USA skruvar upp Iranpressen – då kan oljan rusa till 150 dollar
Det råder bedrägligt lugn på oljemarknaden.
– USA har fortfarande ingen strategi. Det är alldeles uppenbart att de famlar i mörker och kommer med besked som är på och av, säger han.
Och på oljemarknaden är lugnet bedrägligt. Råvaruanalytikern Christian Kopfer varnar för kritiskt låga lager och skenande priser om konflikten fortsätter året ut.
USA:s finansminister Scott Bessent meddelade på torsdagen att nya ekonomiska åtgärder mot Iran ska presenteras redan nästa vecka.
Enligt Bessent ska de sakna motstycke och kombineras med den fortsatta blockaden av iranska hamnar. Samtidigt uppgav försvarsminister Pete Hegseth att USA har kapacitet att upprätthålla blockaden på obestämd tid genom att rotera fartyg in och ut ur regionen.
Men bakom de hårda beskeden ser Joakim Paasikivi en betydligt mer splittrad bild av USA:s agerande. Han hänvisar bland annat till uppgifter om att chefen för Centcom, USA:s militärkommando, har rekommenderat en militär insats, samt rapporter om låg moral på ett av de amerikanska hangarfartygen i regionen.
Han lyfter också uppgifterna om att USA börjar få ont om avancerad ammunition efter månader av strider.
– De har skjutit mycket och det kommer uppgifter från delar av den amerikanska militären om att man måste öka produktionen, vilket tyder på att det är brist. Hegseth säger att det inte är så, och att det är landsförrädiskt att säga det, men alla tecken tyder på motsatsen, säger Paasikivi.
”Det är väldigt oklart vad USA kan göra”
Mycket tyder med andra ord på att den militära verktygslådan har sina begränsningar, vilket riktar desto större fokus mot den ekonomiska pressen. Men hur mycket mer USA faktiskt kan göra är enligt Paasikivi oklart. Iran har redan varit utsatt för hårda sanktioner under lång tid och den fortsatta blockaden är ett av de verktyg som återstår.
– Det är klart att man kan fortsätta skruva upp blockaden, men ska de skjuta på alla kinesiska fartyg då? Det är väldigt oklart vad USA kan göra.
Trots det hårda trycket ser Paasikivi heller inga tydliga tecken på att Teheran är på väg att ge efter.
– Det är ju inte så att vi har sett någon tydlig vilja från Iran att vika ner sig. När Trump säger att ”det inte går att lita på iranierna, men vi kommer närmare ett besked” så svarar Iran med en egen kravlista. Och det känns ju inte riktigt som något man gör när man planerar att kapitulera.
Paasikivi tror i stället att USA självt söker en väg ut ur konflikten – men på ett sätt som Donald Trump kan framställa som en seger.
– Jag är övertygad om att amerikanerna letar efter alla utvägar man kan hitta, där man kan hävda att man får en seger, och det är ju förmodligen viktigt för administrationen inför mellanårsvalen.
Irans vapen mot USA
Iran har dock fortfarande verktyg för att sätta press på USA. Paasikivi beskriver styrkeförhållandet som asymmetriskt, där Teheran kan bredda konflikten och öka kostnaden för fler länder.
– USA:s enda egentliga strategi är våldsmakten, alltså militärmakt, förstärkt med ekonomisk press. Men det finns inte hur mycket mer de kan göra när det gäller sanktioner och annat.
Ett av Irans främsta påtryckningsmedel är hotet mot sjöfarten i Hormuzsundet.
– Iran använder ekonomi, och diplomati i viss utsträckning, men framför allt ekonomi och militärmakt för att bredda konflikten. Alltså, fler drabbas och det blir global press på USA att reda ut den här situationen. Så det är en helt asymmetrisk situation. Så länge Iran har några militära medel och kan hota Hormuzsundet kommer ju inte försäkrarna i London se till att det är fri sjöfart.
”Mest snack och inte så mycket verkstad”
Situationen innebär en osäkerhet som oljemarknaden hittills har tagit med förvånansvärt stort lugn. Enligt Arctics råvaruanalytiker Christian Kopfer beror det på att investerarna fortfarande ser en utdragen konflikt som osannolik och räknar med att de hårda utspelen till stor del stannar vid ord.
– Det är inte någon jättepremie i marknaden. Trots de väldigt aggressiva uttalandena räknar man med att det mest är snack och inte så mycket verkstad bakom det, säger han.
Bakom lugnet finns enligt Kopfer starka incitament för samtliga parter att hitta en lösning. Inte minst Iran har mycket att förlora på en fortsatt blockad.
– Iran är ju väldigt beroende av att få ut sin olja på världsmarknaden. Det kommer bli väldigt svårt för dem om det blir fullskaligt krig, blockader, stängda sund och så vidare. Det kommer drabba även dem kraftigt. Marknadens teori, och även vår, är därför att det inte kommer att hända, helt enkelt.
Men den kalkylen är långt ifrån riskfri.
– Armageddon-scenarier har ju inträffat historiskt. Risken är alltså inte noll, men marknaden bedömer den som ganska låg.
Oljelarmet: 150 dollar eller mer
Dagens oljepris speglar heller inte ett scenario där konflikten blir långvarig.
– 90 dollar i oljepris speglar på långa vägar inte att den nuvarande situationen ligger kvar i ett antal månader.
Om konflikten ändå drar ut på tiden förändras bilden snabbt. Vapenvilan i juli gav visserligen oljemarknaden ett tillfälligt andningshål, men enligt Kopfer är marginalerna på väg att krympa igen.
– Den bästa gissningen nu är att om det inte blir en förbättring året ut kommer lagren vara kritiskt låga i slutet på året.
Då väntar han sig en kraftig prisreaktion.
– Då kommer vi få skenande priser allt eftersom vi närmar oss den tidpunkten, om ingenting annat oförutsett skulle hända. Men jag har lite svårt att se vad det skulle kunna vara egentligen.
Kopfer utesluter därför inte ett betydligt mer dramatiskt prisscenario.
– Blir det akut, då har vi ju tidigare pratat om 150 dollar eller ännu mer. Det är fortfarande vår bästa gissning om vart oljepriset kan ta vägen.
Supervinster – sedan kommer baksmällan
Och för oljeproducenterna kan ett sådant scenario bli ett tveeggat svärd.
– För oljeproducenter är det kanske det värsta som kan hända. En sådan kris tvingar världen att ändra sig. Det blir lite som en jättekul fest, men med en enorm baksmälla. Producenterna som fortfarande kan leverera kommer få ett antal månader med supervinster. Men sedan kommer baksmällan, eftersom världen tvingas till ett strukturellt förändrat beteende och att gå andra vägar.
Kopfer pekar på risken för det som på marknaden kallas ”demand destruction” – att höga priser och en långvarig kris påskyndar en strukturell minskning av efterfrågan på olja.
– Ju längre en sån här konflikt pågår, desto mer ökar drivkraften för de delar av världen som är beroende av fossila bränslen och oljeleveranser från Mellanöstern att hitta andra vägar. Det kommer, tror jag i varje fall, att driva på utvecklingen.
Följ taggar
