Trump står som segrare – men gynnas USA?

The Art of the Deal. Trump har hånats såväl som hyllats för sin förmåga att förhandla bra avtal. Han använder flitigt en "Anchoring-teknik" där han går ut hårt med ett orimligt bud för att sedan förhandla utifrån det. För tullarna har det varit 50 eller 30 procent och i det perspektivet ska motståndaren sedan känna sig nöjd att utfallet blir långt under det första budet. EUs bud har i princip varit noll tullar, men har också hotat med höga tullar. Nu möts man på mitten från Trumps senaste bud som han hotade skulle träda i kraft 1 augusti.

Ett rimligt utfall om man sväljer Trumps hot, vilket man verkar ha gjort samtidigt som EUs hot visade sig vara tomma. Vi får aldrig veta om Trump hade löpt linan ut, eller som den elaka akronymen - TACO- Trump Always Chickens Out, hade visat sig sann.

Men i en förhandling är det en stor fördel att ha mindre att förlora och därmed våga riskera ett värsta utfall, ett handelskrig i det här fallet. Trump och USA är mindre beroende av exporten än Europa och stod därmed allt starkare när den utnämnda deadlinen närmat sig.

Och när avtalet annonserades ser det onekligen ut som att EU vikit ner sig först. EU-kommissionens ordförande, Ursula Von der Leyen, talar nu om att avtalet rättar till handelsbalansen där EU haft ett överskott på varor. Det är en helomvändning från tidigare europeiskt narrativ där USAs handelsöverskott (när vi räknar in tjänster) var som bortblåst.

Avtalet är inte formaliserat och inget dokument finns exempelvis på EU-kommissionens hemsida men baserat på uttalanden från presskonferensen och uttalanden från Von der Leyen och Trump är det här vad som verkar gälla.

Sammantaget är det egentligen bara Europas fordonsindustri som går från 27,5 procent till 15 samt de tullbefriade varorna som gynnas från gårdagen. Visst kan man påpeka att det kunde blivit värre och vad allt slutligen landar i är nog fortfarande osäkert. Köpen av energi och militärutrustning med mera tror jag till stor del är symboliska. EU hade nog redan före handelsförhandlingarna för avsikt att köpa båda delarna, om än lägre volymer möjligen.

Men att EUs länder nu får en sämre konkurrenssituation än Storbritannien som lämnat EU och har 10 procents tullar måste svida för EU-medlemmarna. Nu ska EU med alla 27 medlemsländer också godkänna avtalet. Det är solklart att Trump står som segrare efter avtalet, då han fått sin vilja igenom. Huruvida USA kommer gynnas av tullar är en annan fråga där risken att Trump nu skapar inflation i ett läge där ansträngda statsfinanser löpande ska refinansieras. Om amerikanska företag och konsumenter tar tullsmällen eller om europeiska företag accepterar lägre marginaler återstår att se.

I ett börsperspektiv så kan man verkligen ställa sig frågan om börsen borde stå högre nu, än för ett år sedan såväl som från årsskiftet. I bästa fall har stora delar av världshandeln ålagts en skatt på 15 procent vilket torde vara åtstramande. Är utsikterna verkligen bättre när vi nu vet att tullarna är en verklighet samtidigt som den lägre dollarn pressar vinsterna i den viktiga exportsektorn för Stockholmsbörsen?

Bland storbolagen är det i princip bara Sandvik och ABB som mäktat med att visa tillväxt i orderingången i Q2. Då tror jag inte vi har sett de fulla effekterna av de redan implementerade tullarna heller. Det tar tid för effekterna att leta sig igenom lager och leveranskedjor och för bolag att hitta substitut mot dyrare europeiska varor. Nu verkar alltså tullarna höjas ytterligare, om än fordon får en lägre nivå än senaste kvartalet och osäkerheten minskat.

Det är alltid svårt att yttra sig om börsen utveckling men jag har svårt att dras med i den börsuppgång vi ser nu. I tabellen nedan har jag listat OMXS30-bolagen efter p/e-talet på rullande tolv månader. Det genomsnittliga p/e-talet är klart över 20 även för innevarande år. P/e-tal säger inte allt och skillnaderna är stora, men det är få aktier på den listan jag lockas av i dagsläget.