Stenhård konkurrens när Bill Ackman bjuder in till tennisfest

NEWPORT, USA. Bäst är att slå bollarna på Bill. Den amerikanska förvaltarprofilen och tennis-entusiasten Bill Ackman spelar nämligen dubbel tillsammans med Richey Reneberg som en gång i tiden var rankad världsetta i grenen.

– Men Bill är bra och han spelar mycket. Plus att man inte alltid kan välja vart bollen ska, berättar Lassi Ketola som själv kom att spela men förlora i en finalmatch mot amerikanerna Jason Pinsky och Brandon O’Gara under helgens upplaga av Finance Cup, en återkommande tennisturnering för finansfolk.

– Det är alltid väldigt tävlingsinriktat. De som är med här håller sig i form. Och USA tar alltid med sig några unga spelare. Det här är tennis på hög nivå.

Lassi Ketola är ett typexempel bland de 52 spelare som deltar och har efter en karriär som aspirerande tennisproffs kommit att verka inom finansbranschen. Av allt att döma så finns det många kopplingar mellan börs och sporten.

– Tennisen kräver ansträngning och ihärdighet. Det är också väldigt tävlingsinriktat och jag tror att detta är egenskaper som också passar bra i affärslivet, berättar Bill Ackman själv när han hälsar välkommen till den storstilade middag på lördagens kväll som rundade av veckoslutets turnering.

Bill Ackman har slagit på stort

Tennisens ekonomi är en förklarande faktor till att skaran atleter i finansbranschen är så stor, resonerar han. Pengarna flyter inte till spelarna i tillräckligt hög utsträckning vilket gör att ganska få spelare blir verkligt förmögna.

– Inom tennisen så måste man faktiskt skaffa sig ett jobb efteråt, säger Bill Ackman.

På honom själv går det förstås ingen nöd. Bill Ackman är en av USA:s mest framträdande hedgefondsprofiler, på senare tid även aktiv i landets politiska debatt och en hängiven Trump-supporter. Som värd för tennisturneringen, som växlar årsvis mellan att spelas i Europa och USA, har han slagit på stort.

– Newport är otroligt, en spektakulär stad, säger han om den saltstänkta staden i USA:s minsta delstat Rhode Island mitt emellan Boston och New York.

Kuststräckan norr om Manhattan är ett välbeställd stråk av samhällen där gamla pengar blandas med träbåtar och New England-stil på kläderna. Newport, som ligger nära både Marthas Vineyard och Kennedy-klanens favorittillhåll Cape Cod, stoltserar också med en av tennisvärldens mest småtrevliga institutioner. International Tennis Hall of Fame är en historiskt präglad klubb, där bruna träbyggnader och ett anslutande museum omger ett dussin välklippta gräsplaner.

– Jag röker inte gräs men jag spelar gärna på det. Och det här är det bästa gräs jag provat, skojar Bill Ackman till publikens jubel under middagen, för att sedan skämta vidare om det överdådiga marmorpalatset Marble House där middagen hålls.

– Här finns trevliga kåkar att hyra.

Det Vita huset-liknande palatset byggdes på 1800-talets slut som ett sommarboende för Alva Vanderbilt, som fick det i 39-årspresent av sina arvtagare till make, William Kissam Vanderbilt.

– Jag frågar mig vad hon fick i fyrtioårspresent, skämtar svenske fastighetsinvesteraren David Anving om det amerikanska överdådet.

Brokig skara finansfolk som samlas

David Anving må vara en doldis inom det svenska näringslivet men är spindeln i nätet för den europeiska halvan av turneringen. Där spelar även Deutsche Bank-veteranen Jan Olsson och aktieaktivisten Christer Gardell framträdande roller. Det är en något brokiga skara finansfolk som samlats ihop från kontinenten.

På Finance Cup kan man höra Loïc Féry, fransk finansman som äger ett fotbollslag, klaga över att han gjort sig illa i handleden då han skulle slå en lobb. Vid baren knorrar svenske Tobias Hildebrand över hur Richey Reneberg, stående vid samma bar, slog ut honom i en dubbel vid Stockholm Open 1997.

