Peter Hedlund: Det är svårt att inte gilla Ericsson

En rekordhög justerad rörelsemarginal på 13,2 procent (6,8) där bruttomarginalen stärktes till 48,0 procent (43,9) räcker inte för Ericsson som faller några procent på börsen. Orsaken är antagligen tillväxten som kommer in på -6 procent och sekventiellt svagare än normalt jämfört med Q1, men då är också jämförelsetalen väsentligt tuffare.

Jag tycker inte nedgången är motiverad då valuta är den stora orsaken där tillväxten organiskt trots allt är 2 procent. Ledningen guidar förvisso ner något mot det vanliga säsongsmönstret då innevarande kvartal är gynnat av högre patent- och licensintäkter (IPR) på 4,9 miljarder kronor (3,9). De högre IPR-intäkterna gynnar förstås marginalen samt tillväxten inom Networks, där de allokeras till 80 procent, men även med det beaktat så är underliggande lönsamhet förbättrad från besparingsprogrammet.

Den svaga marknaden i Indien består och kassaflödet är lite åt det svaga hållet, men främst från omstruktureringskostnader och högre rörelsekapitalbindning. Nu är omstruktureringarna på 700 miljoner kronor kanske att betrakta som delvis återkommande, men överlag inget som sticker ut. Valutamotvinden från den svagare dollarn kommer bestå och tullar kan komma att kosta en procentenhet på marginalen enligt ledningens bedömning från Q1.

Överlag tycker jag det är mer av samma från Ericsson och med en fortsatt stark balansräkning med en nettokassa på 36 miljarder kronor är värderingen inte högre än ev/ebit 7,6 på analytikernas estimat före rapporten. På rullande tolv månader, och med det något generösa måttet justerad ebita, är värderingen 6,6 gånger.

Visst finns risken att Ericsson är en värdefälla där affärsområdet Enterprise, med fiaskoförvärvet Vonage, fortsätter gå dåligt. Men det är trots allt en liten del och till den här prislappen är det svårt att inte gilla Ericsson.