Trumps dubbelspel mot Iran – nu ifrågasätts hela strategin

USA:s president Donald Trump meddelade på torsdagen att han pausar angrepp mot Irans energisektor i ytterligare tio dagar, till den 6 april, för att möjliggöra förhandlingar. Den tidigare tidsfristen löpte ut på fredagen.

“Utvecklingen speglar en dubbelspårig strategi av tvångsmässig press parallellt med trevande diplomati, snarare än en verklig rörelse mot nedtrappning. I Teheran tolkas detta också som psykologisk krigföring och som ett möjligt försök från Trump att lägga skulden på motparten”, enligt Irananalytikern Hamidreza Azizi.

Han är knuten till tyska Institutet för säkerhetsforskning (SWP), situationen efter att Donald Trump lagt fram en ny tidsfrist mot Iran.

Azizi menar att diplomatiska lösningar fortfarande är möjliga, men att processen har fastnat i ett ovanligt tidigt skede.

Bilden som växt fram är att Washington försöker förena diplomati med fortsatt militär press. Iran är fortfarande ovilligt att kompromissa. Regimen har en månad in på kriget visat sig mer kapabelt att stå emot bombningarna än USA och Israel önskat. För fred kräver regimen eftergifter som ger en varaktigt förändrad maktdynamik runt Gulfen.

Teherans kompromisslösa svar

Tidigare i veckan kablade iranska statsmedier ut ett kompromisslöst svar där USA:s kommunikation om att förhandlingar pågår beskrevs som ett bedrägeriförsök. För att ens påbörja sådana kräver Teheran garantier om varaktig fred, krigsskadestånd och internationellt erkännande om makt över energitransporter genom Hormuzsundet. I utbyte signaleras att eftergifter kan ges i form av avväpning och minskad anrikning av uran, som kan nyttjas för kärnvapen.

Irans trumfkort är den fortsatta förmågan att höja kostnaderna för världsekonomin, och därigenom påverka opinionen i USA. Dels genom att strypa Hormuzsundet, där omkring 20 procent av världens olje- och gasflöden passerar, dels genom angrepp mot sårbar energiinfrastruktur i regionen som kan ge varaktiga konsekvenser.

– Jag tror inte att Donald Trump hade räknat med att hamna här när han startade kriget, Iran har visat sig mycket mer kapabla att upprätthålla motstånd än väntat och det drabbar hela världsekonomin, säger Alex Vatanka, grundare av Iran-programmet vid tankesmedjan Middle East Institute i Washington till EFN.

Reuters har rapporterat att USA-allierade gulfstater varnat Washington för att kriget redan orsakar varaktiga skador på regionens produktionskapacitet, med följder för den globala olje- och gasmarknaden under lång tid.

Förhandlingsutrymmet 

Finansmarknaderna reagerade i krigets tidiga skede kraftigt på små skiften i tonläge från krigets parter. Det har uppmärksammats att Trump vid flera tillfällen kommit med besked som tolkats som nedtrappning. Vid ett flertal tillfällen har dessa besked getts i samband med att den amerikanska tioårsräntan stigit upp mot 4,5 procent och indikerat en smärtgräns.

Så här även varit fallet i samband med att förhandlingar inleddes med Kina i tullkriget.

Det finns ingen doktrin som klarlagts från Trumpadministrationen om att det finns en smärtgräns vid 4,5 procent, men tioårsräntan är erkänt politiskt känslig. Den slår rakt in i bolåneräntor som nu stigit till de högsta nivåerna på sex månader, vilket försvårar Trumps försök att förbättra levnadskostnadskrisen och riskerar skada Republikanerna i höstens mellanårsval.

Den här gången har dock inget räntefall följt på beskeden från Trump om förlängd förhandlingsmån. Skepsis råder rörande om en snabb lösning om Iran ens är möjlig, och oron gror för en bredare upptrappning som kan leda till inflationsproblem.

– Jag vet inte vad det är marknaderna antar, men det är inte bara diplomatin som spelar roll och det kan nog finnas en överskattning av förhandlingsutrymmet i konflikten, säger Alex Vatanka.