Och självklart kommer det att bli ännu tydligare när vi fångar upp oron och vreden efter förra veckans tullutspel. För nu står det klart, även för de mest förlåtande av Trumpvänner, att han visst gör som han säger. Han vill isolera USA och straffa alla som exporterar till landet.

Börsen föll handlöst på beskeden och i onsdags kom en skön uppstuds när det kablades ut något som antyder att Donald Trump är mindre oresonlig än vad man befarat, men jag tror inte att det i sig räcker för att permanent lyfta riskaptiten.

Donald Trump är besatt och uppenbarligen bara omgiven av ja-sägare. Till denna dystra bild av den ekonomiska politiken ska vi lägga hans vänskap med Ryssland, administrationens vurmande för halvnazistiska rörelser, J D Vances förakt mot Europa med mera.

En Trumpidé som inte har fått lika mycket uppmärksamhet är tanken att ställa in betalningar på sina statsobligationer genom att omvandla dem till 100-åriga statspapper utan ränta. Men hur ska någon vettig människa eller företag gå med på att växla över dagens statsobligationer till de nya utan ränta? Lockelsen ska ligga i att räntan ersätts med ett amerikanskt kärnvapenparaply. Den som inte accepterar får ingen del av USA:s försvar. Galenskapen når alltså nya höjder.

Tilltaget är ogenomförbart eftersom privatpersoner och företag som äger obligationerna, till exempel våra pensionsbolag, knappast kommer att acceptera denna konvertering. I stället kan man tänka sig det motsatta, att pensionsbolagen redan nu säljer sina statsobligationer för att dels undvika ett fortsatt dollarfall, dels säkerställa att de inte tvingas se sina obligationer omvandlas till skräp bara för att Donald Trump tycker sig ha sett ljuset.

En sättning på den amerikanska obligationsmarknaden är inget som vi vill se.
Under början av Donald Trumps presidentperiod föll amerikanska statsobligationsräntor, trots dessa hot. Det hade att göra med risken för en rejäl recession i USA och en tro att den usla tillväxten leder till räntesänkningar. Därför sålde många sina aktier och sökte skydd på räntemarknaden, vilket fick räntor på fall. Ju mer aggressiva köparna av obligationer är, desto mer sjunker räntorna.

Men så hände något häromveckan när fler började oroa sig för obligationsmarknaden. Och det kan mycket väl kommer mera. Då blir det risigt på riktigt. Men det kan också fungera som en välbehövlig väckarklocka för presidenten att rent faktiskt blidka marknaden något, precis som han gjorde i onsdags.

Nu hoppas vi att Donald Trump tar sitt förnuft till fånga, åtminstone vad gäller tullarna, vilket skulle få långa långa räntor att sjunka och börsen att studsa upp igen. Det är åtminstone en livlina.Han kanske inte längre ser börsen som en skönhetstävling eller en daglig opinionsmätning, men det finns sannolikt gränser även för en man som verkar gränslös.Kommer fler då att sälja på styrka? Kanske. Jag gör det. Det betyder inte att vi, läsare av Finansmagasinet, ska sälja allt. Det ska vi aldrig göra. Dessutom har långsiktiga optimister oddsen på sin sida: efter den här typen av kraftiga korrektioner brukar det kommande året bli riktigt bra. Så ser historiken ut, och det ska vi ta med oss. Hoppet och historiken är viktiga livlinor.

Och om Donald Trump på allvar skulle ta sitt förnuft till fånga vad gäller tullarna, så att de går att leva med – då händer det roliga saker. Faktum är att i tullarnas och osäkerhetens frånvaro är det fritt fram för en länge efterlängtad konjunkturuppgång. Det får vi inte glömma. Den enda som står emellan oss och en bred börsuppgång är Donald Trump.

Warren Buffett har strött många klokskaper runt sig. ”Be fearful when others are greedy, and greedy when others are fearful” är en favorit som kommer väl till pass i dessa tider. ”This too shall pass” är ett citat som många tillskriver drottning Elizabeth, även om citatets ursprung är högst osäkert. Däremot är det sällsynt passande. För till skillnad från coviden för fem år sedan, eller en del andra kriser, vet vi att denna kommer att lösa sig. This too shall pass, förr eller senare.