Så drabbas Afrika av Trumps beslut

I februari 2025 undertecknade president Trump en verkställande order som avbryter allt amerikanskt bistånd till Sydafrika. Det enda som undantogs under en begränsad och övergående period var stödet till AIDS-mediciner, så kallat PEPFAR. Beslutet motiverades delvis av Sydafrikas nyligen antagna ”Expropriation Act 13”, som enligt Trump-administrationen möjliggör för regeringen att beslagta jordbruksmark utan ersättning från den etniska minoriteten afrikander.

Redan 2018 under sin förra mandatperiod uppmärksammade president Trump situationen i Sydafrika för de vita bönderna och rättsosäkerheten kring det då föreslagna, nu genomförda Expropriation Act 13.

Vid tillfället rapporterades det en våg av mord på vita sydafrikanska bönder. Situationen i Zimbabwe där President Mugabe exproprierade vita bönders mark tycktes då eka och Trump twittrade att han bett dåvarande utrikesminister Mike Pompeo att studera ”konfiskeringen av landområden och farmer” och ”morden på lantbruksägare”. 2018 reagerade Sydafrika på att USA inte använt sig av diplomatiska kanaler, men även att Trump underblåst splittring mellan raser. 2025 tycks ingen längre förvånad och tongångarna är något annorlunda. Den amerikanske utrikesministern har redan meddelat att han inte kommer att närvara vid G20-möte i november i Sydafrika.

Trumps åtgärder har skapat oro för att även det viktiga handelsavtalet, African Growth and Opportunities Act (AGOA), kan komma att avslutas. Avtalet ger Sydafrika tullfri tillgång till den amerikanska marknaden för flera jordbruksprodukter, inklusive vin, citrusfrukter, sojabönor, sockerrör och nötkött.

Konsekvenser för citrus- och vinproducenter

Avtalet står för cirka en fjärdedel av Sydafrikas årliga handel med USA, motsvarande cirka 15 miljarder dollar. Om det upphävs kan det få allvarliga konsekvenser för dessa sektorer, särskilt för landets citrus- och vinproducenter.

Sydafrikas utrikesminister Ronald Lamola har uttryckt oro över att ett upphävande av AGOA främst skulle drabba vita bönder, trots att beslutet syftar till att skydda deras intressen. Samtidigt har vissa grupper, såsom den sydafrikanska fjäderfäföreningen, påpekat att ett upphävande av AGOA kan minska konkurrensen från subventionerade amerikanska kycklingimporter, vilket skulle gynna den inhemska industrin. Även den vita afrikaaner-minoriteten tycks undanbe sig detta stöd och en representant för deras riksförening har uttalat sig offentligt om att detta inte på något sätt har efterfrågats: ”Sydafrikanska problem ska lösas i Sydafrika”. På sociala medier världen över spekuleras det även om Elon Musks potentiella roll då han har sydafrikanska rötter. Flertalet sydafrikanska röster undanber sig även hans inblandning.

Sydafrika pekas ut av USA formellt i egenskap av medlem i sammanslutningen BRICS, den alternativa grupperingen av spirande inflytelserika nationer som traditionellt inte fått ta plats i G7. Gruppen bestod länge av Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika men valde under 2024 att ta in nya medlemmar som Iran, Egypten, Etiopien, Iran och Förenade Arabemiraten.

Argentina var inbjuden men valde att avstå medan Saudiarabien valde att pausa sitt medlemsbeslut. Ett flertal länder, däribland Nigeria, Vitryssland, Kuba, Turkiet och Uganda blev, under BRICS-konferensen utnämnda till partnerländer. Det innebär möjligheter att åtnjuta fördelar från BRICS-initiativ, med en lägre grad av åtagande än fullt medlemskap. Detta vittnar om växande anspråk från BRICS-initiativet, något som inte är okontroversiellt i vår tids konflikter.

Speciellt relationen mellan Sydafrika och Ryssland har rönt internationell uppmärksamhet och kritik, utom och inom landet. Officiellt har Sydafrika understrukit sin alliansfrihet och uttryckt en neutral position gentemot kriget i Ukraina. Men symboliskt kan det argumenteras att landet har valt sida, bland annat på årsdagen av invasionen av Ukraina valde Sydafrika 2024 att utföra en gemensam militär övning med Ryssland utanför landets sydostkust.

