Roland Lescure: ”De flesta trodde att den här regeringen skulle kollapsa”

PARIS. Det stora problemet med fransk politik de senaste åren är att franska politiker inte är vana att kompromissa. Systemet fungerar bäst när presidenten har starkt stöd i den nationella församlingen och enkelt kan genomföra budgetar och reformer. Men sedan president Emmanuel Macron förlorade sin parlamentariska majoritet har landet gått igenom flera år av politisk turbulens, med premiärministrar som kommit och gått i ett tempo vi snarare förknippat med Storbritannien och Italien. Det har också skapat en finansmarknad som oroat betraktat det parlamentariska kaoset.

Men i början av februari fick regeringen till slut igenom en nationell budget, efter hårda kompromisser från både högern och vänster, som bland annat slopade kraven på höjda skatter för de mest förmögna.

– Som finansminister hade jag naturligtvis kunnat leva med ett lägre underskott och fler utgiftsminskningar, men jag tycker i ärlighetens namn att det är en bra budget. Inte bara på grund av de politiska omständigheterna, utan också för de faktiska resultaten. Det var mycket tillfredsställande, säger finansministern Roland Lescure.

Budgeten som skulle vara omöjlig

Under en relativt fridfull månad i fransk politik tar Roland Lescure emot på finansministeriet i Bercy, en postmodern koloss av stål och glas som står i bjärt kontrast till de gräddvita husen i centrala Paris. Han är en traditionell teknokrat av den sort som president Emmanuel Macron gärna knutit till sig, med en bakgrund som en pragmatisk förvaltare snarare än dogmatisk ideolog. Med dubbelt medborgarskap i Frankrike och Kanada var han tidigare direktör för en av Kanadas största pensionsfonder.

Den franska politiken brukade domineras av personer som Roland Lescure – nedtonade pragmatiker som såg det som sitt uppdrag att förvalta en omfattande byråkrati snarare än att implementera hårda ideologier. Men på 2020-talet har den franska politiken blivit lika polariserad som i Storbritannien och USA, och Roland Lescures moderata framtoning har attackerats från både höger och vänster.

Det är därmed inte överraskande att Roland Lescure nu ser lite stolt ut när han beskriver den senaste månadens politiska framsteg som en tour de force, en kraftansamling som slutade med att Frankrikes nationella församling, efter stormiga förhandlingar, kunde presentera sin färdiga budget i februari. Det viktigaste och mest akuta målet med budgeten är att få ner budgetunderskottet som vuxit astronomiskt sedan pandemin och de stora lån som Emmanuel Macrons regering gjorde då. Lån som nu betalas tillbaka med betydligt högre räntor.

– Förra året lyckades vi minska underskottet från 5,8 till 5,4 procent, enbart med skatter. Den här gången har vi ungefär 50/50 skatter och utgiftsminskningar. Så vi har visat att vi kan hantera de offentliga finanserna så att vi landar där vi säger att vi ska landa. Jag kommunicerar hellre ett underskott på 5 procent i en budget som faktiskt når det, än att säga att vi ska ligga på 5,4 och sedan landa på 5,6 eller 5,7, säger Roland Lescure.

Underskottet är fortfarande högt jämfört med andra EU-länder, men betydligt lägre än de mest pessimistiska prognoserna förra året, då exempelvis analysfirman Moody’s varnade för att Frankrike var på väg mot ett underskott på 6,3 procent.

Med försiktig optimism förklarar Roland Lescure att framstegen med budgeten även speglar ett nytt politiskt klimat i Frankrike, där de stora partierna i den nationella församlingen, motstridigt lärt sig kompromissa och samarbeta. Efter Emmanuel Macrons missriktade försök att skapa ”parlamentarisk tydlighet” med sitt snabbt inkallade extraval sommaren 2024 har den franska politiken präglats av hopplösa låsningar och djup polarisering, då det största enskilda partiet i den nationella församlingen, högernationalistiska Rassemblement National, medvetet försökt skapa politisk förlamning i hopp om att det ska gynna deras chanser att vinna presidentvalet nästa år.

Men nu är Roland Lescure försiktigt optimistisk över att det skett en omfattande ”kulturell förändring” i den franska politiken.

– Vi börjar lära oss att samarbeta. Vi börjar lära oss att förhandla. Det är ett år kvar till presidentvalet, och det faktum att vi har en budget trots det tror jag är ett uttryck för en smärre politisk bedrift. De flesta trodde att den här regeringen skulle kollapsa. Men nu har vi gjort dessa framsteg. Jag tror, och hoppas, att det är en genomgripande förändring snarare än en kortsiktig sådan. Vi ska inte ha några illusioner om att vi kan återvända till den tid då en president blir vald i en jordskredsseger och får flera år av enkla politiska beslut, men under de nya politiska villkoren har vi nu börjat konstruera ett system som fungerar, säger Roland Lescure.

