På den fronten kan det bli mycket värre

Vi vet ännu inte hur bestående tullarna kommer att bli men varken president Trump eller hans närmaste ekonomiska rådgivare har antytt att man kommer att backa. Osäkerheten i sig spär på de negativa effekter för varuhandel och köpkraft som tullar bedöms ha. Vilket företag kostar på att bekosta en flytt av tillverkning till USA idag inför risken att tullarna är borta om någon månad? Och konsumenterna kan avvakta med många varuinköp inför möjligheten att tullarna snart försvinner.

Redan utvecklingen på kort sikt är tillräckligt negativ för att aktieplacerare ska dra öronen åt sig. Om ekonomin går in i en recession kommer bolagsvinsterna att falla. De nedgångar i aktiekurserna som vi hittills sett har bland annat drivits av att vinstförväntningarna skruvats ner en bit. Men på den fronten kan det bli ännu mycket värre.  Om tullmurarna inte rivs riskerar en betydligt mer negativ utveckling på sikt för företagens vinster.

Bolagsvinsterna i USA har gynnats extremt mycket av globaliseringen de senaste decennierna. Vinsterna i amerikanska bolag steg under denna period mycket snabbare än BNP. Vinsternas andel av bolagens förädlingsvärde uppgick till nästan 23 procent det senaste kvartalet i icke-finansiella bolag. Under perioden 1950 till 1980 var den andelen knappt en fjärdedel så stor.

Denna vinstuppgång berodde på flera faktorer:

1. Amerikanska bolag kunde expandera mycket snabbare på en växande världsmarknad än vad hemmamarknaden gav möjlighet till. Med ökad frihandel och Kinas intåg i marknadsekonomin växte global BNP mycket mer än tidigare. Därtill ökade världshandeln nästan dubbelt så snabbt som BNP. Resultatet blev en mycket högre marknadstillväxt för många företag. Andelen av vinsten som genereras utomlands har i många amerikanska storbolag stigit till närmare hälften. Denna utveckling hotas nu både av själva handelskriget och en växande antipati utomlands mot en rad amerikanska företag.

2. Ökad konkurrens med omvärlden bidrog till att företagen pressades att höja produktiviteten för att hålla vinstmarginalerna uppe. Med tullmurar minskar det incitamentet. Lägre produktivitetstillväxt minskar den inhemska marknadstillväxten eftersom den drar ned ökningspotentialen för BNP och hushållsinkomsterna. Lägg därtill att Trumpadministrationen också rest en mur mot invandring. Det sänker taket för hur mycket sysselsättningen kan öka utan att ekonomin överhettas.

3. Kinas framväxt innebar också en ökad konkurrens för löntagarna i USA. Inför hotet om utflyttning av produktionen till låglöneländer hölls löneökningarna tillbaka relativt produktivitetsökningarna. När fackföreningarnas förhandlingsposition försvagades krympte medlemstalen. Det blev en negativ spiral för facket där dåliga utfall i löneförhandlingarna minskade intresset att vara medlem. Resultatet blev att fackföreningarna pressades tillbaka och att lönernas andel av produktionsresultatet föll. En allt större andel av produktivitetsökningarna gick i stället till aktieägarna i form av högre vinster. En reversering av den utvecklingen kan bli den långsiktiga följden av tullmurarna. Vid president Trump’s presentation av tullpolitiken satt fackföreningarna på första parkett i Vita Husets rosenträdgård och applåderade. Trump slängde åt dem en MAGA-keps men belöningen för facken kan bli betydligt större än så om han håller fast vid sin politik.
   

Företagsledare och moguler på Wall Street är nu med rätta besvikna och upprörda över den Trump som lovade att sätta näringslivets intresse först. Euforin på aktiebörserna efter att han blev vald har ersatts av eftertankens kranka blekhet. Man kan ifrågasätta den ekonomiska klokskapen i de åtgärder som nu i rask takt genomförs. Höga tullmurar har aldrig varit ett recept för ekonomiskt välstånd.

Men det finns onekligen en viss logik i att Trump nu vänder ryggen åt de som varit de stora vinnarna på den globalism han vill bekämpa, nämligen företagen och dess ägare. I Trumps nollsummevärld kan han inte både gynna sin MAGA-publik och stryka kapitalägarna medhårs. Att globaliseringen i själva verket lett till kraftigt stigande välstånd för såväl löntagare som kapitalister ingår inte i hans historieskrivning. Och att växande vinster är en viktig förutsättning för att företagen ska vilja och ha råd att investera är inte en del av Trumpadministrationens ekonomiska filosofi.