Något som även rönt internationell uppmärksamhet och kan ha upprört USA och dess nära allierade är att det var Sydafrika som anmälde Israel till den internationella tribunalen i Haag för krigsförbrytelser. Israel var apartheidregimen i Sydafrikas nära allierade, vilket har föranlett svåra relationer sedan demokratins införande.

Hårt pressad president

Sydafrika likt många andra afrikanska länder är rikt på många av mineralerna som krävs i den gröna omställningen: platinumgruppmetaller, mangan, krom och guld. I början av månaden hölls den ledande gruvkonferensen Mining Indaba i Kapstaden. Temat på konferensen var att framtidssäkra afrikansk gruvindustri. I frågan kring kontroversen med USA som eklaterade under konferensen uttryckte sig Sydafrikas gruvminister Mantashe på följande sätt ”Om de inte ger oss pengar, låt oss inte ge dem mineraler. Vi är inte bara tiggare.” och fortsatte med att ”Vi kan inte fortsätta att debattera dessa mineraler baserat på vissa utvecklade nationers diktat, som om vi inte har några ambitioner att accelerera Afrikas industrialisering och stänga utvecklingsunderskottet.” Två kan kanske dansa tango i detta handelskrig.

USA har under tidigare administration försökt ta nya tag i att utmana Kina i dess mineraldominans. President Trumps ambitioner tycks ha rört alla områden ännu förutom detta. Frysningen av amerikanskt bistånd beräknas även påverka projekt som Lobitokorridoren negativt. Även gällande kriget i Östra Kongo och Rwandas ökande inflytande har det varit förvånansvärt tyst från amerikansk sida.

President Paul Kagame är hårt pressad från vissa håll och tidigare allierade. I dagarna avbröts biståndssamarbetet med Belgien på Rwandas begäran. Belgien höll på att utreda hur deras biståndssamarbete kunde användas som eventuell påtryckning för att deeskalera konflikten i östra Kongo. 2012 var det framför allt hotet om indraget bistånd från USA och västallierade som fick M23-belägringen av östra Kongo att backa.

I dag är Rwanda en strategisk partner till många länder inom såväl mineralexport som militära FN-trupper och säkerhetsgrupper för att skydda naturresurser i Moçambique.

I intervju med CNN i början av februari, valde Kagame att omfamna den ändrade biståndskursen och se storheten i agerandet och uttryckte sig ”vi kan dra några lärdomar” från detta och att trots att president Trump är okonventionell så ”håller jag fullständigt med honom om många saker”.

För DRK, som redan står inför betydande politiska och humanitära kriser, kan förändringar i amerikanskt bistånd ytterligare förvärra situationen. Inga detaljer kring det förändrade biståndet har offentliggjorts och kongolesiska politiker har inte kommenterat situationen. Naturligt finns det en oro för att minskat amerikanskt engagemang kan leda till ökad instabilitet och försämrade levnadsvillkor för miljontals människor.

Kinesiska intressen fortsatt dominerande

Medan den Rwandabackade rebellgruppen M23 fortsätter att avancera snabbt i östra Kongo valde den kongolesiske presidenten Félix Tshisekedi i dagarna att delta i fredskonferensen i München i stället för att delta i det Afrikanska Unionen-toppmötet som inkluderade förhandlingar om östra Kongos framtid. Bedömare i Kongo-Kinshasa ställer sig frågande till varför, men kanske är det att nyckeln till lösningen bedöms finnas utanför kontinenten. Afrikanska Unionens försök till medling har hittills visat sig ineffektiva.

Under president Bidens mandatperiod, har det skett stora försök att få Kongo-Kinshasa med dess avsevärda mineralresurser att vända sig västerut snarare än österut. Kinesiska intressen är dock fortsatt dominerande i flertalet mineralutvinning.

Med Donald Trumps senaste åtgärder står flera afrikanska länder inför en förändrad geopolitisk verklighet. För vissa, som Sydafrika, kan beslutet om indraget bistånd och hotet om att lämna AGOA få långtgående ekonomiska konsekvenser. För andra, som Rwanda, innebär det snarare en bekräftelse på en redan påbörjad väg mot självständighet från västerländskt bistånd.

Med BRICS utökade inflytande, Kinas fortsatta dominans inom kritiska mineraler och en ny global maktförskjutning, kan Afrika komma att spela en alltmer central roll i världspolitiken. Frågan är om Trumps hårdföra linje driver regionen bort från USA:s inflytande – eller om det istället tvingar fram en mer jämlik dialog mellan parterna.