”Omsorg är en akilleshäl för ekonomin”

Emma Holten definierar omsorg som ett underhållsarbete av människan. Som ser till att vi håller oss sunda, friska, glada och vid liv.

– Allt från att få kemoterapi när du har cancer, till en kompis som dricker en flaska vin med dig när du precis har skilt dig.

Hon menar att traditionella ekonomiska modeller kan sätta något pris på omsorgen. Effekterna går inte att mäta. Resultatet blir att politiken förlitar sig alltför mycket på ekonomiska kalkyler som inte räknar in omsorgens värdeskapande, anser hon.

– Du kan titta på en klass med 30 elever. De får exakt samma utbildning. En blir Nobelprismottagare, en blir hemlös. Det är svårt att säga vad en lärare skapar och det betyder att lärarnas värde ofta blir satt till noll. Inte för att ekonomer säger att det är noll, men för att de säger att de inte kan mäta det.

Emma Holten vill att vi hittar andra sätt att prata om långsiktiga konsekvenser av ekonomisk politik. Hon ifrågasätter prissättning som en neutral måttstock och efterlyser ett annat språk än siffror för att fastställa vad något är värt. Till exempel tycker hon att Handelsbanken borde ha en chefsociolog utöver en chefekonom.

– Vad man tycker är värdefullt beror på vad man tycker ett samhälle ska vara. Hur man ser på människor, hur man ser på naturen. I min bok försöker jag också introducera ideologi i ekonomin och säga att det inte finns icke-ideologiska sätt att prata om värde.

Den feministiska ekonomin utgör grunden i hennes analys.

– Orsaken till att det heter feministisk ekonomi är inte att bara kvinnor behöver omsorg. Men statistiskt är kvinnor extremt överrepresenterade i hur mycket tid de lägger på att ta hand om andra, säger Emma Holten.

Men hon riktar också kritik mot feminismen, som hon anser har ett ”oheligt äktenskap” med ekonomin. Att kvinnor arbetat mer har lett till mindre tid för omsorg.

– Det har varit på bekostnad av familjer, av vänskaper. Att vi har idealiserat mäns liv i feminismen.

Samtidigt poängterar hon att ekonomisk självständighet är nödvändigt för kvinnor, för att själva kunna bestämma över sina liv, och att omsorgsarbete både är en glädje och en börda. En förebild idag, för både män och kvinnor, är en sjuksköterska som jobbar 30 timmar i veckan, menar hon.

– Några av kvinnorna som jobbar i omsorg är mycket gladare än många män. De har liv som inte handlar så mycket om konsumtion, men jobb som skapar konkret mening för andra människor. De har tid för sina barn. För mig är de förebilder som vi kan bygga ett samhälle kring.