Stablecoins – så stabilt som något kryptiskt kan vara

Ny teknik har potentialen att öka effektiviteten i det finansiella systemet. Utveckling och innovation kan leda till nya tjänster som är billigare, enklare, snab­bare och mer inkluderande.

– Tänk på hur komplicerat det var att överföra valuta för bara några år sedan. Nu har konkurrensen tvingat fram en helt ny effektivitet, säger Adrien d’Avernas, docent vid Handelshögskolan i Stockholm, som forskar på kryptovalutor.

Stablecoins kan ses som privata pengar. Det är inget nytt – i USA fanns länge många olika privata valutor innan centralbanken skapades. I Afrika fungerar M-Pesa som en sorts pengar via mobilkrediter.

Adrien d’Avernas lyfter särskilt fram den mobil­base­rade valutan som lanserades i Kenya, och sedan dess spridits. Valutor som M-Pesa pressar det övriga banksystemet att effektivisera och pressa priserna. Samma logik bör också gälla för kryptovalutor, menar han.

– Stablecoins kan bidra till att göra betalningssystemen mer demokratiska och effektiva. Konkurrensen är något positivt, säger Adrien d’Avernas.

Digitala dollar på steroider

Alla med en mobiltelefon kan ha och använda en stablecoin, även i länder med osäkra valutor eller svag bank­infrastruktur. De fungerar också som en brygga in i krypto­världen. Det beror på att de flesta kryptotransaktioner sker med stablecoins som mellanled: i stället för att växla bitcoin eller ether direkt mot dollar eller euro byter man först till stablecoins, som sedan används för att handla vidare.

Kort sagt är stablecoins en sorts digital infrastruktur: de gör det möjligt att använda etablerade valutor snab­bare, billigare och mer flexibelt än vad det traditionella banksystemet tillåter. Samtidigt kan de byggas in i nya digitala tjänster och globala betalningsflöden.

Den stora skillnaden mot att bara hålla dollar eller euro på ett bankkonto är att en stablecoin kan flyttas på några sekunder, dygnet runt och över nationsgränser, utan att gå genom bankernas långsamma och dyra system. 

Stablecoins har dessutom en egenskap som traditionella bankpengar saknar: de är programmerbara. De kan kopplas till smarta kontrakt och därmed bli byggstenar i nya finansiella tjänster, till exempel utlåning, försäkringar eller automatiska betalningar i det som kallas decentraliserad finans.

Mycket av forskningen på stablecoins kretsar kring om olika lösningar kan ge stablecoins ett stabilt värde över tid, särskilt i krislägen. Erfarenheterna hittills pekar mot att stablecoins som backas upp av verkliga reserver i dollar eller euro fungerar relativt väl. Däremot har algoritmiska modeller visat sig sårbara och i flera fall kollapsat. Mest dramatiskt var fallet med kryptovalutan terra/luna 2022, där värdet föll till noll på några dagar.

Stablecoins under lupp

I en studie publicerad 2022 undersökte Adrien d’Avernas tillsammans med kollegorna Vincent Maurin, också vid Handelshögskolan, och Quentin Vandeweyer, vid University of Chicago, vad som egentligen krävs för att en stablecoin ska hålla sitt värde.

– Algoritmiska stablecoins fungerar inte. Exemplet ­terra/luna, som lovade 30–40 procents avkastning, var en tydlig varningssignal. Den typen av konstruktioner borde inte vara tillåtna, säger Adrien d’Avernas.

Stablecoins med reserver i till exempel dollar eller obligationer är stabilare, men reserverna kostar pengar och begränsar hur stora de kan bli.

– De kan fungera. Men de bör regleras ungefär som banker, eftersom de i praktiken fungerar på samma sätt.

Den tredje vägen är så kallade decentraliserade ­stablecoins. De styrs inte av en central aktör, utan av kod och kollektiva beslut. Det gör att reglerna blir svårare att ändra i en kris, och därför kan löftet om stabilitet bli mer trovärdigt – även utan fulla reserver.

