RB: SKÄL FUNDERA PÅ RISKER OM INFLATION KAN BLI FÖR LÅG - SEIM

STOCKHOLM (Nyhetsbyrån Direkt) Det finns skäl att fundera på om det är ett problem att prognosen visar på en KPIF-inflation under målet en tid.

Det sade vice riksbankschef Anna Seim vid det penningpolitiska mötet den 24 september, enligt protokollet från mötet. Vid mötet sänkte Riksbanken styrräntan med 25 punkter till 3,25 procent.

Lägre energipriser har dragit ned KPIF-inflationen, och högre elpriser kan snabbt få upp KPIF-inflationen framöver.

Även om det finns vissa effekter av styrränteförändringar som är relativt snabba, som exempelvis att bolånekostnaderna för hushåll med rörliga räntor påverkas, aktiveras andra mekanismer med betydande fördröjning.

Det är därför varken möjligt eller önskvärt att försöka komma till rätta med begränsade avvikelser från 2 procent genom att finkalibrera penningpolitiken.

En naturlig fråga i sammanhanget är om det inte är bra med lägre inflation efter de senaste årens kraftiga prisökningar?

Det är förstås mycket positivt att inflationen kommit ner så att realinkomsterna nu kan börja stiga.

"Men eftersom vi varken har ett prisnivåmål eller ett mål för genomsnittlig inflation blir det fel att tänka att det är bättre ju lägre inflationen blir", sade hon.

Riksbankens uppgift är att styra ekonomin mot en stabil inflation på 2 procent och på så sätt förse ekonomin med ett nominellt ankare som ekonomins aktörer kan beakta i sina beslut.

För exempelvis lönebildningen är det centrala att vi ser till att inflationsmålet uppnås på sikt – inte om inflationen i termer av KPIF enstaka månader blir några tiondelar under 2 procent.

En fråga hon funderat mest över i ljuset av de senaste inflationsutfallen är riskerna för att inflationen ska bli varaktigt lägre framöver.

"Finns det några strukturella faktorer som talar för att vi åter ska befinna oss i en miljö liknande den innan pandemin när inflationstrycket var svagt?", sade hon.

Det har gjorts många försök att förklara den låga inflationen som då rådde, bland annat om strukturellt svag efterfrågan, så kallad sekulär stagnation.

En förklaring hon bedömer som trolig är att det svaga inflationstrycket i viss utsträckning berodde på positiva utbudschocker som pressade ner priserna. Exempel på sådana chocker är ökad globalisering och ny teknologi som bidragit till att minska företagens kostnader.

"I dagsläget bedömer vi emellertid snarare att riskerna för negativa utbudsstörningar som skulle pressa upp priserna är förhöjda", sade hon.

Såväl valet i USA, med de konsekvenser utfallet där kan få för världshandeln, som de geopolitiska riskerna globalt, bidrar till den bilden.

Ytterligare en faktor som bidrog till att inflationen blev varaktigt låg i Sverige under 2010-talet var ett måttligt lönetryck och begränsad löneglidning.

Givet de senaste årens svaga reallöneutveckling går det inte att utesluta ett visst inslag av kompensatoriska lönekrav i nästa avtalsrörelse eller löneökningar utanför de centrala avtalen.

"Min samlade bedömning blir således att det finns faktorer som dämpar risken för varaktigt lägre inflation i Sverige i nuläget, men detta är något vi bör följa noggrant", sade hon.