”Skäms för det jag gjort – ska inte förlåta mig själv”

Nej, sommaren var inte bra.

Inte alls bra.

Det började på den stora egendomen på Mallorca och ett sammanbrott som slutade med att Frida fick göra en heroisk insats och frakta hem honom i rullstol och skedmata honom med näring på flygplanet.

När de landade på Arlanda stod en ambulans och väntade. Jacobson hann tänka vem den skulle till, innan de snabbt packade in honom och körde raka vägen till S:t Göran där han blev inlagd.

Tio dagar låg han i fosterställning och funderade över hur livet skulle se ut men sedan samlade han sina barn och var tydlig med en sak: Det blir ett arv. Men det blir inte så stort som ni trodde.

Dagarna på senaste inläggningen ändrade hans liv

Väl hemma knackade han på hos en granne några våningar ned i Svea Torn och frågade om han fick köpa hennes 65 kvadratare? Hans eget penthouse i toppen hade fortfarande ett våningsplan helt oinrett. Det var ju bara dumt.

Etaget i tornet och egendomen på Mallorca såldes.

Kanske kunde han andas lite lättare nu?

Nästan allt finns att läsa i boken Pengarna eller livet (Mondial).

Men inte om sommaren.

Hur ser du ut?

Återkommande straffad för sitt utseende. Han hävdar själv att han ser mest jävla rå och elak ut. Att utseendet fått än mer konsekvenser efter den av boxningen bruten näsa.

 – De som känner mig vet att jag är en snäll och mjuk person och jag är inte som jag ser ut. Jag kan inte hjälpa mitt utseende och det är klart att det buffliga du ser ibland har varit bra men rätt många gånger också dåligt. Jag ser helt enkelt inte snäll ut och då tar det tid innan människor fattar att jag är trevlig. Jag ser dessutom oftast arg ut och om bilden på bokomslaget säger folk att jag faktiskt ser ut som en gangster. Mitt utseende speglar inte min personlighet men man kan ju inte hjälpa hur man ser ut.

Är du en gangster?

– Nej, tvärtom. Jag är en family man och jag håller inte på med något olagligt, jag har inte ens skatteplanerat. Men känner man inte mig kan man tro det och döma mig på hur jag ser ut.

Vad är det värsta som du har gjort?

– Det kommer jag inte svara på men det är djupt omoraliskt och jag har blivit förlåten av vederbörande men jag kan inte förlåta mig själv. Jag skäms för det som jag har gjort och jag tror heller inte att jag ska förlåta mig själv. Det här är ett ok som jag ska bära med mig resten av livet.

I affärer?

– Där har jag aldrig gjort något omoraliskt.

För höga avgifter?

– Vi tar ut samma som alla andra och det tycker jag är rätt. Hade vi haft för höga avgifter då hade vi inte haft några investerare.  

Har du det rykte som du förtjänar?

– Fan vet. Har inte alla det rykte som de förtjänar? Ryktet på stan är ju en sak och det folk säger i tredje hand. Mitt rykte grundas nog på att jag alltid är rak och säger vad jag tycker och det är tyvärr jävligt ovanligt för folk i finansbranschen för där ska allt lindas in något så förbannat. Får någon sparken är det väl bara att säga det rakt ut. Peter Fellman (Di:s chefredaktör reds anm) brukar säga att det är så skönt att jag kallar en spade för en spade.  

En riktig vanemänniska

På måndagarna är han alltid hos svanarna på Djurgården. Helst sitter han där själv på samma bänk varje gång och ser de vidunderliga djuren röra sig majestätiskt i vattnet. Ibland får en av advokaterna följa med och sitta där i tystnaden. Kaffe får de från termosen under stunden de delar tillsammans men inga pengar.  

Vad som mer står att läsa i nya boken som Tommy Jacobson skrivit tillsammans med journalisten Malin Roos?

Från att ha kopierat Stenbecks breda röda hängslen och mäklarbrickorna kring krogarna sena nätter på Stureplan till återkommande kraschar och inläggning på psykiatriska kliniker, resan med Trevise, Quesada, Zenith och Marshall Group. Kändiskunderna Magnus Härenstam, Robert Gustafsson och Vicky von der Lancken. Om brevet till Jan Guillou där han erbjöd sig att bli hans oavlönade assistent.

