Sverige – en potentiell stormakt

Sällsynta jordartsmetaller, som ibland förkortas REE efter sitt namn på engelska, rare earth elements, är metalliska grundämnen och 17 till antalet. Hit räknas skandium, yttrium och lantanoiderna – ämnena på den nedre delen av det periodiska systemet, vars namn du kanske hade svårt att komma ihåg på kemilektionerna i skolan.

Dessa sällsynta jordartsmetaller nämns nästan aldrig i några vardagsdiskussioner runt middagsbordet heller. Ändå skulle vi knappast kunna leva som vi gör idag utan REE. De finns i de flesta högteknologiska apparater. Dessutom är de kritiska för omställningen till grönare energi eftersom de behövs till varje elbil, vindmölla och solcellspanel som produceras.

Jämfört med hur mycket en bil, en telefon eller en dator väger, utgör de sällsynta jordartsmetallerna en ytterst liten – men helt nödvändig – del av slutprodukten.

Under de följande två årtiondena bedöms efterfrågan på sällsynta jordartsmetaller tredubblas i takt med att ropen på en grönare omställning blir högre, enligt mer försiktiga beräkningar.

Niklas Rossbach är senior forskare vid UI:s program för Global politik och säkerhet där han fokuserar på geopolitik samt geoekonomi. Dessförinnan var han forskningsledare på Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), där han skrev rapporten ”Sällsynta metaller och stormaktsrivalitet – en översikt om nya strategiska resurser och risken för råvarukonflikter.”

Han är noga med att inte slå fast några siffror. Istället säger han:

– Behovet är konjunkturberoende. På kort sikt är tillgången inte något dramatiskt problem. Hur det går beror till exempel på hur bilbatterier utvecklas och hur många smartphones som säljs. Vi kan dock konstatera att det inte finns tillräckligt med sällsynta jordartsmetaller i omlopp för att recycling ska räcka till. Så på lång sikt kommer behovet förstås att öka, i takt med att vi producerar mer elektronik. Exakt hur mycket är svårbedömt.

Egentligen inte sällsynta alls

Så hur gör vi för att tillgodose detta växande behov? Namnet är något missvisande. Sällsynta jordartsmetaller är egentligen inte alls särskilt sällsynta.

De förekommer faktiskt över hela världen, vanligtvis i små koncentrationer, fångade inuti mineraler. Och det är det som är problemet – normalt sett är koncentrationerna alldeles för små för att de sällsynta jordartsmetallerna alls ska vara lönsamma att utvinna.

Hittills har det stora undantaget varit Kina, som i dag står för 63 procent av utvinningen av REE i världen.

Dominansen på världsmarknaden är resultatet av ett medvetet fokus på mineraler och metaller, en politisk strategi som antogs av det kinesiska kommunistpartiet redan på 1980-talet.

1987 formulerade Deng Xiaoping, som då var ordförande i det kinesiska kommunistpartiet, saken så här: ”Mellanöstern har sin olja men Kina har sällsynta jordartsmetaller”.

Detta förutseende har gett Kina ett tekniskt försprång inom vissa områden. Bedömare har förutspått att hela produktionskedjor – som till exempel tillverkningen av elbilar – i allt högre grad kommer koncentreras till ett enda land, Kina, eftersom landet på egen hand har tillgång till alla de komponenter som behövs för att framställa fordonen.

EU vill bli självförsörjande

Det här måste det bli ändring på, anser EU. Europa måste bli mer självförsörjande i fråga om utvinning av strategiskt viktiga metaller och mineraler, enligt akten om kritiska råvaror, som antogs i våras.

Efter beslutet har Europas – och gruvindustrins ögon – riktats norrut, mot Skandinavien. Utanför Kina har höga koncentrationer av REE – som därmed skulle vara lönsamma att utvinna – bland annat hittats i Sverige och Norge.

Kiruna är en av de platser där stora koncentrationer av sällsynta jordartsmetaller identifierats. När fyndigheten ”Per Geijer” presenterades förra året blev det en världsnyhet.

”Efter framgångsrik prospektering redovisar bolaget idag mineraltillgångar för sällsynta jordartsmetaller på mer än en miljon ton oxider – den nu största kända fyndigheten av sitt slag i Europa”, skrev LBAB om upptäckten.

Nu talas det om 1,7 miljoner ton sällsynta jordartsmetaller. Den svenska fyndigheten kunde tituleras ”Europas största” i litet över ett år. I våras tillkännagav Norge, vårt grannland som redan är rikt på en lång rad naturtillgångar, att en fem gånger så stor fyndighet lokaliserats, efter tre år av provtagningar i Telemark, väster om Oslo. Fensfältet beräknas till 8,78 miljoner ton sällsynta jordartsmetaller.

”Vi har länge vetat att Fensfältet är lovande, men nu är det äntligen helt säkert”, sa Cecilie Myrseth, näringsminister i Norge, till NTB i juni i år.

