Spelet bakom – så utsåg Nobelkommittén pristagarna

Thomas Perlmann inledde dagen med ett måndagsmöte. Inför Nobelförsamlingen fattade han, tillsammans med de övriga ledamöterna i Nobelkommittén, det formella beslutet om vilket medicinskt forskningsbidrag som ska tilldelas Nobelpriset. Efter det, en stund på kontoret.

– Det jag gör är att försöka få tag på dem innan presskonferensen börjar klockan 11.30. I år gick bra att få tag på alla tre, så det var väldigt roligt. Jag tror de flesta blir rätt överraskade när de får samtalet. Exempelvis blev det helt uppenbart att Deisseroth sov. Han var väldigt groggy i rösten, men vaknade upp snabbt när han förstod vad det handlade om.

I år är det elfte året som Perlmann får överraska forskare med att de tilldelats Nobelpriset i medicin. Reaktionerna är väldigt blandade, säger han, men den vanligaste är att de tappar talförmågan.

– Så lyckligtvis har jag en del att tala om och informera dem om. I det här fallet var det roligt, eftersom alla tre nämnde hur kul det var att de andra två också var med på priset. Det var roligt att höra, säger han.

”För oss är det en högtidlig dag”

Vid klockan 11.30 var det dags för tillkännagivandet. Thomas Perlmann fick ställa sig inför det samlade pressuppbådet på Karolinska institutet i Stockholm och läsa upp årets pristagare.

– Det är alltid lika roligt. För oss är det en högtidlig dag då vi får tala om vårt val och vad forskningen har betytt, säger han.

Priset tilldelades trion Karl Deisseroth, Peter Hegemann och Georg Nagel för sina upptäckter rörande ljusstyrda jonkanaler och optogenetik. Forskarna har enligt Nobelkommittén "lagt grunden för en ny epok inom neurovetenskapen". Optogenetiken är en metod för att förstå hur hjärnan fungerar.

Men än så länge finns inga godkända behandlingar eller botemedel av sjukdomar som kommer direkt ur metoden. Det är inte heller ett kriterium för att få Nobelpriset, förklarar Thomas Perlmann.

– Det finns en ganska lång historik av att Nobelpriset i medicin eller fysiologi uppmärksammar metoder som inte har ett tillämpningsområde än. Det är en gammal tradition som går att spåra tillbaka till Alfred Nobels testamente, och som visar att han själv tänkte i dem banorna. Men det är också fundamentalt viktigt att man gör på det viset, för med de här grundläggande upptäckterna så brukar det nästan alltid följa tillämpningar så småningom.

Hur gick resonemangen inför dagens pris?

– Det är ett ganska typiskt Nobelpris på så sätt att de ofta belönar fundamentala upptäckter med betydelse för grundvetenskapen. Upptäckten har varit transformativ. Man kan i princip säga att under hela 1900-talet har en rad olika metoder utvecklats som har möjliggjort nya fynd inom hjärnforskningen. Men det har varit korrelativt. Alltså, man har kunnat förstå samband mellan hur olika delar av hjärnan är aktiva och vilka funktioner de kan tänkas ha.

– Men här har vi plötsligt fått ett verktyg där forskarna kan slå på och av hjärnaktivitet på ett väldigt sofistikerat och specifikt sätt.

”Alla upptäckter leder till behandlingar”

Perlmann lyfter fram upptäckten av DNA-helixen, eller dubbelhelixen, som exempel. När forskarna James Watson, Francis Crick och Maurice Wilkins belönades med Nobelpriset i medicin eller fysiologi år 1962 för upptäckten så visste man inte hur det skulle användas medicinskt.

– Men upptäckten är fundamental för medicin på så många olika sätt. Så jag skulle säga att nära 100 % av de upptäckter som belönas, även när de är grundläggande, leder så småningom till olika idéer om behandlingar eller konkreta behandlingar för människor.

Även om inga konkreta tillämpningar för optogenetik finns i dagsläget, så har det tagits steg mot behandlingar. Framförallt när det kommer till ögonsjukdomar.

– En del personer har sjukdomar som gör att de ljuskänsliga cellerna i näthinnorna, alltså tapparna och stavarna, dör. Det leder till blindhet. Här pågår kliniska försök på djur och experimentella försök på ett fåtal människor. Försöken har sett lovande ut. I övrigt ska man nog trycka på att man har fått väldigt mycket uppslag när det gäller exempelvis behandling av epilepsi.

Utser bland tusen bidrag

Arbetet med att utse en vinnare bland ungefär tusen bidrag pågår hela året. I skrivande stund har kommittén redan satt igång arbetet med nästa års vinnare. Det är ett gediget arbete, säger Perlmann, där Nobelkommittén går igenom samtliga nomineringar.

– En del bidrag återkommer, som vi har hunnit bekanta oss med tidigare. I processen ingår att vi har väldigt mycket skrivet material. Vi skriver rapporter själva, men ber också experter runtom i världen att skriva rapporter åt oss. Det är en gammal tradition i Nobelsammanhang att jobba gediget med de här olika förslagen.

I framtiden hoppas Thomas Perlmann på att genombrottet kommer att leda till ökad förståelse för sjukdomar som uppstår i hjärnan.

– När det gäller schizofreni, ätstörningar och depression, så har vi egentligen bara skrapat på ytan. Med den här kunskapen som nu kommer allt snabbare så känner jag mig väldigt optimistisk.