Räntemarknaden ryter ifrån – svårt för Trump att ignorera

Mr Bond, med licens att döda. Obligationsmarknaden, eller bondmarknaden på finanssvenska, är inget man som aktiesparare behöver bekymra sig om för det mesta. Men när man väl behöver göra det så betyder det ofta trubbel.

Det som drar blickarna till obligationsmarknaden den här gången är att de amerikanska långräntorna, 10-åringen men även 30-åringen, har stuckit iväg uppåt de senaste dagarna. Från knappt 3,80 till nästan 4,50 procent på 10-åringen och från 4,40 till över 5 procent på 30-åringen.

Det är inga anmärkningsvärda nivåer i sig utan det är rörelsens riktning och hastighet som får varningsklockorna att ljuda även utanför obligationsmarknaden.

För det normala när oron för en recession sprider sig är att långräntorna går ned som en konsekvens av förväntningar på lägre tillväxt och kommande räntesänkningar från centralbankerna. Att räntorna istället stiger i USA kan tolkas som att oron för inflation, drivet av tullarna, är ännu större än oron för en recession.

Men det kan också tolkas som att förtroendet för USA och för amerikanska statspapper som världens säkraste plats att placera pengar i är på väg att brista, eller åtminstone få sig en ordentlig törn.

Ingen tolkning är positiv, den senare är direkt omvälvande.

Många har det senaste dygnet dragit paralleller till hur räntemarknaden sparkade bakut när Storbritanniens premiärminister Liz Truss presenterade en budget hösten 2022 som var fylld av hål. Förtroendet försvann på några dagar. Liz Truss avgick efter bara 45 dagar på posten.

Mr Bond, med licens att döda.

Statsskulden tickar på uppåt

USA har en statsskuld på 36 tusen miljarder dollar, motsvarande 122 procent av landets BNP, och runt en fjärdedel är finansierat av utländska investerare. Japan är störst, följt av Kina och Storbritannien bland de utländska långivarna.

Som grafen nedan visar är skulden växande, speciellt efter pandemin, och det innebär att kostnaderna för räntebetalningar stiger även om räntan skulle vara oförändrad. Stiger räntan blir det dubbel dos av kostnadsökning.

Teori eller verklig mardröm?

Teorier om att det finns en medveten strategi från Trump att pressa ned dollarn och räntorna för att sänka USA:s räntekostnader eller till och med omförhandla villkoren cirkulerar också på marknaden. Teorier som må vara långsökta, men vad är egentligen långsökt i ljuset av de senaste veckornas händelseutveckling kring Donald Trump? Sannolikheten må vara liten men den är inte noll.

I förklaringsfloran kring de snabbt stigande långräntorna kan även adderas att hämndförsäljningar av amerikanska statspapper från kinesiskt håll kan spela in, samt att de stora kursfallen i många andra tillgångar har pressat fram tvångsförsäljningar av statspapper eftersom det är den mest likvida tillgången som många förvaltare har att tillgå i sin portfölj.

Senare idag väntar en auktion där USA ger ut nya 10-åriga obligationer och imorgon är det dags för en auktion med 30-åringar. Normalt sett händelser som mest intresserar ränteknuttarna på marknaden, men hur efterfrågan på dessa ser ut blir nu en fråga för hela finansmarknaden.

Idag är vi alla ränteknuttar. Hoppas det inte blir ett alltför långvarigt tillstånd.