Strategiska projekt

Av uttalanden från branschen att döma har kapplöpningen om att kunna utvinna REE ur de nya superfyndigheterna alltså redan börjat. Vilken gruva kommer igång först?

LKAB i Kiruna eller ”Fensfältet” i Norge?

Hos LKAB menar man att det är fördel Sverige. I Kiruna-området finns redan infrastrukturen med kraftförsörjning, logistik, deponier och järnväg. Dessutom ska LKAB framför allt – till skillnad mot de planer som finns för Fensfältet i Norge – bryta järnmalm. I Per Geijer-fyndigheten uppskattas järnmalmens storlek till en miljard ton. De sällsynta jordartsmetallerna är egentligen bara en biprodukt när  järnmalmen bryts, men en bonusprodukt som kan bli väldigt lönsam.

I somras meddelade LKAB att man ansöker om att göra järnmalmsgruvan i Gällivare, den planerade industriparken i Luleå för sällsynta jordartsmetaller och fosfor samt den stora fyndigheten för sällsynta jordartsmetaller i Kiruna, till strategiska projekt enligt EU:s akt om kritiska råvaror.

Har väntat i tio år

Relativt många ansökningar om att bryta metall behandlas eller väntar på behandling, enligt Maria Sunér, vd för branschorganisationen Svemin. Kan man rent av tala om en gruvboom i Sverige?

– Inte än, men kanske det kan bli så. Vi har märkt att det finns ett ökat intresse för gruv- och råmaterialfrågor och ett växande intresse för att få prospektera i Sverige. Antalet ansökningar om undersökningstillstånd ökade under 2023 och vi tror att trenden håller i sig i år.

Men det är många steg från undersökningstillstånd till att få en gruva i produktion. Det behövs flera ytterligare tillstånd; först bearbetningskoncession och därefter miljötillstånd. Guldgruvan i Fäbotjärn är faktiskt den enda nya gruva som startat i Sverige på mer än tio år.

– Så nej, än kan vi inte tala om en gruvboom.

Enligt Maria Sunér skulle staten kunna underlätta framtida prospektering.

– Tillstånd ska självklart aldrig ges för snabbt eller för lättvindigt. Allting måste vara noggrant undersökt enligt de regelverk vi har. Men, ja, på det stora hela skulle processen kunna vara snabbare och effektivare.

– Framför allt lider processen av otydlighet. Det är oklart i vilken ordning olika beslut ska fattas och av vem. Nu kan ett tillstånd vara beroende av vilken myndighet som handlägger ärendet och vilken handläggare som sköter det. Jag skulle säga att en miljötillståndsprocess i Sverige lätt kan sträcka sig över fyra–fem år, med alla de möjligheter till överklaganden som finns. Men det finns också ännu värre exempel; flusspatgruvan i Storuman och järnmalmsgruvan i Kallak är ju redan uppe i över tio år.

Kan det skrämma bort intresserade?

– Ja, absolut. Vi har tidigare märkt ett sjunkande intresse för att prospektera under de senaste tio–femton åren. Utländska prospektörer säger sig känna en stor osäkerhet kring hur regelverken tillämpas i Sverige. Vi har till och med medlemmar som talar om att de upplever Sverige som rättsosäkert.

Enligt Maria Sunér är Sverige inte ensamt om detta.

– Jag skulle säga att många prospektörer ser på Europa med stor oro. Man väljer helt enkelt bort Europa för att det är för komplicerat att starta gruvdrift här.

Det finns dock positiva tecken:

– Regeringen vill göra tillståndsprocessen enklare och mer strömlinjeformad. Mycket arbete återstår dock, säger Maria Sunér.

Även Niklas Rossback efterlyser förändring:

– Om EU verkligen menar allvar måste det skapas rätt förutsättningar i tillståndsprövningarna. Det är nyckeln till allt, en helt avgörande faktor faktiskt. Oavsett vilket utslaget blir, måste processerna bli snabbare än vad de är nu. Det är inte schysst mot någon av de inblandade att dessa ärenden drar ut så på tiden.

– Det är förstås viktigt att värna om vår natur samtidigt som det är av betydelse att ta tillvara de möjligheter vi har att kunna vidareutveckla en industri där vi under så lång tid varit både skickliga och ledande.

EU:s mål: Bryta Kinas dominans

Enligt Niklas Rossbach är vi beroende av säkra leveranser. Helst från fler platser i världen.

– Det är önskvärt att produktionen diversifieras. Inget land vill vara beroende av Kina, som har ett fast grepp om produktion av både sällsynta jordartsmetaller och batterimetaller. Och det handlar inte bara om utvinning, Kina har även en betydande förädlingsindustri, där till exempel sällsynta batterimetaller som utvinns i Afrika går till Kina och sedan hamnar på världsmarknaden.

