Richard Bråse: Räntehöjning nu – som att släcka en brand med bensin

”Du vet att det finns professorer som jobbar med det här va?”

Vd:n för det stora fastighetsbolaget hade tvingats genomlida den orerande krönikörens utläggning om riskerna för inflationsbaksmälla och vidhängande ränteuppgång, en stundande normalisering efter ett decennium som präglats av räntor på noll eller minus.

Där och då syntes inga sådana tendenser. Det var fortfarande glada dagar för fastighetssektorn, som mer än någon annan gynnats av ränteläget.

De direkta kostnaderna för att låna hölls på en låg nivå, samtidigt som avkastningskraven pressats ner och lyft tillgångsvärdena. Det utökade i sin tur belåningsutrymmet och därmed expansionsmöjligheterna.

Man kan förstå att en vansinnesmonolog från en krönikör väger lätt ställd mot de dekorerade ekonomernas prognoser. Professorerna fick tro vad de ville. Övertygelsen bottnade inte i en vanföreställning om att det går att se in i en given framtid, utan i ett försök att bedöma priset på det inte osannolika. Krönikören drog till slut till med att han minsann maxbelånat huset och bundit räntan strax under 1,3 procent på tio år - en löptid nästan mer förpliktigande än ett äktenskap. När den svenska tioårsräntan sprattlade med armar och ben för att hålla sig över nollan kunde priset för att försäkra sig mot att en anomali blivit en evig sanning rimligen inte bli mycket lägre.

Pandemin fick världens centralbanker att ösa på med allt vad de hade. Leverantörskedjorna trasslade in sig, företag svarade med att bygga lager. Priser kunde höjas. Det blev högtryck där svensk BNP ökade 6 procent 2021. Börsen var en spekulationsbubbla.

Inflationen spirade.

I efterhand har mycket skyllts på Rysslands krig mot Ukraina, som inleddes i slutet av februari 2022. Om man nu föreställer sig det som den utlösande faktorn uppstår en inte helt enkel bevisbörda i att förklara hur inflationen kunde känna till Vladimir Putins krigsplaner flera månader i förväg. I december 2021 var svensk inflation över 4 procent för första gången sedan 1994. 1994 låg den nyinrättade reporäntan på 8,9 procent - i december 2021 var styrräntan fortfarande cementerad på noll.

Någon hade inte gjort sitt jobb. Först i april 2022, när inflationen var över 6 procent, höjde Riksbanken räntan från 0 till 0,25 procent. Centralbankerna var för sena på bollen och resultatet blev en aggressiv räntehöjningscykel.

Det är ganska uppenbart varför tankarna svävar iväg till denna episod nu när oljepriset de senaste veckorna skjutit i höjden efter USA och Israels krig mot Iran. Räntemarknaden har under de första veckorna av mars aggressivt prisat in högre kärninflation. Förväntade räntesäkningar har kastats över bord och ersatts med spekulationer om räntehöjningar.

Enligt den klassiska centralbanksmanualen ska man se igenom inflation som kommer av utbudschocker, men det verkar ingen bry sig om. Misstagen i inledningen av detta decennium ligger alltför nära i minnet.

Problemet är bara att det inte är mars 2022 utan mars 2026.

Energikrisen för fyra år sedan accentuerade en progression, inflationen var redan satt i rörelse. Läget nu är ett annat.

I Sverige har inflationen inte taktat upp utan tvärtom kylts ner och var vid senaste avläsningen 1,7 procent, alltså under målnivån. För svensk del har BNP-tillväxten varit 2 procent över de senaste tre åren, alltså inte per år utan över hela treårsperioden. Och även om styrräntan sänkts de senaste två åren är den långt över nollan för fyra år sedan.

I USA reviderades BNP-tillväxten under fjolårets avslutning ner till 0,7 procent, arbetsmarknadsdata för februari var nedslående och Trueflation, en realtidsindikator för inflationen, har varit omkring 1 procent på senare tid.

Ett skenande oljepris blir ofrånkomligen en inflatorisk impuls i det korta perspektivet, men den större risken är att det suger musten ur ekonomin. Att höja räntor i det läget är ungefär lika gångbart som att släcka en brand med bensin. Räntemarknaden har under de första veckorna i mars prisat in en höjning från Riksbanken och nästan två från ECB. Det kommer förhoppningsvis att visa sig vara en överilad panikreaktion från marknadens sida.

Finansmarknadens mest fundamentala egenskap är inte effektivitet utan ovisshet. Vi har alla samma handikapp av att inte ha varit i framtiden. Även om du skulle kunna åka in i framtiden är det inte säkert att du hamnar rätt, det finns nämligen inte en framtid utan flera.

Allt man kan göra som placerare är att försöka skala bort onödiga risker för att snäva in utfallsrummet. Priser på aktier är ohyggligt mycket mer volatila än vad som kan motiveras utifrån tillkommande information, något som förstärks av finansiell risk. Högbelånade Dometic blev en påminnelse om detta i förra veckan när aktien som mest föll 28 procent på beskedet att utdelningen skrotades. Bolaget hade inför beskedet presterat 15 kvartal i rad med negativ organisk försäljningsutveckling.

Omvänt bör man ta vara på asymmetriska möjligheter när de erbjuds. Som att binda räntan på 10 år i ett läge där professorer och andra trodde att nuet skulle vara för alltid.