Eller när Truecaller skulle börsnoteras 2021. Klockan var nio på kvällen den gången när rådgivaren på Carnegie ringde och sa att allt behövde vara klart om en kvart. Tommy Jacobson svarade med att säga att han går och lägger sig klockan nio varje kväll och att det fick bli dagen efter.

"Men vi ska ju notera?", svarade Carnegie-rådgivaren.

"Det skiter jag i, ring mig klockan sex i morron bitti".

Alltså en vanemänniska som helst inte avviker från några rutiner. Stunden med svanarna är viktig och likaså gymmet och boxningen. Inne på Zenith vid 9, lunch helst på Sturehof och hem vid klockan 16 för att sova en timma för att sedan gå till gymmet innan det blir Über Eats i soffan med en pilsner framför Ultimate Fighting Championship.

Vem är denna någon?

"Jag mår aldrig så bra som när jag har vittring och spelet trappas upp", skriver Tommy Jacobson själv i boken.

Även om han dopar matchosidan av sig själv är boken öppenhjärtlig och inte minst när det gäller hans psykiska ohälsa, hans stundom trassliga familjeliv och tuffa barndom. Tommy Jacobson väjer inte för de svåra frågorna och kanske har det att göra med just uppgiften.

 – Min mamma borde ha lämnat min pappa helt och levt sitt eget liv och att hon inte gjorde det kan göra mig arg. Kanske att min pappa hade samma sjukdom som jag själv har och att bristen på diagnoser ledde till självmedicinering med spriten. Jag tänker ärligt talat väldigt sällan på min mamma numera. Hon blev ett offer för min pappas alkoholism och var sedan medberoende livet ut. Den hårdare delen av mig tycker inte att hon tog ansvar för sitt eget liv och lät allt det här hända.

– Det finns en generell tendens idag att människor inte tar ansvar för sina egna liv och alltid skyller ifrån sig på andra. Vi lever i ett samhälle som är byggt på att någon annan ska kliva in och ta över ansvar. Det är lärarnas fel att eleverna har så låga betyg eller samhället som alltid borde göra mer för individen. Vem fan är denna någon som alltid ska göra allt? Enkelt: det är du själv.

Skyller inte längre ifrån sig

 Vem brukar du skylla på?

– Jag kan ärligt säga att jag inte skyller på någon längre. Jag har flytt från en massa skit och sökt tröst i annat och mått riktigt dåligt från tid till annan men jag flyr inte nu. Jag har ett stort självförtroende men min usla självkänsla är som ett stort svart hål som inte kan få nog av bekräftelse. Jag har förlikat mig med att jag fungerar så och att det kommer vara hela livet. Bara att du och jag sitter här och att du frågar saker om mig fyller direkt på min självkänsla.

 Vad är det värsta jag skulle kunna skriva?

 (Lång tystnad)

– Att boken är totalt ointressant och skriven av en person med hybris. Några få har fått läsa innan och det är barnens mamma Susanne, Frida min fru och så barnen. Frida är väldigt besviken över att hon inte omnämns mer med tanke på allt som hon har gjort för mig. Det borde jag varit mer öppen med.

Hög på framgång

Tommy Jacobson är bipolär.

Just nu befinner han sig i ett skört läge och är väldigt trött om kvällarna.

– Det här med boken tar väldigt mycket kraft från mig och jag är chockad över uppståndelsen och alla som intresserar sig för boken för det hade jag inte förväntat mig.

Du är hög på framgång just nu?

– Det är faktiskt så.

Hälften av hans framtida intäkter ska ges bort

I boken berättar Tommy Jacobson hur han en eftermiddag beställer en röd Jaguar XK8 utan att ens ha provkört den. Därefter gick han till Berggrens Urhandel och inhandlade en Rolex.

