Stålveteran: Konkurs kan bli vägen fram för Stegra

Stegra har nyligen inlett en ny finansieringsrunda efter att kostnaderna i det gröna stålprojektet fortsatt att öka. Enligt vd:n Henrik Henriksson har satsningen stöd från sina huvudägare, men behöver ta in nytt kapital för att kunna färdigställa anläggningen i Boden.

Samtidigt växer tvivlen utanför projektet. 

Industriexperten Anders Werme, senast på ståljätten Arcelormittal i Luxemburg och tidigare vd för SSAB Tunnplåt, ser stora risker och menar att vägen till ett fungerande stålverk är lång – och kantad av ekonomiska fallgropar.

– Jag tycker att det mesta hänger på någonting som jag inte vet, och det är elpriserna. Elen går ju främst till vätgasproduktionen och får de inte en ekonomisk bärkraft i vätgasproduktionen så är ju caset, åtminstone under en tid, kört, säger Werme.

Kalkylen kan snabbt spricka

Förutsättningarna för lönsamhet hänger enligt Werme på en känslig balans mellan energikostnader, stålpris och priset på utsläppsrätter.

– För vad kommer att bestämma stålpriserna framöver? Jo, i andra vågskålen har vi de som fortfarande kör på fossilt bränsle, antingen via masugnar eller naturgasbaserade DRI-verk. Deras kostnader styrs i hög grad av vad utsläppsrätterna för koldioxid kommer att kosta, säger han.

Om priset på utsläppsrätter stiger kraftigt, från dagens nivå kring 60–90 euro per ton koldioxid till flera hundra, ger det en konkurrensfördel för det fossilfria stålet. Men om elpriserna förblir höga, menar Werme, kan det vändas till en konkurrensnackdel.

– I det värsta scenariot får Stegra betydligt högre energikostnader än de fossilbaserade verken under lång tid framöver, säger han.

”Det kanske fungerar initialt”

Bolaget har tidigare hävdat att de kommer kunna ta ut ett premiumpris för sitt fossilfria stål, något Werme tror kan hålla – men bara inledningsvis.

– De har räknat med att få mer betalt för sitt stål än konkurrenterna, och det kanske fungerar initialt. Men hur länge kommer det högre priset att bestå? Det är en jättesvår bedömning.

Kostnadsökningarna är inget unikt för Stegra, utan snarare ett återkommande mönster i stora gröna industriprojekt.

– I många projekt är man inte tillräckligt kunnig när man startar. Man har inte koll på alla konsekvenser och så fördyras det efterhand. Man gör sin bästa bedömning, men inser senare att man behöver mer – fler komponenter, längre intrimningstid, säger han.

Han jämför situationen med batteritillverkaren Northvolt, som också kämpade med förseningar och kostnadstryck.

– Även om de nu får in ytterligare 10 miljarder i kapital, efter de 70 som redan investerats, så kan man fråga sig: räcker det? Det är inte säkert, säger Werme.

”Det är naturligtvis negativt”

Att storbanken Citibank uppges vilja lämna som långivare ser han som ett illavarslande tecken.

– Jag är ingen finansexpert, utan mer en stålgubbe, men det är naturligtvis negativt när så stora finansiärer kliver av, säger han.

Han menar samtidigt att Stegra befinner sig i en mer utsatt position än andra europeiska stålbolag.

– Stegra är det enda som inte har någon riktig väg tillbaka. De är helt beroende av billig vätgas om de ska fullfölja det de utlovat. Alla andra har alternativ – de kan fortsätta med sina masugnar eller köra DRI-ugnar med naturgas under en övergångsperiod. Det kan inte Stegra. Undantaget är att de möjligen under en tid kan göra enkla stålsorter från skrot.

Om projektet trots allt skulle falla menar han att Europas gröna stålsatsning inte kommer att stanna av – bara ta längre tid.

– I värsta fall står det ett nytt järn- och stålverk där uppe i Boden om några år. Så med en fördröjning och kanske en eller ett par konkurser och nya finansiärer så kommer det här så småningom kanske att funka. Men det kanske inte är med nuvarande ägare, säger Werme.

– Det är väldigt svårt att få stålverk att dö, när så mycket kapital redan är investerat brukar de alltid resa sig igen, i någon ny skepnad.