Tullar, psykologisk bias och panik – vad driver oron på börsen?

President Donald Trump väntade strategiskt tills New York-börserna hade stängt innan han presenterade sitt tullpaketet den 2 april. När Wall Street öppnade igen dagen därpå gjorde Nasdaq och S&P 500 sina sämsta dagar sedan coronapandemin bröt ut 2020.

Hur ska man beskriva det som har hänt?

– Ungefär som ett krigsutbrott eller något liknande, som kommer ganska fort och ganska oväntat, säger Lars Magnusson, professor i ekonomisk historia vid Uppsala universitet.

Han är expert på börshistoria och författare till boken Finanskrascher. Han menar att det är för tidigt att fullt ut försöka analysera den senaste tidens turbulens. Men en parallell som han ser är den med Wall Street-kraschen 1929 vilken ledde till den stora depressionen.

– Då införde man ju relativt höga tullar, inte riktigt så höga som de som Donald Trump föreslår, men åt samma håll. Och enligt de flesta bedömare bidrog det till den stora depressionen och en arbetslöshet som ökade från 8 till 25 procent.

Så sprider sig en kris genom marknaden

Finanskriser sprider sig generellt i flera steg. Det brukar börja med att något stort händer. I det här fallet var det en nyhet om tullar som kan stöpa om världshandeln. Först reagerar de institutionella investerarna. De har analytiker som modellerar och gör omvärldsbevakningar, berättar Handelsprofessor Richard Wahlund som forskar i ekonomisk psykologi.

– Och när det då kommer en massa indikationer som tyder på att världen kommer utvecklas på ett sätt som gör att man kommer gå miste om stora värden, så börjar det avspeglas i priset, säger han.

De första som säljer är professionella investerare som har handlat aktier med hävstång och är tungt belånade. De måste därför släppa sina positioner. Sedan när kurserna börjar dala börjar den stora massan känna av oron och börjar också sälja. Men det är inte så enkelt att det bara är småspararna som drabbas av grupptänkande, även proffsen väljer ofta att följa strömmen.

– Det finns ju psykologi där också. Det har man dokumenterat, många upplever att det är farligare att gå emot strömmen än att följa den. Man är mer rädd för att råka ha fel om man går emot strömmen än om man följer den.

Ofta beskriver journalister börskurserna som att de handlas upp eller ner, som ett direkt resultat av att många köper eller säljer, men så enkelt är det inte, säger finansdocent Anders Andersson.

– Det är mer sofistikerat än så, det handlar mer om att marknadspriset för aktier är lägre nu därför att osäkerheten om framtiden är väldigt stor. Man vill bli kompenserad på en annan nivå än tidigare, säger Anders Andersson och fortsätter:

– Det behöver inte betyda att det är någon som har pressat kurserna ner eller upp.

Donald Trumps tullar och en alltmer spänd geopolitik har lagt en skakigare grund för både samhällsekonomin och företagen – och därmed för investerarna. När osäkerheten ökar uppfattas investeringar som mer riskfyllda. För att kompensera kräver man högre avkastning per satsad krona. Resultatet? Ett lägre pris på aktiemarknaden i stort.

Psykologin bakom paniken

Småsparare tenderar att påverkas mer av psykologiska fenomen i sitt förhållande till börsen, vilket gör det lätt att begå misstag. Många loggar in på sina börsappar och blir paralyserade – de gör ingenting, utan vill bara se hur stor förlusten är.

Det här är det psykologiska fenomenet förlustaversion, berättar ekonomipsykologiprofessorn Richard Wahlund.

– Att man avskyr att förlora mer än man älskar att vinna. Man har en aversion mot förluster helt enkelt.

Så om man ser att en aktie i sin portfölj kanske har rasat sedan man köpte den eller sedan det datum man än jämför med, så blir man mindre sugen på att sälja den.

– Vilket betyder att vi har en tendens att hålla kvar aktierna. I tron och förhoppningen att det kommer nog vända, säger Richard Wahlund.

Vi hatar att förlora så mycket att ett större börsras kan prägla en hel generations riskaptit, enligt Anders Andersson.

– Det finns forskning som visar att det här kan prägla människors sätt att se på sparande under en lång tid framöver. Man kan se att de som levde under börskraschen 1929 var mindre villiga att ta risker långt långt senare i livet. Man får en kohorteffekt som varar över generationer. Det här kan alltså ha långsiktiga reella effekter på hur folk ser på hela sparformen.

Hur man upplever utvecklingen av sitt innehav på börsen – som vinst eller förlust – beror på vilken referenspunkt man som sparare utgår ifrån. Vissa använder inköpspriset på den enskilda aktien eller hela sitt innehav, medan andra kanske jämför med utvecklingen det senaste året eller kvartalet. Ju kortare referenspunkt, desto större risk för förlustaversion.

Felbesluten som kostar

Utöver förlustaversion finns det några andra psykologiska fenomen som gör det svårare för privatspararen att ta rationella beslut. En närliggande fallgrop är det som man inom beteendeekonomin kallar för ”sunk cost fallacy”. Det innebär att man tar känslomässig hänsyn till redan uppkomna förluster och låter det påverka till exempel sina investeringsbeslut. Det kan lättast förklaras med talesättet ”man ska inte gråta över spilld mjölk”. Det enda relevanta i ett investeringsbeslut är de alternativ som finns tillgängliga i dag, och hur de kan generera avkastning från och med nu och framåt.

Ett annat misstag är det som kallas för ”overconfidence bias”, vilket innebär att investeraren överskattar sin förmåga att förutse utvecklingen på börsen och tolka vilka nyheter som kan leda till en upp- eller nedgång. Det här skapar inte bara problem för den enskilda investeraren utan leder också till en felprissättning på börsen.

Vad ska man som småsparare då göra när man ser sitt pensionsparande eller sin framtida lägenhetsinsats gunga upp och ner som en barkbåt på ett stormigt hav? Anders Andersson är rak men ärlig – om du har satt dina pengar på börsen har du tagit en risk som du måste kunna acceptera:

– Nu förstår jag att det är taskigt mot alla dem som inte har tänkt på det tidigare. Men faktum är att man måste vara beredd att förlora pengar om man ska spara pengar i aktier som per definition är en riskfylld placering.

Han menar att man i stort sett inte bör försöka tolka marknaden eller parera nedgångar, utan i stället fokusera på sina egna förutsättningar och när man behöver pengarna.

– Händer det någonting i ens eget liv eller ekonomi och förutsättningarna ändras, så finns det ju en anledning till att även ändra inriktning på sitt sparande. Men bara på grund av att det händer en massa externa saker som har med marknaden att göra bör det inte trigga en att göra en massa stora förändringar, säger Anders Andersson.

Det viktigaste enligt Anders Andersson är att hålla fast vid en långsiktig strategi och inte låta kortsiktiga svängningar styra. Marknaden kommer alltid att vara osäker. Sådan är dess natur.