Vem får vara med och leda AI-utvecklingen?

Ibland kan ett teknikskifte verka avgjort innan det ens hunnit börja. Det stora företaget har redan satsat miljarderna. Plattformen är lanserad. Rubrikerna skrivna. Ett tag såg det kanske ut som om Microsoft Copilot redan vunnit AI-loppet. Med sin investering i Open AI, tillgång till talang och nästan obegränsade resurser – varför skulle de inte vinna? Entreprenörer tvekade. Investerare avvaktade.

Men det var, som så ofta i nya teknikskiften, en illusion. Det här är inte slutet – det är bara början. Vi har sett det förut.

Många famlar i sina AI-satsningar

Det fanns sökmotorer före Google, pekskärmar före Iphone och e-handelsplattformar före Amazon. I teknikskiften är det nödvändigtvis inte först in som vinner – det är den som bygger bäst.

Många etablerade aktörer famlar fortfarande i sina AI-satsningar. Med process före produkt blir det svårt att nå hela vägen fram. Samtidigt har gamla sanningar om hur man bygger framgångsrika bolag börjat utmanas. Vi befinner oss mitt i ett teknikskifte som fortfarande är under uppbyggnad. Och den som försöker navigera efter gamla kartor riskerar att köra vilse.

Drivna av genombrotten inom generativ AI ser vi nu hur startupföretag med specialiserade AI-applikationer snabbt vinner mark i allt fler branscher. Många investerare var initialt skeptiska och tvivlade på att dessa snabbväxande bolag kunde bygga hållbara affärsmodeller. Men i dag är det ofta just dessa bolag som visar de mest imponerande intäktskurvorna.

Visst, en utrensning väntar – många kunder testar fortfarande flera lösningar parallellt. Men det förändrar inte det avgörande skiftet: vi ser så kallad ”productmarket fit” i flera vertikaler. På riktigt.

Det här är inget litet skifte. Det är ett skifte som förändrar vad vi bygger, hur vi bygger och vem som får vara med och bygga.

Och det är just där en blind fläck uppstår.

En obekväm sanning växer fram

För samtidigt som vi talar om AI som demokratiserande – no-code, low-code, tech för alla – så ser jag i praktiken tendenser till det motsatta. Jag går på AI-hackaton och ”AI builder meetups” där det fortfarande är samma stereotypa entreprenörsgrupp som dominerar. Varför är det så? Jag önskar att jag hade ett tydligt svar. Men kanske är det just där problemet ligger – att vi inte stannar upp och ifrågasätter. Att vi inte ser oss själva i spegeln. För om vi fortsätter att hylla AI som inkluderande, samtidigt som vi blundar för vilka som faktiskt får vara med och bygga – då är det inte längre en blind fläck. Då är det självbedrägeri.

Riskkapitalet flödar. Startupföretag poppar upp som svampar. Och mitt i hajpen växer en obekväm sanning fram: vi håller på att bygga en ny AI-värld med gamla strukturer. Kanske till och med en ännu mer snedfördelad techsektor än tidigare. AI-tsunamin sveper in – jämlikheten, jämställdheten och inkluderingen drunknar.

Vad händer om vi skalar bort hajpen och ser på AI för vad det verkligen är? Vem tjänar på utvecklingen och vem lämnas utanför? Det är frågor vi måste ställa oss nu och agera på.

AI förändrar allt – men det betyder inte att vi måste upprepa gamla misstag. För vi är fortfarande i början. AI är fortfarande tidigt. Väldigt tidigt. Det som känns självklart i dag kan vara irrelevant om sex månader. Inget är avgjort. Det finns fortfarande tid att bygga annorlunda – mer jämlikt, mer inkluderande, mer hållbart.

Så till dig som undrar om det är för sent att bygga eller investera i AI – nej. Men det är för sent att tänka som man alltid har gjort.