Även Maria Sunér ser med oro på den kinesiska dominansen:

– Idag är vi nästan helt beroende av Kina för många av de utpekade strategiska råvarorna. Vi befinner oss i en sårbar situation, sällsynta jordartsmetaller behövs till så många viktiga tekniska beståndsdelar. Det har Kina insett och använder det som ett maktmedel. Om jag var beslutsfattare i EU skulle jag vara mycket orolig över att vara så extremt beroende av ett fåtal länder som inte ryggar för att utnyttja situationen till sin fördel.

Symptom på ett försämrat geopolitiskt läge

Enligt en EU-akt som antogs i våras ska Europa fram till 2030 bli mer självförsörjande på kritiska råvaror så som just sällsynta jordartsmetaller. Målet är att bryta tio procent av ett antal strategiska råvaror inom EU:

– Egen försörjning på tio procent kan låta lite. Men börjar man på noll procent, som läget är idag, är det mycket och extremt utmanande att komma upp i tio procent. Jag tror att vi kommer att missa det målet, vi hinner helt enkelt inte till 2030. Sedan måste Europa också börja prata om var man vill stå 2035 och 2040, säger Maria Sunér.

Niklas Rossbach är mer optimistisk:

– Att EU numera talar om strategiska råvaror pekar på den tyngd och det allvar som frågan har idag och som gjort att den får allt större uppmärksamhet. Att EU bestämt sig för att bli mer självförsörjande är ett direkt symptom på det försämrade geopolitiska läget.

Gör EU gör tillräckligt i frågan? 2030 ska man ha nått upp till tio procent.

– Än så länge kan man vara förhoppningsfull. Men det är för tidigt att säga, det är drygt fem år kvar till 2030. Återstår att se om produktionen drar åt samma håll som till exempel en annan av EU:s målsättningar, att öka militärproduktionen. Branschen, investerarna och de som ska skapa en ny förädlingsindustri måste finna varandra.

Sverige har fyndigheterna – och kunskapen

Om EU verkligen menar allvar vore Sverige en bra plats att starta på.

– Vi kan i alla fall konstatera att vi har en intressant berggrund här. Norden skulle faktiskt kunna bli en stormakt när det kommer till sällsynta jordartsmetaller. Det finns flera intressanta fyndigheter i Norden; både i Norge och här i Sverige, säger Maria Sunér.

Niklas Rossbach tror också att Sverige har en stor fördel.

– Man kan säga mycket om Norge, men det är inte ett land som är känt för sina gruvor. Sverige är en gruvnation. Våra stora gruvbolag, LKAB och Boliden, är medvetna om detta och om vikten av att utvinna sällsynta jordartsmetaller. Nu behöver EU och staten skicka rätt incitament så att företagen kan prioritera ökad utvinning, säger Niklas Rossbach.

I Kiruna finns redan infrastrukturen och lång erfarenhet av gruvdrift.

– Kunskap ska man aldrig underskatta, konstaterar Niklas Rossbach.

Forskning visar vägen till fyndigheterna

Kanske väntar fler stora upptäckter av rika REE-koncentrationer runt hörnet.

Laboratorieexperiment visar hur större koncentrationer av sällsynta jordartsmetaller eventuellt gömmer sig i den stelnade magman i gamla vulkaner.

Enligt ny forskning, som publicerades i Geochemical Perspectives Letters för ett par veckor sedan, är nämligen järnrika och sedan länge utdöda vulkaner en av de första platserna där vi borde söka efter sällsynta jordartsmetaller.

Den enorma fyndigheten i Fensfältet i Norge ligger till exempel i hjärtat av en sedan länge död vulkan, vilket förstås ger stöd åt forskningsrönen.

För 580 miljoner år sedan låg detta fält i Telemark under mynningen av en aktiv vulkan. Sedan dess har mycket av den synliga vulkanen eroderat bort, vilket har exponerat utloppskanaler med stelnad magma. Även om det bolag som planerar gruvdrift kommer att fokusera på de övre toppskikten av vulkanens återstående kanalsystem, beräknas dessa vidsträckta magma-avlagringar nå hela vägen ner till 1000 meter under havsytan.

Fyndet i Telemark går hand i hand med de nya forskningsresultaten. I experiment i laboratoriemiljö har forskarna nämligen visat att någonting sker när järnrik magma utsätts för högt tryck och höga temperaturer. Mineral med höga koncentrationer av sällsynt jordartsmetall frigörs under processen.

– Koncentrationerna kan vara nära 200 gånger högre än normalt, säger Shengchao Yan, doktorand vid den kinesiska vetenskapsakademins institut för geologi och geofysik och ledande forskare i de nya experimenten, till vetenskapssajten Live Science.

Även forskare som inte deltagit i experimenten är positiva:

– Sammantaget tycker jag att det är ett fantastiskt användbart bidrag till forskningen som kastar ett viktigt ljus över den omdebatterade processen för hur REE skapas, skriver Tobias Keller, geokemist vid University of Glasgow i Skottland i ett mejl till Live Science.

Kanske kan de nya forskningsrönen och de nya fyndigheterna bidra till att bryta den kinesiska dominansen någon gång i framtiden.

Källor: EOS, Live Science, NTB.