Pensionsreformen stoppades

Det är inte bara regeringen det stormat om i Frankrike, utan det har även varit omfattande demonstrationer och protester på gatorna i franska städer sedan Emmanuel Macron började sina försök att få ner underskottet, med bland annat den kontroversiella reform av pensionsåldern som han nu tvingats dra tillbaka. Med reformen skulle den lagstadgade pensionsåldern höjas från 62 till 64 år, med gradvisa höjningar fram till 2030. Men de landsomfattande demonstrationerna och det parlamentariska motståndet innebar att reformen nu frysts.

Mer än 80 procent av det franska folket var för en ny skatt på förmögna förra året och Roland Lescure säger nu att han är öppen för detta, men bara om det koordineras med andra europeiska länder för att förhindra en omfattande flykt av kapital och förmögna individer.

– Vi behöver se över beskattningen av de allra rikaste. Men Frankrike kan inte göra detta ensamma. Vi måste genomföra det på europeisk nivå, annars kommer vi se en skatteflykt av företag och förmögna, som vi tidigare sett i Storbritannien.

Forskning om just skatteflykt visar att de hot som miljardärer ofta kommer med om att fly landet eller flytta företag utomlands sällan verkställs i praktiken. Historiskt är det bara några promille som genomför flytten. Men med den nya skatt på de mest förmögna som diskuteras i Frankrike handlar det, enligt Roland Lescure, om en så liten mängd individer att de snabbt skulle kunna lämna landet.

– Det tar en vecka för dem att flytta. Även om det finns en ”exit tax” som beskattar dem vid utflyttningen så kan de hinna lämna innan lagen implementeras, säger Roland Lescure.

Målet: ”digital självständighet”

Den centrala uppgiften för Roland Lescure är nu inte bara att tämja budgetunderskottet, utan även att stärka tillväxten och få liv i hela EU:s tekniksektor. Han betonar vikten av att komma närmare en ”digital självständighet” i en tid då många vill minska beroendet av USA.

– Vår väg framåt handlar om AI och datacenter. Vi var ett av de främsta länderna i världen för utländska investeringar på de områdena förra året, eftersom vi har relativt billig och grön energi, säger Roland Lescure, en hänvisning till att landet får mer än hälften av sin energi från kärnkraft.

Roland Lescure menar att det är en myt att Frankrike är tekniskt eftersatt, ett land av regleringar snarare än innovation. Det har skett en kraftig expansion av tekniksektorn under Emmanuel Macrons snart tio år som president. Han satte tidigt ett mål att det skulle skapas 25 så kallade enhörningar – startupföretag värda mer än en miljard euro – bland teknikföretagen och har redan överträffat det målet med råge.

Många av Frankrikes mest högprofilerade personer i tekniksektorn har flyttat hem från uppdrag i Silicon Valley eller lämnat andra internationella jobb för att starta nya företag i Frankrike. Arthur Mensch, grundaren av AI-företaget Mistral, lämnade Googles Deepmind medan hans medgrundare också lämnade höga AI-jobb på Meta. Även Yann LeCun, som ledde Metas AI-avdelning, återvände nyligen till Paris för att starta ett nytt företag med bland andra Arthur Mensch.

Roland Lescure säger att landet kommer att satsa stort på AI, datacenter och grön teknik under de kommande åren och Emmanuel Macron tillkännagav nyligen en satsning på 30 miljoner euro, ett belopp som dock bleknar jämfört med de astronomiska summor på flera hundra miljarder dollar som både USA och Kina nu satsar på AI (Amazon, Meta och Google har alla sjösatt satsningar på mer än 100 miljarder dollar bara det senaste året).

En förutsättning för ett nytt tekniksprång är dock en förändrad invandringspolitik, menar Roland Lescure. Just nu förlamas arbetskraftsinvandringen av det nationalistiska inflytandet och de ”kulturella faktorer” som gjort all migration till en så laddad fråga, säger han.

– Jag har själv två pass och jag har länge förespråkat arbetskraftsinvandring. För att åstadkomma en återuppbyggnad av franska industrier, tekniksektorer och ny kärnkraft så behöver vi mer än en miljon nya arbetare. Ingenjörer, forskare, rörmokare, svetsare. Samtidigt står vi inför en demografisk tidsbomb, där befolkningen åldras och det saknas arbetskraft. Så vi måste börja tänka med hjärnan i stället för att låta migrationsdebatten styras av känslor. Inför valet nästa år måste vi kunna ha en vettig debatt om vilka kompetenser vår arbetskraftsinvandring kan fylla.

Nationalistpartiet Rassemblement National ser han fortfarande som ekonomiskt oseriösa.

– På måndagen säger de att de ska stärka företagen. På tisdagen säger de att de vill se 37 miljarder i nya skatter. De är inte konsekventa. Men det är så populister vinner val. De expanderar sin väljarkår genom att komma med oförenliga löften till olika väljargrupper.

Macron var först

Roland Lescure uttrycker också en viss stolthet över att Frankrike tidigare än andra europeiska länder varnade för beroendet av USA och förespråkade mer europeisk självständighet: ekonomiskt, handelspolitiskt, tekniskt, säkerhetspolitiskt.

– President Emmanuel Macron pratade om det här redan 2017, vi var före de flesta andra. Vi höjde redan då vår försvarsbudget och världen i dag är knappast en tryggare plats än den var 2017, så vi kommer att fortsätta höja den.