Världen skälver – men bolagen står kvar

Rapportperioderna är de roligaste veckorna på året. Då får man en tydlig vink om tillståndet i näringslivet och därmed i världsekonomin. Vart är vi på väg? Något fulländat svar får man aldrig, men ledtrådarna är många.

Psykologin styr alltid allt och alla.

Överlag är det goda nyheter som serveras av företagen.

Direktörerna har alls inte deppat ihop av alla hot om tullar och annat elände. Tvärtom. De flesta ser möjligheter, även om det knappast är någon investeringsboom i antågande. De är konstruktiva och påverkar det som påverkas kan. Politiken är det som bekant någon annan som styr.

Många kan säkert invända att det är naivt att se framtiden an med viss tillförsikt när USA:s president ser sin oberäknelighet som en styrka. Jag har förståelse för den synen, men det är samtidigt rationellt och ännu ett uttryck för entreprenörernas entusiasm och obändiga vilja att lyckas. Man tar en ny handelsväg om den gamla motorvägen beläggs med farthinder.

På samma sätt resonerar de finansiella marknaderna. Aktörerna gäspar numera när Donald Trump kommer med nya utspel och nya nycker. Vi låter honom hålla på för vi klarar oss nog ändå. Och TACO gäller fortfarande (Trump always chickens out). Hoten blir alltså sällan verklighet, antar man.

Vad säger rapporterna då?

■ ■ Verkstadsindustrin är i fin form, väl illustrerat av Sandvik, ABB med flera. De trotsar allt motstånd och överraskar på makrofronten med stigande orderingång. Vilka styrketecken!

■ ■ Byggbaissen fortsätter. Det byggs helt enkelt alldeles för lite, inte minst i Sverige. Det i sig lägger sordin över en rad branscher och företag som tillverkar allt från fönster till köksluckor och lås.

■ ■ Konsumenten tvekar. Egentligen bottnar allt i slutkundens agerande eller icke-handlande. Det är du och jag som fäller avgörandet, och vi är fortfarande mindre benägna att shoppa loss och renovera köket. Inte heller byter vi bostäder med varandra, vilket i sin tur dämpar behovet av att renovera eftersom vi tenderar att vara extra ivriga att se om vårt hem när det är nyinköpt. Nu ser vi om huset på annat sätt genom att spara. Det kan vara klokt i tider av osäkerhet, men det sänker aktiviteten i hela ekonomin.

Och framtiden?

Jag uppskattar marknadens förhållningssätt till Donald Trump, att man inte tillåter hans galenskap att sätta alltför många käppar i de ekonomiska hjulen. Det är ett skönt – och kanske naivt – förhållningssätt till omvärlden som för tankarna till Ayn Rands bok Och världen skälvde (1957), en fantastisk berättelse om entreprenörens envetna kamp mot den destruktiva överheten som bara vill reglera och rasera. Industrimagnaten Dagny Taggart och stålproducenten Hank Rearden fick ta saken i egna händer.

Själv glömmer jag aldrig sommaren 2008, mitt under finanskrisen. Jag hade hållit låda på ett event under tennisveckan i Båstad och uttryckt min oro över de vidgade kreditspreadarna (som var ett illavarslande tecken). Efter min dystra föreläsning pratade jag med superentreprenören Erik Paulsson, då i sitt livs form. Han ryckte på axlarna. ”Jaja, vad ska jag med allt detta till? Jag vill ha full beläggning på hotellet.” Precis så resonerar entreprenören. Och lika rationellt resonerar marknaden och företagsledare i dessa tider.

Vi klarar oss nog ändå, som en annan skåning brukade sjunga.