Göteborg då/nu: Från handel till vitsar
– Det är inte för att vi är ytliga och larviga som vi göteborgare berättar vitsar, utan det är för att överleva i kylan, i blåsten, i råheten, säger göteborgskännaren Kristian Wedel i det första inslaget av EFN:s serie om Göteborg stadsutveckling.
På Gustav Adolfs torg, mitt i Göteborgs hjärta, finns en karta i gatstenen. En karta som visar både det fysiska och det historiska Göteborg. Här kan man bokstavligen stå mitt i Stora Hamnkanalen – både i verkligheten och i stenens bild av staden. Det är en symbolisk plats att börja på när man ska ge sig ut på jakt efter stadens själ. Det säger författaren och GP-journalisten Kristian Wedel, som är inslagets ciceron.
Han förklarar att Göteborg är en stad byggd på handel och kanaler, men också på klasskillnader. Redan från början var staden delad: välbärgade holländska och skotska köpmän på ena sidan, och en stor, fattig soldatbefolkning på den andra. Under 1800-talet växte en ny elit fram – grosshandlarna. Stenrika män i rutiga kostymer och med majestätiska polisonger, som Oscar Dickson, dominerade staden ekonomiskt. Dicksonfamiljen var ett namn synonymt med både generositet och kontrovers. I Göteborg byggde man bostäder för arbetare. I Norrland anklagades man för att ha roffat åt sig skog i baggbölerianda.
Göteborg – en dag större än Stockholm
Göteborgarna har aldrig varit kända för att sitta still i båten. När riksdagen dröjde med järnvägsbeslut finansierade staden själv sin egen stambana. Det blev konkurs – men också järnväg. Precis som efter IT-kraschen 2000, fanns infrastrukturen kvar. Det banade väg för 1900-talets industriboom. Götaverken, SKF, Volvo – storheter som gav Göteborg självförtroende nog att viska om att en dag bli större än Stockholm.
Ändå är det inte bara historia, storslagna byggprojekt eller ekonomisk framsynthet som definierar Göteborg. Det är också vardagens vresighet, blåsten från västerhavet och göteborgarnas egna överlevnadsstrategier. Vitsarna. De där skämten som inte handlar om ytlighet, utan om att hålla värmen. Om att skratta sig igenom den råa vinden. ”Fiskbilen har krockat – det blev en lackskada.” Sånt.
Göteborg är idag en stad i ständig förändring. Men spåren från förr finns kvar – i ljuskronor, i trapphus, i stenarna på Gustav Adolfs torg. Och i minnet av en stad som alltid vågat tro på sig själv.
Nästa inslag i serien handlar om stadsarkitekten Björn Siesjö, som i korta drag skildrar sin vision för framtidens Göteborg.
Medverkande