När han kom hem till Huddinge stod dåvarande hustrun i köket med förkläde på och stekte raggmunk. High on life och med nya pengar på fickan klev killen från alkishemmet i Linköping in i köket och räckte över presenten med orden ”nu har vi sålt bolaget”.

Men det var då.

Utöver downsizingen av hemmen är alla dyra bilar sålda.

I stället ska hälften av hans framtida intäkter gå till välgörenhet och projekt han själv ska välja ut. Allting skissade han upp under intaget på S:t Göran i somras.

– Hela livet har jag försökt att bygga olika monument över mig själv men under de här tio dagarna i somras bestämde jag mig för att ändra på allt det och göra tvärtom. Men asket vill jag inte beskriva mig som utan jag vill bara nöja mig med saker som jag redan har. Jag vill inte behöva åka runt i en Ferrari och jag vill inte vara en sådan som bor högst upp i Svea Torn. Mina barn frågade mig vem som är min förebild och jag svarade Jan Stenbeck men de visste inte ens vem det var. Det var också en tankeställare för mig när det gick upp att i bästa fall kommer ens egna barn ihåg en. Oavsett monument i livet kommer ingen minnas mig till slut. Professionellt har jag lyckats rätt bra men privat har jag tre kraschade äktenskap och jag har försummat mina barn och min hälsa. Är det att vara lycklig? Jag är inne i en sådan period att jag tänker mycket på det nu.

En sökare har hittat hem

En del menar att lycka bara kan kännas i efterskott?

– Det är lätt att leva ett liv utan att vara nöjd med det man har och bara vilja ha mer. Lyssna på alla män som pratar positivt om lumpen i efterhand men just då var det inte så kul.

Kickar har han sökt livet igenom.

Han har pumpat kroppen full av adrenalin, varit sist kvar på krogen, gått från famn till famn, stängt storaffär efter storaffär.

En kvar.

Gud.

– På Mallorca åker jag varje lördag till kyrkan i Santanyi och sätter mig i tystnaden i en timma och läser Bibeln och funderar över livet. Vid ett tillfälle satt jag där i kyrkbänken och gick igenom synd efter synd där i Santanyi och när jag är klar börjar det plötsligt rinna blod ned från min näsa. För mig var det som om Gud ville visa att han hör vad jag säger. Det var ett mirakel för mig och ett bevis på att jag har en Gud med mig som lyssnar på mig.

Resan dit har inte varit enkel.

– Jag var en sökare som var nyfiken på något annat i livet och sökte mig till både islam och Jehovas vittne men till sist fick jag vägledning i en frikyrka och blev först medlem i Kristen församling men sedan en pastor hävdade att homosexualitet var en sjukdom lämnade jag i protest. Nu vet jag att de jobbar på förändring och förhoppningsvis kommer de dit. 

Sveriges minsta församling?

I bönerna tackar han endast för barnen. Aldrig att han önskar något.

Vad gör en kille som Tommy Jacobson som själv skriver:

"Jag mår aldrig så bra som när jag har vittring och spelet trappas upp"

Startar en egen församling.

– Vi är tre stycken som bröt oss ut då och numera kallar vi oss The right Church, vilket är lätt ironiskt. Varje söndag träffas vi på Vetekatten på Kungsgatan i tre timmar och pratar om hur veckan varit, varandras äktenskap och läser Bibeln högt. Det här håller vi stenhårt på och jag tror att det här är det bästa sättet för mig att praktisera min tro. Klart att jag från början var inne på att min egen kyrka skulle bli större än Kristen församling som har cirka 100 medlemmar. Men nu är det vi tre i The right Church och Kenneth och Magnus vet allt om mig. Hur ofta jag ligger med min fru och vilka problem jag har med jobbet. Allt. Vi blev Sveriges minsta församling i stället för vi kan inte ta in någon mer.

Ser du inte det som ett misslyckande?

 – Nej, det gör jag faktiskt inte.

"Det kan knäcka mig"

Apropå just boken och alla livets kickar. Jacobson spänner blicken i mig och säger att boken måste sälja för annars blir han helt knäckt.

Förväntningar kring en bok kan plåga en författare med utebliven nattsömn länge.