– Jag ser fortfarande hans namn ingraverat i en tavla som sitter vid ingången till omklädningsrummen på Kungliga tennishallen. Så jag ser det varje gång jag tränar, berättar svensken som efter ett drygt kvartssekel verkar ha hämtat sig från nederlaget.

Faktum är att han är på ett strålande humör. Det är alla, även om många haltar efter en lång dag av matcher. Christer Gardell brukar flyga in en kiropraktor till turneringarna, men han fick stanna hemma år då amerikanerna stod som värdar.

Högst rankade tennisspelaren i samlingen är kroaten Mario Ančić, som slog Roger Federer i Wimbledon 2002.

– Jag var som bäst rankad sjua i världen, berättar han under fördrinken till galamiddagen.

Ett envist rykte inom turneringen är att den amerikanska sidan har finkammat USA:s finansbransch efter tidigare tennisproffs för att toppa laget inför turneringen.

På frågan om han själv blivit inkvoterad så svarar Mario Ančić glatt att han arbetar på riskkapitalfirman One Equity Partners i New York.

– Man måste jobba inom finansbranschen för att vara med här.

Turneringen firar tio år

Bland de svenska spelarna utmärkte sig även Martin Persson, förvaltare på Länsförsäkringar som tillsammans med Jan Olsson tog sig till final inom den äldre av två ålderskategorier.

– Vi slog ut alla amerikaner redan i semifinalen, konstaterar Jan Olsson glatt, även om duon gick förlorande ur själva finalmatchen.

Att festligheterna är så påkostade, med kaviarservering och tre olika jazzband som spelar under smoking-middagen i den magnifika byggnaden, förklaras av att Finance Cup firat tio år.

– Vi började inomhus. Det var fuktigt och varmt, säger Bill Ackman om den första uppgörelsen som hölls på Randalls Island 2015.

Från början var det en något improviserad tillställning som första gången hölls i John McEnroe Tennis Academy, ett slags jättetält fullt med tennisbanor på en sällan uppmärksammad ö mellan Manhattan och Queens i New York.

– Det var en Start Up, säger Bill Ackman om tävlingen som sedan dess växelvis spelats i Europa och USA.

Förra året hölls tävlingen på Rafael Nadals tennisanläggning på Mallorca. Den har också spelats vid St George’s Hill Lawn Tennis Club utanför London, på Fisher Island utanför Miami och i fashionabla The Hamptons på Long Island utanför New York.

– Nu tio år senare så börjar vi ser ut som ett riktigt företag, fortsätter Bill Ackman.

Blir inte billigt nästa år

Att Newport är så behagligt, tennisanläggningen så angenäm och middagen så överdådig skapar ett bryderi för Christer Gardell. Som informell ledare för Europa-sidan måste han nu försöka bräcka jänkarna. Och det blir förstås inte billigt. Ricky Meyer, som bäst rankad 83:a i världen, viskar vid middagsbordet att det snackas om att hålla tävlingen i Båstad nästa år.

Kungliga Tennishallen i Stockholm är också ett alternativ.

– Men det är inte alla klubbar som vill öppna upp så många banor till ett gäng icke-medlemmar, säger Christer Gardell som därför planerar att gå försiktigt fram i frågan.

Stefan Dahlbo, tidigare Fabege-vd och ordförande i den klubben, kan alltså räkna med ett telefonsamtal snart.

Sedan ska förstås Bill Ackman ge sitt godkännande innan pusselbitarna kan falla på plats. Det måste förstås vara toppklass på en tillställning som amerikanen inte kan tala sig nog varm om:

– Tävlingens första upplaga 2015 sammanföll med min tidigare topp inom affärslivet, berättar Ackman apropå att hans fondfirma Pershing Square kom att ha en svacka under tiden som följde.

– Men jag hade något att se fram emot i form av nästa års Finance Cup.