Stålexperten om Stegras nya miljardbehov: ”Man tar sig för pannan”

Sommarens finansieringsrunda, där familjen Wallenberg i praktiken tog över projektet, blev en kort tid av lycka för stålbolaget Stegra. På onsdagen stod det klart att bolaget nu petar vd Henrik Henriksson, som har varit projektets galjonsfigur sedan lanseringen 2021, och än en gång behöver ta in nytt kapital. 

Bolaget specificerar inget belopp men den nya ägargruppen har konstaterat att kostnaden för att slutföra bygget av stålverket i Boden blir “väsentligt högre” än vad som antogs så sent som i juni. Enligt uppgifter till Affärsvärlden rör det sig om åtminstone 10 miljarder kronor, vilket skulle göra att bolaget sammanlagt kommer att ha tagit in omkring 100 miljarder kronor i lån och investeringar.

Mäklarfirman Arctic Securities råvaruanalytiker Christian Kopfer, som länge bevakat stora projekt i den svenska basindustrin, ser frågetecken kring hur projektet har hanterats när Stegra nu än en gång behöver ta in kapital.

– Man tar sig för pannan och ställer sig naturligtvis frågande till hur projektstyrningen och kostnadskontrollen har fungerat över tid, säger han.

Vargas andra satsning efter Northvolt

Stegra lanserades i februari 2021 av riskkapitalisten Harald Mix investeringsbolag Vargas. Det var då Vargas andra stora satsning inom den gröna omställningen efter batterijätten Northvolt, som gick i konkurs 2025.

Redan då stod det klart att Henrik Henriksson rekryterats som vd från samma post på Scania, samtidigt som lastbilsjätten klev in som en av bolagets första investerare.

Planen var att bygga ett nytt stålverk utanför Boden för 25 miljarder kronor. Produktionen skulle starta 2024.

Sedan dess har notan för stålverket svällt och tidsplanen förskjutits i flera omgångar. Slutnotan ser ut att landa 300 procent över plan. Stegras senaste indikation var att produktionen skulle inledas först i början av 2027, men i samband med finansieringsrundan i april uppgav bolaget att tidsplanen var under översyn.

Tydlig skepsis i branschen

Samtidigt har det inom stålbranschen funnits en tydlig skepsis till projektet ända sedan starten. Kritiker har pekat på stora logistikutmaningar med att placera ett stålverk i inlandet och LKAB:s tidigare vd Jan Moström hävdade att Stegra riskerade att skapa en trafikinfarkt på Malmbanan.

Våren 2025 kom det tydliga varningstecken inifrån Stegra när flera nyckelpersoner samtidigt petades från Henrik Henrikssons ledningsgrupp. En av dessa var projektdirektören Tomas Gille, som dessförinnan hade varit projektchef på kollapsade Northvolt. 

Trots att Henrik Henriksson flera gånger uppgett att det har funnits en tydlig buffert i Stegras projektbudget stod det hösten 2025 klart att bolaget befann sig i en finansiell kris och behövde ta in ytterligare kapital.

Räddningen kom i form av en ägargrupp ledd av familjen Wallenberg som i juni i år sköt till drygt 15 miljarder kronor samtidigt som styrelsen byttes ut.

100 dagar senare har den nya styrelsen och ägargruppen konstaterat att det behövs väsentligt mycket mer kapital.

– Om Stegra hade varit ett noterat bolag hade marknadens dom inte varit skonsam. Vi har sett kostnadsökningar i andra stora industriprojekt, som Bolidens expansion i Odda, men Stegras upprepade budgetrevideringar spelar i någon mening i en egen liga, säger Christian Kopfer.

Odda är Bolidens norska zinksmältverk där en expansion i flera steg har blivit både dyrare och tagit längre tid än planerat.

Utmaning att generera avkastning

Christian Kopfers servettskiss landar på att Stegra, med en kapacitet på 2,5 miljoner ton, skulle behöva leverera ett rörelseresultat på omkring 12 miljarder kronor per år för att generera en vettig avkastning på det investerade kapitalet. Det kan jämföras med att SSAB nästa år väntas leverera ett rörelseresultat på drygt 13 miljarder kronor. Då har SSAB en kapacitet på 8,8 miljoner ton varav en betydande del är specialstål med högre marginaler än standardstål.

– Exakt var slutnotan landar återstår att se, men utifrån dagens kapitalsiffra blir det en betydande utmaning för Stegra att generera en marknadsmässig avkastning på det investerade kapitalet, säger han.

Christian Kopfer skulle bli förvånad om inte den nya ägargruppen skjuter till tillräckligt med kapital för att slutföra projektet.

– Man brukar ju säga att man ska akta sig både en och två gånger för att kasta goda pengar efter dåliga, men min bedömning är att ägarna kommer att göra det som krävs för att fullfölja projektet – om än till en mycket betydande kostnad, säger han.

Därmed inte sagt att den nye vd:n Håkan Buskhe saknar utmaningar. Stegras lönsamhetskalkyl har visserligen förbättrats efter att EU i juli införde nya tullkvoter på stål, vilket väntas lyfta stålpriserna i Europa, men enligt Christian Kopfer finns inte minst en tydlig teknikrisk.

”Återstår fortfarande att bevisa”

Stegras stålverk består i huvudsak av tre delar: en vätgasanläggning som ska producera vätgas, en järnsvampsanläggning som ska direktreducera järnmalm till järnsvamp och själva stålverket.

– Även när anläggningen färdigställs kvarstår en påtaglig teknisk risk vid upprampningen. Det saknas fortfarande referensanläggningar som visat att vätgasreducerat järn kan produceras i kommersiella volymer med stabil drift, säger Christian Kopfer.

Han pekar på att den statliga järnmalmsjätten LKAB har skjutit på ett investeringsbeslut för sin järnsvampsanläggning i Gällivare, vilket EFN rapporterat. 

– Det återstår fortfarande att bevisa att grön järnsvamp kan produceras till en konkurrenskraftig kostnad. Att aktörer som LKAB väljer att avvakta med sina investeringsbeslut understryker att den tekniska och kommersiella osäkerheten är högst reell, säger Christian Kopfer.

En annan uppenbar risk är hur stor efterfrågan kommer att vara på att betala en premie för grönt stål. Enligt Christian Kopfer är det framför allt den krisande europeiska bilindustrin som har efterfrågat det gröna stålet.

– En nyckelfråga är kundernas betalningsvilja för en grön premie. Den europeiska bilindustrin, som är den viktigaste kundgruppen, kämpar med pressade marginaler. Så länge deras lönsamhet är svag är det svårt att se en bred efterfrågan på stora volymer till ett väsentligt högre pris, säger han.