Visst, just idag är Jacobson en stjärna i media och under några dagars fönster är boken aktuell men sedan kommer någon ny författare som är aktuellt med något annat.

– Typiskt sådant som kan knäcka mig, säger han själv.

 Visst, använder han begreppet fel – knäckt – frågar jag? Han verkar inte bli lättknäckt ändå.

– Nä, för jag ser ju tuff ut?

 Han skrattar till.

– Det vore en jävla besvikelse om boken inte sålde. Det här är ju trots allt en tävling också.

Är inte det aningslöst att säga så? Det är väl tävlingen som du ska komma ifrån.

– Jag är som jag är och jag är 66 år och jag mäter mig själv genom mina prestationer. Jag är för sträng mot mig själv och är heller inte rädd om mig själv alla gånger. Visst, jag tränar ju och så men man kan vara elak mot sig själv på många sätt. Jag kan inte göra mer än vad jag gör. Jag går hos läkare och jag får medicin och jag söker nya sätt att leva. Vad mer jag kan göra?

Kan en förlust aldrig vara något skönt?

– Det har jag aldrig upplevt.

Vilken är din största yrkesmässiga förlust?

– Vi förlorade riktigt mycket pengar på Rizzo. Vi stöttade skokedjan alldeles för länge och borde gett upp mycket tidigare och det är min största förlust någonsin. Vad kan det varit i pengar över tid? Vi höll på i över 10 år och torskade säkert 150 miljoner i alla fall.  

Nyss köpt Klarna

Själv gör han inga investeringar på egen hand  utan allt sker i Zenith. En bra privat investering gör investerarna i Zenith förbannade för att de hölls utanför. Går den i stället dåligt blir Jacobson själv förbannad.

Noll uppsida.

– Men en egen affär har jag gjort och faktiskt rätt nyligen. Jag köpte Klarnaaktier för 20 miljoner kronor och det trodde jag aldrig att jag skulle göra. Men nu när de ska noteras i USA såg jag det som en kort och bra affär till våren. Hade de noterats i Stockholm hade jag aldrig köpt dom men i USA betalar man helt annorlunda. Jag tror jag kommer dubbla mina 20 miljoner kronor till sommaren.

 Men det är för Marshall han har blodsmak i munnen just nu. Innan Klarnas notering är Marshall sålt.

– Det säljs under januari och det kommer bli en bra affär för Zenith och jag räknar med att vi kan betala ut ungefär en miljard till våra investerare.  

Lite som Trump

Utöver medlemmarna i den egna lilla församlingen räknas bland vännerna endast fyra som riktiga. Sune Nilsson, Bror Anders Månsson, Fredrik Gillinger och Anna Mossberg.

– Jag är en otroligt lojal vän och jag kräver samma sak av andra. Där är jag precis som Donald Trump. Lojalitet är inte att stå oemotsagd, tvärtom, men jag vill inte höra en massa skit om mig på stan utan det vill jag höra rakt i ansiktet.  Min personal har fått en chef som är psykisk sjuk men de har valt att stanna och när du får en chef som berättar en sådan sak så visar det också att det inte är farligt att visa svaghet.

Svaghet. Men om du förlorar?

– Det är en annan sak.

 ”Jag mår aldrig så bra som när jag har vittring och spelet trappas upp”. Vore det inte bättre om du mådde riktigt bra på något annat sätt?

– Det spelar ingen roll vad jag tycker. Det är så jag fungerar. Även om jag skulle veta att en Thaiboxningsmatch kommer sluta i stroke skulle jag ta den. Känslan slår allt när man trycker upp tandskyddet i munnen, världen och fokuset krymper direkt.

Som fajter beskrivs han som helt kass på teknik, har en farlig uppsyn, hatar att förlora och kronisk kicksökare.

Ni var 12 patienter på avdelning M47 på Huddinge sjukhus den gången du låg där. Mäns tystnad i finansbranschen vad ska vi göra åt den?

– Vi måste sluta slåss mot bilden av oss. Fler måste göra som jag och prata om hur vi egentligen mår. Vi kan inte ha det så här längre. En total kulturförändring behöver och den behövs nu.