De största inom stablecoins i dag, som tether eller USD coin, är centraliserade. Bakom dem finns ett företag och så länge man litar på företaget fungerar det. Men om något händer och reserverna visar sig vara otillräckliga, raseras förtroendet snabbt och därmed värdet på valutan.

Decentraliserade stablecoins bygger i stället sin säkerhet på en kombination av algoritmer och användarnas kollektiva agerande. Reglerna för hur mynten skapas och löses in är skrivna i kod och lagras i blockkedjan. I stället för att en central aktör sitter på reserverna låser användarna själva in tillgångar, till exempel kryptovalutor, som fungerar som säkerhet.

– Jag gillar att det är community based, säger Robin Teigland. Det är inte en enskild firma som bestämmer allt.

Decentraliserade mynt

Robin Teigland är professor i management of digitalization. Hon forskar i skärningspunkten mellan strategi, teknik, innovation och entreprenörskap. Framför allt fokuserar Robin Teigland på hur internet, sociala medier, kryptovalutor och blockkedjor möjliggör för självorganiserande grupper att skapa värde utanför ett företags traditionella gränser och utmanar institutionella strukturer.

Hon jämför centraliserade stablecoins med linden dollar. Det är den virtuella valutan i Second life, nätvärlden som lanserades 2003 av det amerikanska företaget Linden Lab. Linden dollar fungerade både i den virtuella världen, och kunde växlas mot vanliga amerikanska dollar. Systemet fick kritik, bland annat för att företaget Linden Lab ensamt kontrollerade valutan.

Det är tvärtemot hur till exempel dai fungerar, ett av de mest kända exemplen på distribuerade stablecoins. Här styrs utvecklingen av en decentraliserad organisation där tusentals användare röstar om förändringar. Tanken är att inga enskilda personer ska kunna frångå reglerna eller i panik ändra systemet. Förtroendet ska i stället bygga på transparens: alla kan se säkerheterna i realtid, och algoritmerna som håller myntet stabilt är öppna för granskning.

En generell utmaning för en stablecoin är bristen på data och det obefintliga konsumentskyddet, vilket gör det riskfyllt för privatpersoner att använda dem.

– Utan en tydlig regulatorisk ram blir det svårt att veta vad som faktiskt backar en stablecoin. Tether är ett exempel – de säger att det finns dollar i reserverna, men transparensen är mycket svag, säger Adrien d’Avernas.

Ett sätt att öka insynen och tryggheten är genom reglering. Inom EU infördes en särskild reglering av krypto­tillgångar och stablecoins 2024, och i somras undertecknade Donald Trump en amerikansk motsvarighet, Genius Act. EU:s regelverk anses mer heltäckande, men ändå är stablecoins långt från lika reglerat som annan finansiell verksamhet.

Stablecoins bortom västvärlden

En återkommande fråga är om alltför stark reglering riskerar att hindra innovation och konkurrens. Robin Teigland är inte orolig. Hon påpekar att regelverk snarare kan underlätta. 

– Om allt är osäkert i morgon är det svårt att våga satsa. Regelverket kan sätta ramarna, the playing field, och därmed främja innovation, säger Robin Teigland.

Vad hon däremot saknar är mer framtidsinriktad forskning.

– Väldigt mycket forskning fokuserar på här och nu. Vi måste titta på vad som händer i framtiden. Vart är vi på väg? Speciellt inom fintech där utvecklingen går så fort.

Robin Teigland fruktar att forskningen annars kommer för sent. Hon tycker också att forskare kunde bli bättre på tvärvetenskap och att samverka över kulturgränserna. 

– Vi har så mycket att lära av varandra. Jag sitter här i Sverige, jag litar på systemet, på Riksbanken, på Finans­inspektionen. Men vad händer i andra länder, som Nigeria eller Argentina? Vi behöver göra mer forskning tillsammans.

Och så återvänder Robin Teigland till M-Pesa, som också Adrien d’Avernas tog upp. Kanske är det mot Afrika vi ska vända blicken för att bättre förstå hur stablecoins fungerar.